Veckan som varit

Fredag igen! Sista helgen i februari dessutom - återigen helt galet vad fort tiden rullar på. Speciellt numera som småbarnsförälder hinner man knappt blinka så är det dags för en ny dag. Full rulle har det varit denna vecka också, som vanligt alltså..
 
Veckan inleddes med att vi gick iväg till öppna förskolan på måndagseftermiddagen, där var det öppet hus för 0-8 månaders bebisar och det var faktiskt oväntat trevligt och lugnt. Mycket bättre tid att besöka öppna förskolan än en dag med 0-6 års öppet. Fick en liten fika där och pratstund med andra småbarnsföräldrar, det var inte länge vi var där men det gav mig mycket i varje fall. Värdefullt att kunna prata med någon i samma sits, iallafall för mig som saknar andra mammalediga kompisar. 
Tisdag var det dags för föräldragruppen på BVC, denna gång handlade det om tandvård för barn och vi fick en hel del tandinformation av besökande tandsköterska. Bra och nyttig info, hon kände i lillemans mun och sa att det minsann var tänder på g i övre käken också. Vilket har märkts till och från i veckan då det varit lite extra skrik och gråt. Vi fick äntligen till att boka in en fikaträff utanför BVC-tiderna och det ser jag framemot massor.
Onsdagen var en stor dag,åtminstone för oss för då blev vår lilla kille hela sex månader gammal! Knasigt och konstigt, är han redan så stor?!? En stunds hemmträning för både mig och maken blev det på kvällskvisten, skönt att komma igång lite!
 
Torsdagen innehöll ett pass mammaträning på träningscentret och det gick ganska bra trots att jag fick bära på sonen under i stort sett hela passet. Svettig blev jag i varje fall så det är ett ganska gott betyg ändå. Dessutom har jag nu börjat stanna kvar en stund efter passet vilket en del andra mammor också gör = pratstund med andra mammor. Vi hann även fynda lite barnböcker på bokrean och en långpromenad. Upptäckte att det är riktigt jobbigt att gå i backe med barnvagn.. Kvällen fick vi rymma hemmet, maken skulle skriva hemtenta på tid och det blev att vi våldsgästade en kompis. Muffinsfika fick vi där och lilleman var uppe rekordsent, strax efter klockan 9 var vi hemma och då hade vi varit igång sedan klockan 7 på morgonen.
 
Idag har vi fixat en pump till vagnhjulen, handlat mat, fikat och gjort sedvanliga middagslagning, ätit och röjning, nattning. Nu vuxentid! Vår vecka i korta drag - nu blir det soffan och lösgodis med ett glas cola, det är lyx för denna trötta mamma...
 
 
Vissa av oss körde den lite tuffa stilen, piffigt med skjorta trots allt fredag idag..
Våra fynd från bokrean, Lena Anderssons bok Kotten&grisen (härliga illustrationer!), klassikern Vem ska trösta knyttet? av Tove Jansson samt en Alfons pekbok & bok för större barn. Alla för mycket förmånliga priser. Passa på att fynda på bokrean alla föräldrar är mitt tips! I år struntade jag helt att titta på andra böcker utan kikade bara på barnboksutbudet.
 
Ha en fin fredagskväll!
 
/Mel

Nya sovrutiner

 
 
Sedan en dryg vecka tillbaka har vi tagit ner vår underbara Leandervagga som hängt i taket i vårt sovrum. Vår lilla kille är nämligen uppe i det som är maxvikten för vaggan så vi tyckte att det var dags att introducera spjälsängen.
Det var med vemod som vi tog ner vaggan, dels har jag verkligen älskat vaggan - smidig, snygg och mitt bästa fynd på blocket och för att det betyder att min lilla bebis inte är så liten mera. En sprillans Leandervagga går på tvåtusen kronor, vi köpte vår i stort sett oanvända vagga på Blocket för åttahundra kronor. Det finns alltså pengar att spara om man är sugen på denna vagga. Tipset är att kolla Blocket titt som tätt för, har sett en hel del såna vaggor till salu. Nackdelen är att användningstiden inte är så lång. Vår vagga kommer förhoppningsvis i framtiden att användas till ett till barn.
Nu står spjälsängen framme i vårt sovrum. Hittills har Frank gått och lagt sig hipp som happ, men mest när vi gått till sängs helt utan rutiner. På sistone har vi dock märkt av att han varit alldeles för övertrött vid läggningsdags och därför har vi introducerat tidig läggning i den nya sängen. Förut har han haft en längre period av att ligga mellan oss i dubbelsängen.
Sedan en dryg vecka är det pyjamas, eventuellt bad vid klockan 7. Sedan har det varit amning varvat med nappinstoppning och "kill i pannan" (sövande!) och har allt gått bra har det varit natti natti runt klockan 20-21. Vips så har det varit lite vuxentid på kvällarna. Mycket skönt! Hoppas hoppas att rutinen håller i sig..
 

Leandervaggan är nu ett minne blott. Nu står spjälsängen framme - snuttekompisar från Teddykompaniet och den fantastiskt fina mobilen kommer från etsy.com, mobilarmen i trä från svenska märket Jabadabadoo.

Igår och idag har det varit full rulle. Jag har varit iväg till Öppna förskolan både igår och idag och dagarna har verkligen gått i ett. Efter middagen idag passade jag på att jobba i en 45 min, sedan var det dags för nattningsracet och nu sitter jag här vid datorn och funderar om jag ska orka ta tag i detta med hemmaträningen ikväll. Småbarnslivet är intensivt och orken finns inte riktigt där alla gånger men vi får se om det blir ett litet ryck ikväll.

