8 år sedan första kyssen - kvällstankar om kärlek
Hej bloggen,
Idag är det exakt åtta år sedan jag och A träffades för allra första gången en kall vinternatt.
Just denna årsdag känns väldigt speciell och väcker väldigt många tankar och känslor i mig.
Jag tänker mycket på våra år tillsammans och hur vi förändrats båda två och format varandra.
Jag tänker också på hur kärleken prövas i motgångarna, och att detta vi drabbats av är en rejäl prövning för en kärleksrelation. En traumatisk händelse och bestående skada, rehabilitering tär väldigt mycket på ett förhållande samtidigt som det stärker det otroligt mycket. Det blir helt nya roller eftersom båda är förändrade.
En erfarenhet som satt djupa spår i mig är tiden när A låg nedsövd och kopplad till respirator och allt var ovisst. Den upplevelsen av att stå och hålla i sin makes livlösa hand kommer jag alltid att bära med mig. Jag kan inte riktigt förklara den upplevelsen, inte ens för mig själv. Att ha döden närvarande är en skakande upplevelse.
Tiden efteråt har vi fått kämpa (och kämpar fortfarande) och det har vi gjort tillsammans. En skada/sjukdom är en sorg och det är en slags sorgearbete vi har gjort och gör. Vi har aldrig gråtit så mycket, pratat så mycket tillsammans som vi gjort denna höst och vinter. Det har gett en helt ny närhet i förhållandet att ta sig igenom det svåra.
Jag skulle kunna skriva en roman, men sammanfattningsvis måste jag ändå konstatera att jag är otroligt stolt över oss båda två.
Andra saker (bland annat) vi hunnit göra under vår tid tillsammans:
- Byta jobb/ta examen
-Flytta ihop
-Förlova oss
-Göra ett par gemensamma resor
- Gifta oss
Att älska är större.
...
Vissa dagar är tyngre än andra.
Svårt när man älskar någon så mycket att det gör så ont att någon annan får göra den man älskar illa. Ännu svårare när den som gjort den man älskar illa är en arbetsgivare. Som man ska rehabilitera sig tillbaka till efter att ha varit nära döden på grund av arbetsgivaren inte orkade följa arbetsmiljölagen.
När man själv är den anhöriga som gått i långa sjukhuskorridorer för att dra upp tunga dörrar och stå och hålla en livlös hand när hjärtat blöder tårar av sorg. Svårt att veta vad man ska göra av sin ilska och känsla av maktlöshet när hela systemet är byggt på fyrkantiga mallar och inte människor av kött och blod.
Svårt att veta hur man ska hantera sin ilska gentemot sin älskade som trots allt själv gett allt till sitt arbete för att förlora allt och dra ner mig på samma gång.
Imorgon är det en ny dag.
.
Solig tisdag i januari
Idag har jag varit ledig tillsammans med A. Vi var bjudna på återbesök till intensivvårdsavdelning på sjukhuset där A låg efter neurointensiven och innan rehaben. Det som var bra med besöket var att A fick besöka själva avdelningen vilket är bra för att få ihop alla pusselbitar, då det är en tid som han kommer ihåg väldigt suddigt och drömmar har blandats ihop med verkligheten. Vi fick också sitta och prata med en sjuksköterska och en undersköterska och det var sådär, gav mig tyvärr ingenting. Dels har jag/vi redan pratat igenom själva olyckan/konsekvenser/rehab tusen gånger om och om igen och dels så märks det tydligt att personalen på intensiven inte har någon koll på hjärnskador. Kanske är jag känslig men blir irriterad över "klumpiga" frågor och när vårdpersonal inte förstår att en hjärnskada innebär en lång rehabilitering, att "vanligt" folk kanske har svårt att förstå det har jag full förståelse för men personal som jobbar inom intensivvården. Som sagt kanske är det jag som är känslig, har nog kommit in i en period då jag inte hela tiden orkar älta själva olyckan utan ser framåt istället och försöker leva normalt efter våra förutsättningar.
Imorgon är det jobb igen, känner mig otroligt seg men jag hoppas att jag piggnar till så att det går smidigt att jobba på resten av veckan!
Årets första tulpaner som jag fotade i helgen. Nur ser de inte riktigt lika fräscha ut, det kanske får bli en ny bukett i helgen. Älskar tulpaner - känns som ett tidigt vårtecken!
Julen utstädad och en skön helg bakom mig
Trettondagshelgen ligger snart bakom oss och det återstår att på allvar lägga julen 2011 med alla ledigheter bakom oss och påbörja det nya årets riktiga vardag med jobb och rehab.
Det har varit en riktigt skön helg för oss och det är så skönt med våra "nya" helger - vi har inte så mycket inplanerat så det blir mycket vila och spontana aktiviteter (kanske inte så märkvärdiga men saker vi gillar). Bland annat har vi lagat mat tillsammans och ätit mysiga middagar, fått tokfnatt med Alfapet och spelar flera "matcher", hämtat ut en julklappslampa, fått upp julklappslampan och en kökslampa som fått vänta läänge på att få komma upp, gått promenader och bara haft det bra.
Veckan som kommer är en vanlig jobbvecka för min del och en vanlig vecka på rehaben för min A förutom tisdagen då vi är inbjudna till intensivvårdsavdelningen på sjukhuset där min A låg efter sin vistelse på neurointensiven. Jag har tagit ut en såkallad anhörigdag så att jag kan följa med. Det ser jag fram emot.
En rolig sak gällande Alfapet är att min A är riktigt duktig på det, däremot är jag inte riktigt lika duktig utan tycker att det är lite trögt med att komma på ord. A har hållt på en hel del med korsord och liknande arbetsterapi-uppgifter på sin rehab hela hösten. Känns som att det faktiskt har gett resultat då han har mycket enklare med Alfapet än vad jag har. Jag tror att det är utmärkt hjärngympa med spelet - inte bara för A men även för mig!
Nu ska jag njuta av det som återstår av helgen!
Kickstartade helgen med hemmagjord pizza på tortillabröd - supergott!
Julklappslampan på gång...
På plats! Mycket nöjd - suktat efter denna lampa ett bra tag. Tack pappa för julklappen! Julstjärnan som ni ser i bakgrunden är numera bortstädad.
Vårigt i våra fönster
Första arbetsdagen på det nya året - check!
Nu har jag jobbat den första arbetsdagen på det nya året. Det var en ganska lugn arbetsdag:-)
Vad fort en veckas semester går! Det känns som en hel evighet innan men går i ett nafs.
Jag har dock inte så mycket att klaga på, då jag tagit ut semester denna vecka torsdag och fredagen är ju en röd dag så det är bara två arbetsdagar kvar på denna vecka, inte illa.
Idag har vi sålt vår bil (inte sommarbilen utan vår vardagliga "bruksbil"). Det känns ganska tråkigt, mest för att vi haft bilen i många år och för att vi åkt mycket i den, många minnen kopplade till bilen helt enkelt. Också för att värdet på vår bil sjunkit drastiskt, den var billig när vi köpte den men köparen fick den till