Vet ni, natten som kommer exakt för ett halvår sedan glömmer jag aldrig! Då var jag uppe precis hela natten med onda värkar och kämpade på med profylaxandning. När vi ringde BB tyckte de att det bara var förvärkar som man kunde ha flera veckor innan.. eller hur? nja, det var inte riktigt förvärkar utan "the real thing". Helt otroligt att det är hela sex månader sedan den dagen som förändrade livet. Tiden rusar iväg!

 
/Mel
 
 

Franks "nya" stol

Igår var det dags för föräldragruppen på BVC och även vägning, mätning och vaccin hos "vår" Inga-Lill. Föräldragruppen handlade om barnsäkerhet, jättebra och framförallt viktig information. Vi fick med oss en lunta med informationsmaterial, bland annat en väldigt bra affisch med olika "medel" som små barn kan få i sig och vilken åtgärd som gäller. Jättebra att ha hemma och fick tipset om att sätta upp affischen här hemma så att det är enkelt att kolla upp vad som gäller om Frank skulle äta lite handdiskmedel eller något annat. Det här med barnsäkerhet är inte direkt något vi tänkt på innan så jag tyckte att det var bra information. Vi fick även med oss en liten plastcylinder som motsvarar storleken på en 3-årings luftstrupe - för att kunna testa leksaker/små saker som är tillräckligt stora och säkra för barnet att leka med utan risk för att fastna i halsen. 
Mätning och vägning visade att vår lilla kille nu är hela 64 cm lång och väger hela 9,5 kg! En liten knubbis alltså!
Med anledning av den nya vikten har vi idag packat undan Stokkes new born set, en babysitter som vi haft till Stokkes tripp trapp stol sedan Frank föddes. Babysittern har nämligen en maxvikt på 9 kg och Frank kan faktiskt i stort sett sitta själv nu. Lite vingligt fortfarande men så mycket stadigare för varje dag. 
 
Så ikväll blev det en promenad till Lekia och som tur var fanns baby set tillbehör till Tripp trapp stolen. Det blev en svart sådan, tyvärr fanns inga stolsdynor men det ska fixa genom att beställa på nätet.Vi fick även med oss en hoppgunga.
Frank har provsuttit i sin "nya" tripp trapp och han blev synligt glad över att plötsligt kunna nå saker vid köksbordet och få komma upp så pass och se mycket mera av världen runtomkring. 
Han har hittills älskat att vara i famnen och spana ut genom våra stora fönster här i vardagsrummet och med den nya stolsbygeln kommer han upp i en sittande ställning så att det faktiskt gick att se allt som pågår därute på gatan och dessutom sitta själv. Det var väldigt populärt och ett förtjust skratt kom direkt när han upptäckte detta!
Känns som att det händer så galet mycket nu med utvecklingen, det är roligt men också lite vemodigt att vår lilla plutt blir "stor" så fort. Känns som att det var alldeles nyss vi köpte babysittern till Tripp trappen, när jag fortfarande var gravid och så fick den stå här i köket i flera veckor innan och vänta. Konstigt att det går så fort! 
 
Sitta själv vid fönstret - wow! Hejdå new born set, vi packar undan dig och sparar till ett framtida syskon (om vi får som vi önskar)

Ibland krävs det bara lite..

för att man ska få mera energi&ork.
Idag har det varit en sådan dag. En halvkass, less dag. Jag älskar sonen så att det gör ont, jag älskar att vara hemma med honom och se honom utvecklas och växa. Känslan när han ler och skrattar mot mig är helt oslagbar.
Men. Det är också sjukt påfrestande ibland att vara hemma 24/7 med en bebis.
Som kräver din uppmärksamhet och omsorg varje minut av dagen och ja, ibland natten också. Det har varit fallet hos oss den senaste tiden och lilleman har ätit med 1-2 timmars mellanrum natten igenom inatt. Då tycker jag ändå att vi haft tur med sömnen då han somnar lätt efter matning utan större anstägningar. Trots detta känner jag ändå av en trötthet.
Ibland är det lätt att känna att man längtar efter att bara få ligga i soffan och pilla sig i naveln utan att höra barnskrik eller utan att ha ständig beredskap för att ta itu med blöjbyte/underhållning etc.
Jag tror inte att jag är en dålig mamma som känner såhär. Men det tycks vara lite "fult" och tabu att prata om detta.

Idag räckte det med att maken kom hem tidigt, att vi tillsammans tog en lyxig fredagsfika med semla och kaffe samt att jag fick bläddra en stund i nya mama-tidningen. En liten, liten stund som gjorde att jag blev lite gladare, lite piggare och en lite bättre mamma och fru.

Hur känner ni andra mammor som är hemma och föräldralediga? och vad gör ni för att tanka energi?
 
 

Onsdagens bravader

Dagarna går så fort som föräldraledig och ändå upplever jag det som att jag inte precis "hinner med" så mycket saker alla dessa dagar som kommer och går! Huvuduppgiften nu är ju trots allt att ta hand om mitt barn och ta till vara på varje minut även om vissa stunder kan kännas påfrestande. Tänker på det rätt ofta, hur fort tiden går och hur fort Frank växer. Småbarnstiden känns som en otroligt intensiv livsperiod som samtidigt bara rinner igenom fingrarna. Innan jag fick barn kunde jag aldrig föreställa mig hur mycket tid&uppmärksamhet en så liten person faktiskt kräver 24/7. Hur svårt kan det vara liksom? Tja, kan kräva all tid faktiskt.
Just nu är Frank inne i en mammig period och vill vara nära, nära i famnen hela tiden. Så fort jag försöker lägga ner honom för att pyssla med något annat en stund (värma lunch, plocka undan, klä på mig you name it!) så protesterar han genom gallskrik. Hemmet är inte i tipp topp form just nu - men vad gör det om tio år? Gäller att passa på att njuta av alla små stunder med min lilla pojke. Idag har vi inte gjort många knop, det har varit påklädning, lek under babygymmet och så har jag gjort ett försök till att få ordning inne på Franks rum och främst hans garderob som är katastrof. Det gick sådär, Frank fick sitta i sin spjälsäng och titta på men det var han sådär lagom nöjd med så fick avbryta det projektet. Resultatet blev ännu mera kaos inne på hans rum än det var när jag började..Det var hursomhelst roligt att se Frank sitta i sin spjälsäng då han knappt använt sig av den hittills. Just nu sover han mest mellan oss i dubbelsängen, hans vagga hänger i taket i vårt sovrum och spjälsängen har stått orörd inne på hans rum. Eftersom Frank äter med ca 2-4 timmars mellanrum så går det fortfarande mycket tid till matning&mys. Timmarna går fort med andra ord. Idag orkade vi inte ut på den vanliga promenaden, istället fick det bli en kaffe. Ibland får man vara lat!
En till bild på den otroligt fina buketten som jag fick av maken i lördags..

Ett helt decennium! - firandet av en 10-årig kärlek

Igår var det en stor dag för oss. Det var nämligen hela 10 år sedan jag och min prins, numera maken A fann varandra ute i Stockholms nattliv. Galet men underbart! Vi var bara 18 och 20 år gamla, väldigt små! Det var ödet som gjorde att vi råkade befinna oss på samma nattklubb, jag var ute med en tjejkompis och maken ute på lumparträff. Valet föll på nattklubben på grund av den generösa öppettiden ända fram till klockan fem. Hur vi lyckades hålla oss vakna till klockan fem på morgonen då är idag en stor gåta för mig men jag antar att tiderna och preferenserna förändras.. Hursomhelst är det ganska häftigt då maken min i stort sett aldrig lämnade sina hemtrakter för att gå ut i Stockholms centrala nattliv men just där och då gjorde han det, denna enda kväll och då befann vi oss på samma plats. Vi fann varandra helt och hållet utan att vara sällskap kände varandra eller integrerade på något sätt dvs. det var inte genom gemensamma vänner eller bekanta. Det var alltså så enkelt men ovanligt (?) att just vi två råkade se varandra och fatta tycke. Det är så jag kommer ihåg det och att det var en väldigt stark känsla av KLICK.. Om man upplevt den så vet man vad jag pratar om. Våra kemier klickade direkt och det var en väldigt stark känsla direkt. 
 
Hursomhelst så var det så vår kärlekssaga började. Eftersom vi var väldigt unga när vi träffades har vi hunnit uppleva väldigt mycket tillsammans, allt från att ta studenten till att välja yrke, studieåren, första jobbet, flytt, förlovning, bröllop. Även väldigt tuffa händelser som de flesta par aldrig upplever under sin livstid och faktum är att sjukdom/skada gjort att det inte alls är att ta för givet att vi faktiskt står här idag, vid liv tillsammans. Trots de tråkiga och tuffa tiderna i våra liv har vi lyckats ta oss igenom dem tillsammans och är nu starkare än någonsin. Tillsammans har vi blivit vuxna och det största äventyret som vi nyligen gett oss in på är naturligtvis att bli föräldrar. Alla ord känns egentligen för futtiga eftersom det är en väldigt stark känsla för mig, omöjlig att sätta ord på hur man kan känna efter så många år&upplevelser tillsammans. Känner mig rörd, glad& stolt!  Vänner, älskare &tvillingsjälar - mitt allt, det är det närmaste jag kan komma med ord!
 
Eftersom vi numera är föräldrar till en liten kille på fem månader (på dagen idag!) så blev det inga weekend/hotellövernattningar för oss. Vi startade dagen med att äta lyxfrulle, en 10-årstårta á la prinsess & mousserande i glasen blev det..
I present av mig fick maken en ny doft, fotobok med bilder på våra år ihop samt en tavelram&med en text med en av de första bilderna på oss.
 
Jag blev överraskad av ett blombud på morgonen och en jättefin blombukett! Blev också lovad en present lite längre fram, men den ville maken gärna ha hjälp med eftersom han inte ville chansa vad gäller det.. Uppskattas av mig - det handlar nämligen om något i smyckesväg och jag är ganska petig&vet vad jag gillar och inte gillar.
Sedan var det dags för oss att lämna över sonen hos barnvakterna dvs. Farmor& farfar och bege oss ut för en heldag med massor av partid. 
Vi hade bokat in två timmar med privat spa/relax och det var ljuvligt att sjunka ner i varm bubbelpool och kunna slappna av till 100%. Efter att ha blivit förälder känns en sådan sak extremt lyxig. Efter det bar det iväg mot restaurangen där vi bokat bord. Vi åt på Brasserie Le Rouge i gamla stan. Väldigt god mat och en häftig restaurangmiljö som förde tankarna till Moulin Rouge. Perfekta stället för att ta med sig sin älskade. Vid niosnåret kom vi hem igen och då var längtan efter vår lilla pojke stor. Vi blev glada& lättade när vi hörde att allt gått bra och att vår lilla kille varit nöjd och glad i stort sett hela dagen.
 
Ett mysigt firande av våra tio år tillsammans!
 
/Mel

Vår julafton

 
Franks första julafton - och vår första julafton hemma som en familj på tre!
 
 
I år hade vi för första gången en julgran. Om jag får säga det själv så blev den så fin! En "Disney-gran" tyckte svägerskan och för att vara vår första julgran någonsin så var vi rätt nöjda med den. Men det var mycket att inhandla till den första granen! Julgransmatta, julgransfot, toppstjärna och såklart dekorationer..
 
En närmare titt på den fina granen.. Jag kom på idén att knyta rosetter av ett band jag hade sedan innan och vips så blev det några dekorationer att pynta med på "kala" ställen. 
 
 
Vi startade morgonen med lyxfrukost, innebar för min del rostade mackor med kallrökt lax,avokado och skagenröra. Mums! Sedan fick Frank sin första julklapp någonsin, en myspöl på 1,2 diameter från märket NG baby. En gigantisk lekmatta med höga kanter man väl beskriva den som. Hela familjen älskar den! Mycket mysig även för oss vuxna att ligga i tillsammans med Frank och skulle Frank inte finnas så skulle jag lätt ligga och softa i den ändå..
 
Vid klockan två fick vi besök av min mamma tillsammans med en god vän och vi intog glögg och umgicks. Kalle Anka på tv:n fanns med på ett hörn och sedan förberedde vi med dukning och fördrink.
 
Klockan fem kom mina svärföräldrar tillsammans med svägerskan och då kunde julfirandet börja.
Vi bjöd på en isad äppelfördrink (vitvinsglögg med äppeljuice, äppelbitar och isbitar - enkelt men gott) och sedan hjälptes vi åt för att värma allas medhavda mat. Vi körde en julknytis eftersom ingen av oss hade någon lust att stå fastkedjad vid spisen i flera dagar innan. Bättre att hjälpas åt tyckte vi.
Efter julmiddagen var det dags för julklappsöppnande och kaffe med chokladmoussetårta, julgodis och mina christmas cupcakes. 
Frank fick en hel del paket, bland annat en del kläder i storlek 74 vilket vi blev glada för eftersom det är välbehövligt med en påfyllning av nya storlekar i hans garderob. 
Julaftonens mest minnesvärda ögonblick var då svärmor upptäckte något som vi båda totalt missat - att Frank fått sina första två tänder!
Inte konstigt att han varit lite skrikig nu innan jul, att få tänder gör ont!
Allt som allt var det en lyckad julafton och min bästa julklapp var ett stativ till fotokameran och ett nytt objektiv. Tack älskling för julklappen, den kommer att komma till användning.
 
 
 
 
 

1 år sedan plusset

Idag har jag varit iväg en längre bit hemifrån för första gången sedan Frank föddes. Utan Frank vill säga. Det vankades tjejträff i Stockholm och det är ändå en bit på ca 6 mil från oss så lite nervöst var det. Men det gick fint! Idag är det ett helt år sedan vi gjorde graviditetstestet och fick det lilla men väldigt tydliga plusset. Denna tid för ett år sedan hade jag vetat att jag skulle bli mamma i ungefär två timmars tid och det var många tankar och känslor. Det var inte alls som jag föreställt mig det innan och jag kommer ihåg att en snabb beräkning och googling menade på att jag var i vecka 6. Vi läste på någon graviditetssida på nätet att embryot redan hade ett hjärta och att det kändes så stort och overkligt. Maken sa att han inte skulle kunna sluta pussa på magen nu och vi fotade både stickan och magen. Då hade vi verkligen ingen aning om vad som väntade bara att livet nu skulle förändras helt. Från den dagen till idag, från den lilla bönan till vår lilla kille idag hela åtta kilo väger han och kan skratta, gripa tag, kommunicera med röst och blick.. Det är helt otroligt vilket mirakel det är med livets början och hur häftigt livet är! Från plusset till idag har bjudit på mitt livs mest minnesvärda och fantastiska ögonblick. Fyra månader fyller han idag dessutom vårt lilla julmirakel. Grattis från mamma&pappa!
 
 

Det lackar mot julen 2013

Nu är den här, dan före doppardan..
De senaste dagarna har varit galet fullproppade med program och snart är det dags att "hosta" vår första julafton här hemma. Mysigt och ska erkännas lite ångestframkallande för en perfektionist som jag. Men mest av allt mysigt då det faktiskt är vår första jul som en familj på tre. Det gör också att jag så gärna vill att det ska bli fint och underbart, minnesvärt och allt det där. Men å andra sidan så är jag småbarnsmamma nu och idag har saker och ting flutit på allt annat än smidigt mellan varven då vi har en son som varit ledsen och skrikig samtidigt som vi fixat och donat precis hela dagen. Någonstans i min drömvärld hade jag hunnit med att tvätta rent sofföverdragen och lackat naglarna röda men men, jag tror knappast Frank bryr sig även om det är hans första jul.

Det jag/vi har hunnit med de senaste dagarna:
- Inhandlat vår första julgran och pyntat den. En mycket fin, tät rödgran excellent från Blomsterlandet. Disneygran sa svägerskan när hon var förbi och lämnade julklappar. Bra betyg!
- Sytt örngott och påslakan till Franks vagga i fredags
- Handlat vintervita amaryllis som förhoppningsvis slåt ut till imorgon.
- Sytt en bordsduk idag! Vi hade ingen tillräckligt stor så vi fick sy en av ett tyg som låg och skräpade här hemma.
- Lagat två pajer, en sallad och Leilas christmas cupcakes till julbordet.
- Slagit in alla julklapparna

och tuusen fler småsaker. Till exempel ammat och burit runt på vår lilla skatt.
Nu blir det sängen och imorgon är den här, julafton 2013 och vår sons första jul. Tänk att förra julen hade vi ingen aning om att han flyttat in i min mage. Nu är han här, vår lilla prins.

/Mel

I´m back

hoppas jag! Har dragits med förkylning/influensa med feber, inte det roligaste när man är hemma själv med en liten bebis och det inte riktigt går att prioritera sin egen vila. Nu är jag iallafall frisk igen, dock kände jag igår att förkylningen var på gång igen men hoppas hoppas att det inte bryter ut igen.

Imorgon är det en stor dag för då fyller min kära make hela 30 år! Tänk att jag fått följa honom sedan han var 20 år gammal tills nu, så häftigt!
Nu är han iväg på återträff men sina gamla lumpenpolare, att han snart är 30 år innebär också att det gått tio år sedan muck från lumpen. Vi här hemma väntar in min mamma som kommer som en räddande ängel för att hjälpa mig med lite pyssel inför födelsedagen imorgon.
Planen är att baka cupcakes, blåsa ballonger, göra en enkel girlang, slå in paketet... Vet inte hur vi ska hinna men med lite hjälp tror jag att det går!
Wish me luck:)
En bild på Franks nya leksak. En supercool och stilig leksaksbil som han fick till doppresent av sin gudfar med familj. Riktigt fin att titta på också tycker både mamma och pappa.

Nu är lillprinsen döpt

Nu är vår lilla kille döpt! I lördags gick dopet av stapeln och allt gick fint, ceremonin i kyrkan var vacker och samtidigt avslappnad vilket kändes väldigt skönt. Prästen var lättsam och tog till och med en liten paus när Frank började skrika, då fick kantorn spela en liten trudelutt och jag vandrade runt altaret med Frank i famnen tills han lugnade sig.
Vi hade i sista minuten fått tag på en duktig solist som sjöng "Handens fem fingrar" och "Utan dina andetag".
Så fort hon sjöng var vår prins som trollbunden av musiken och hade tydligen en intensiv ögonkontakt med solisten. En blivande musiker kanske?..
Själv var jag lite nervös strax innan vi skulle gå ner för altargången, känslan blir ju trots allt väldigt högtidlig med kyrkklockorna som ringer och musiken etc. Det kändes skönt att vi valde det lilla dopet istället för att ha kyrkan fullproppad.
Själva dopfikat gick också fint, lite kaos kanske då vi själva fick koka kaffe och ta fram allt fika på plats men det löste sig.

Idag är det exakt tre månader sedan Frank föddes! Känns som att tiden gått fort samtidigt som det känns som att han alltid funnits här. Att bli mamma är en av de största händelserna i mitt liv. Obeskrivligt och oslagbart! 100% mera kärlek i mitt liv, en kärlek som jag inte visste existerade innan jag kände den.

Bilder från dopet kommer!

Imorgon är den stora dagen här..

nämligen vår prins Franks dopdag.
Trots att vi till slut bestämde oss för ett ganska litet och "enkelt" dop så har det ändå varit väldigt mycket jobb med att få ihop alla bitar. Både igår och idag har det varit fullt upp med diverse för att göra dopdagen möjlig. Som tur är kom min kära, underbara mamma till undsättning och har varit här och hjälpt till igår och idag. Igår såg vi till att storhandla inför dopfikat samt bakade pepparkakscheesecakes. Idag har det varit full rulle: handlat blommor och gjort blomsterarrangemang, hämtat doptårtor på bageriet, hämtat nyckel till festlokal, dukat och fixat fint i lokalen och sist men inte minst spritsat cupcakes som svärmor bakat. Innan vi gick från festlokalen var vi både min mamma, maken och svärföräldrarna som var på plats och vi fick till det sista tack vare att svärmor hade med sig två vita dukar som saknades till dukningen.
Jag som tycker att det är fint med pom poms som dekoration var glad över att festlokalen hade färdiga sådana i taket - superfint! Nu känner vi oss pirriga och förväntansfulla inför morgondagen!

Bjuder på en bild som jag hann få på dukningen, tyvärr inte den bästa kvaliteten men jag hoppas på att få chans att knäppa fler bilder imorgon..
 
/Mel

Förkylning på gång..

Tyvärr ja! :( Denna mamma har under dagens gång känt sig mer och mer frusen och förkyld, halsontet har bara blivit värre och värre under dagen.
Vanligtvis brukar jag och Frank åtminstone komma ut på en promenad per dag men idag har vi inte ens kommit utanför dörren en enda gång.
Just nu är jag ensam hemma och Frank och pappa är iväg och storhandlar mat.

Just nu är det en sådan härlig tid med Frank, han är mer och mer "vaken" och med varje dag och skrattar, "pratar" och ler. Det första han gör på morgonen när vi vaknar efter att ha slumrat till efter morgonmålet är att le mot mig. Det går inte att beskriva lyckan och kärleken! Det är en speciell kärlek, moderskärleken. Jag skulle göra allt för Frank! Trots all kärlek tar tröttheten ibland ut sin rätt, som nu ikväll då jag bara känner att jag behöver en stund för mig själv. Speciellt då jag känner mig halvkry så räcker inte orken till hela vägen. Om jag känner mig ledsen för något annat samtidigt och längtar efter att få vara själv, en stund med helt barnfritt. Då kommer det dåliga samvetet direkt och gör mig ännu mera ledsen. För jag vill ju vara den perfekta mamman som finns där jämt och ständigt. Inte otillräcklig. Jag märker ganska tydligt som ikväll att det är massor med hormoner i omlopp i kroppen fortfarande och känslorna åker upp och ner. Just nu neråt tyvärr..

På tal om något helt annat så firade vi vår första fars dag igår. Frank hade skickat ut mig för att köpa en fin present till pappa och det blev en halsduk.
Konstigt men underbart att vi nu är en egen, liten familj. Nu är maken inte bara min livspartner utan även pappa till vårt barn. Stort!

Barnvänligt hemma

 
Just nu sover lilla Frank så sött och jag kan unna mig lite "egentid" som det så fint heter:-) Tänk att förut var i princip all tid egentid och då visste jag inte ens om det! Skämt åsido så är det så otroligt skönt om det blir en stund som denna under dagen. Jag älskar min son men det är också ganska påfrestande att gå hemma med en liten bebis 24/7. Så jag uppskattar dessa små stunder otroligt mycket, just nu med en kaffekopp i ena handen.

Har alltid varit mycket intresserad av inredning och hur jag har det runtomkring mig här hemma och det är inget undantag nu trots att jag blivit mamma.
Däremot tänker jag nog lite annorlunda nu när det kommer till inredning. För det första vill jag att det ska vara estetiskt tilltalande och trivsamt men 100% praktiskt och fungera med en liten som kladdar, kräks, kissar ja osv.
Jag vill inte gå runt och vara rädd om vår inredning hela tiden utan det ska tåla att levas i. Därför känns det mer och mer tilltalande att köpa begagnat/billigt. Ett exempel är vår soffa, en vit Ektorp från ikea som hängt med i minst fem år. Den är inte någon tjusig designsoffa och nu med barn känns det vita tyget inte så praktiskt längre.. Dessutom råkade jag läsa på ikeas hemsida att klädseln ska kemtvättas. Vi har tvättat klädseln i vanlig tvättmaskin i flera år helt ovetandes..
Vår gamla goding Ektorp
 
Vi har länge pratat om att köpa en ny, större soffa men nu börjar jag undra om det är värt att göra ett sådant inköp just nu. Det kanske går att trolla med soffan och köpa nytt överdrag bara? Det finns ju en del affärer på nätet som är specialiserade på just ikeamöbler och klädslar. Men så hittade jag en annan, intressant variant. Gamla klassikern ellos säljer ju faktiskt enklare överdrag till soffor och priset är inte illa.. Vi är inte ute efter något extravagant, såklart får det gärna se bra ut men med fördel enkelt slängas in i maskinen och tvättas. För det kommer att ske, många gånger om..
Har inte lagt in en beställning än men presenterat tanken till maken och han var positiv. Fortsättning följer...
 
Bild ellos.se

Föräldragruppspremiär och en slutkörd mama

Jajamän, du läste rätt! Idag var det nämligen premiär för föräldragruppen på öppna förskolan på BVC.
Jag gick upp i god tid eftersom jag numera lärt mig att allt tar extra lång tid och speciellt när man ska iväg så är det diverse bestyr innan vi lyckas ta oss utanför dörren..
Det var ganska körigt denna förmiddag och Frank var lite grinig, kände nog att ge upp och strunta i att ta oss till dit både en och två gånger.. Till slut kom vi iväg iallafall, i god tid - vi promenerar dessutom överallt, billös livsstil som vi lever. Till BVC är det en bra bit från oss så en hel timme hade jag räknat med, det tog 45 minuter att gå och jag var först på plats. Perfekt för jag hann klä av oss, gå på toaletten innan det var dags.

När vi skulle köra igång gruppen började de riktiga bestyren för min del.
Frank var nämligen inte det minsta nöjd. De andra mammornas bebisar var lugna och nöjda, åt och somnade gott i sina mammors famnar. Min Frank åt visserligen säkert tre gånger men sedan var det full rulle. De andra mammorna kunde sitta i soffan lugnt och dricka kaffe och delta i diskussionen. Själv fick jag vanka av och an med en missnöjd Frank som inte ville sitta still, vagga och vyssja, ligge på en madrass på golvet och leka etc etc.
Till slut gallskrek han och jag fick gå iväg och kolla blöjan. Men inte det heller hjälpte och till slut var tiden för gruppen över och jag kände mig alldeles svettig och slutkörd. Några av de andra mammorna satt kvar och pratade men vid det laget var både jag och Frank så trötta att vi avlägsnade oss till det lugna amningsrummet, där kom Frank äntligen till lite ro och kunde äta. Sedan återstod den långa promenaden hem och då somnade lilleman direkt såklart.

Tyvärr kände jag inte att jag kunde fokusera på att delta i diskussionerna när jag samtidigt hade en kinkig bebis som gallskrek titt som tätt. Jag konstaterade också att vi har en otroligt envis son! Han vill absolut inte sitta still i famnen, det ska vankas runt så att han kan upptäcka världen. Men det ska ske från mammas famn, ligga själv i ett babygym finns inte.

När jag kom hem väntade mannen med färdig middag och då sov Frank ute i vagnen. Så lite lugn och ro blev det även denna dag.

Men ganska trött känner jag mig efter dagens äventyr..

Godnatt från mig!
Den lilla busen!

Tisdag i november

Idag vaknade jag och lilleman till en riktigt ruskig och regnig novembertisdag. Denna mamma hade svårt att komma till ro och få vettig sömn inatt då hon inte kunde låta bli att ligga och lyssna till minsta ljud från vår lilla skatt i vaggan. För i vaggan har han sovit, i stort sett hela natten fram till första morgonmålet vid 4-5tiden.
Som vanligt har det varit full rulle här hemma, jag vet inte vad det är men timmarna med en bebis går otroligt fort och många gånger kan jag känna "att jag inte får något vettigt gjort". Jag har så höga krav på mig själv, jag vill helst hinna göra miljarders grejer på en dag samtidigt som tiden krympt sedan jag blev mamma. Det finns liksom inte tid till att göra alla de sakerna jag vill. Frank sover inte så långa stunder på dagen (förutom i vagnen utomhus på promenad) och får jag en stund över så blir det så lätt att jag "passar på" och småplockar här hemma. Vilket resulterar i att jag känner att det i stort sett aldrig mera blir en endaste stund över till att bara göra ingenting. Så från och med nu ska jag försöka strunta i att gå runt och småstäda och unna mig själv en lugn stund istället när Frank väl sover!

I sin BB-pyjamas, första natten i världen. Så liten!
 

Idag har jag försökt så smått plocka undan Franks första kläder i storlek 56. Nu har vi bytt till storlek 62 och  en del av hans kläder känns redan lite små så det förvånar mig inte om vi snart får byta till 68..
Känns både vemodigt och kul att han växer så fort. Fick nästan en tår i ögat när jag skulle vika ihop hans BB-pyjamas. Så liten han var! Inte alls länge sedan och ändå så långt borta redan. Lilla plutten du växer och blir stor så fort..

Nu ligger Frank och sover kvar i vagnen efter dagens andra långpromenad. Hoppas att det blir en bra natt för imorgon ska vi iväg på nya äventyr, första träffen med föräldragruppen på BVC. Spännande!
 
Drygt två månader senare vid lunchtid idag - stora killen!

Full rulle!

Dagarna bara flyger iväg och imorgon är det fredag. Redan!
Dagen har inte bjudit på så mycket konstigheter, det har som vanligt numera varit full rulle hela dagen lång.
Jag vaknade halv fem denna morgon och undrade om vår lilleman ville vakna snart och äta, men icke. Jag vill inte väcka honom när han sover gott så jag fick snällt stiga upp och göra sällskap med pumpen. Sedan låg jag och Frank och sov ända fram till klockan nio. Jag vet inte hur väl andra bebisar sover men jag tycker att det är väldigt bra att Frank sov så länge inatt, från klockan elva till runt halv sex på morgonen.. Hoppas, hoppas att det håller i sig.

Känns som att det är första gången jag sitter ner idag - bortsett från en kort stund under eftermiddagen då jag passade på att jobba lite vid datorn medan Frank tog en nap. Det blir galet mycket att plocka och fixa här hemma och speciellt med en liten bebis då det händer små olyckor stup i kvarten. Så ska ju det som hör till vanliga vardagen fixas också,middag, disk etc.
Har iallafall kört en tvättmaskin och hängt upp tvätt samt veckohandlat mat så jag känner mig rätt nöjd ändå.

Nu ska vi ta en kopp kaffe och sedan bänka oss framför tv:n. Ikväll kommer Vikings, en tv-serie vi börjat följa och gillar.

Imorgon är det läkarbesök på BVC.
Ha en fin torsdagskväll!

Igår fyllde svägerskan år och hon fick denna bok av oss i present. En ny bok för alla bakfantaster fylld med massor av fina bilder på bakverk i lite "rockigare stil". Ett presenttips till alla som gillar att baka och njuter av vackra bilder.

Första födelsedagen som mamma

Det har varit dåligt med uppdateringar på bloggen senaste tiden. Det beror på att livet med en 2 månaders gammal son är fullspäckat och går i rasande fart! Kan inte förstå att det redan är november, känns som att det var alldeles nyss som jag gick runt höggravid och väntade på att vår lilla Krabat skulle komma till oss.
Frank har redan blivit så stor som 2 månader - knasigt men roligt.
Det har hänt så otroligt mycket med hans utveckling och det är väldigt spännande att följa. Just nu ligger han ute i vagnen på uteplatsen och jag hoppas att han sussar gott en stund till..

Igår var det dags för min födelsedag. Hela 28 år blev jag! Känns konstigt att det faktiskt är tio år sedan jag fyllde 18 och blev myndig. Kommer ihåg det så väl, då var det krogpremiär och jag var klädd i "den lilla svarta" och var pirrig i magen. Det blev en jättelyckad utekväll med två kompisar då den gången för tio år sedan men jag kommer ihåg besvikelsen när killen jag dansat och umgåtts med hela kvällen inte ville gå på dejt med mig efteråt.
Nåväl, det gick ju flera tåg som tur är :-)
Det känns som att jag gärna hade kunnat fylla 30 år då jag känner att jag "bockat av" de saker som känts viktiga för mig att göra. Jag har utbildat mig&tagit examen, träffat mannen i mitt liv och gift mig och så klart det senaste men kanske också största, blivit mamma. Känner mig otroligt glad och tacksam och har absolut ingen åldersnoja.

 Frank och "beundrarposten" jag fick

Igår blev jag väckt av maken&sonen som sjöng och så fick jag ett fint kort & vackra rosor. Dagen innehöll också inköp av en amningsbh modell stadig&snygg, i en underklädesaffär här i stan som maken köpt presentkort till. Känns otroligt bra jämfört med den billiga och sladdriga varianten som jag inhandlade på h&m strax efter förlossningen.

Presentkort & eftermiddagsfika
 
Rosorna jag fick av maken - i en väldigt vacker färgnyans

Sedan var det dags för en riktig lyxstund - klassisk ansiktsbehandling med massage på 75 min. Min första "egentid" bortsett från en snabbis på Ica. Helt ljuvligt!
På kvällen hade vi barnvaktspremiär, Franks farmor&farfar kom hem till oss och vi smet iväg och åt en utemiddag. Det var också ljuvligt att bara sitta och äta ostörd och ostressad tillsammans. Händer inte så ofta nuförtiden;) Frank sov under de 2,5 timmarna vi var iväg. Farmor&farfar var besvikna över det men vi föräldrar var nog ganska nöjda över att det inte var gallskrik.

En helt perfekt dag som gav mig massor av energi!


 
 

Kyrkan bokad - check!

Äntligen kan vi boka av en punkt på att göra listan, nämligen projekt dop! Eller iallafall bokning av datum och kyrka.
Vi har pratat om att döpa Frank redan innan han var född men att ta tag i boka kyrka och få saker och ting att ske har varit en annan femma.
Men nu är det fixat, 23 november blir det och det innebär att det blir ganska snabba puckar. Vi vill gärna döpa honom innan han blir alltför stor ( i ålder vill säga, till storleken är han redan ganska rejäl vår gosse!) och gärna innan makens 30-årsdag i december. Vi hade helst bokat församlingshemmet till fikat men det var bokat flera helger framåt sedan länge så det var bara att glömma för oss. Nu bor vi precis mittemot kyrkan där vi ska vara så fikat kommer att bli hemma hos oss, vilket vi tror blir bra eftersom vi tänkt ha ett ganska litet och relativt enkelt dop. Ett minidop blir det med våra närmaste.
Det förhindrar såklart inte att vi lägger lite krut på att göra det till en fin och minnesvärd dag.
Idag har jag påbörjat att pyssla med inbjudningskort på datorn, känns roligt att ge en riktigt inbjudan till våra gäster även om de inte är så många..

 
Är väldigt sugen på att dekorera med fina pom poms - har sett på flera bloggar dessa fina bollar som bröllops- och dopdekorationer. Kan vara fint och festligt att hänga några i taket här hemma. Inne i Franks rum hänger ju redan ett par sådana..
Bilden är från www.hemlängtan.com
 
 

En föräldraledig dag

Vaknar upp till en torsdag. Torsdag, redan?! vad hände med resten av alla dagar denna vecka.. har som vanligt ställt väckarklockan på sju men kommer inte upp före halv nio. Huvudet känns otroligt tungt när klockan ringer och nattens vakna stunder känns i kroppen, tror bestämt att det är fysiskt omöjligt att komma upp ur sängen. Frank ligger och sover bredvid mig, sötnöt tänker jag. Så otroligt gullig och söt som han ligger på morgonen, alldeles ihopkrupen och mysig. Snart skriker han och vi tar en matstund liggandes i sängen. Frank somnar om och jag stiger upp och äter min gröt med maken som redan är uppe. Frank sover vidare och precis när jag tänkt hugga tag i mina rostade ostmackor med kaffe (min favvo vid frukosten vaknar Frank. Maken är snäll och går runt med honom i lägenheten och jag får en stund med mina ostmackor och tidningen. Sedan är det undanröjning i köket som gäller, Frank skriker titt som tätt och jag har händerna fria tack vare maken. En stund slumrar Frank till och jag passar på att klä på mig, mina jeans från mina tjockare dagar, dvs alldeles för stora och en vit mammatröja. Inte så fancy men iallafall bättre än mjukiskläder. Snart ska maken gå iväg och jag har laddat med kaffe och massor med tidningar i soffan. precis när maken går vaknar Frank till och jag ammar honom i soffan. Slöbläddrar i mina tidningar, har malous morgonprogram på tvn och tänker att det är rätt nice ändå det här med föräldraledighet. Hans blick är värd guld där han ligger och äter, vilken ögonkontakt! Vilken kärlek!

stundtals slumrar han in med vaknar hela tiden med gallskrik. Efter några gallskrik och vaggningar går vi iväg och ska byta blöja i badrummet. passar på och gör kolikmassage på Frank. Det tar sin lilla stund och när vi väl satt på en ny blöja är det dags att byta blöjan. på något sätt lyckas det bli en kiss- och bajskatastrof som slutar med att jag måste sanera halva badrummet med en gallskrikande Frank och byta till en annan tröja. när jag väl gjort alt detta är det dags för en ny amning. Har lyckats få på mig en ny tröja och precis när Frank ätit klart lägger han en spya på exakt samma ställe som på den andra tröjan. nu känner jag att jag ger upp alla tankar om att vara hel och ren och ha ett någotsånär snyggt hem. Sunkmamman det är jag det, I surrender.
Myket tid till att tänka får jag inte för nu är Frank missnöjd igen och jag går runt i lägenheten och vaggar, vyssjar. Till slut sätter jag mig vid datorn och då tystnar Frank. Till slut slumrar han till och min ena arm håller på att domna bort. Världens gulligaste bebis. Något som luktar kräk. Det är jag själv inser jag.
Klockan är tolv. Lunchdags.

To be continued..

Mels blogg

Bloggar om mina mammadagar & små och stora tankar !

RSS 2.0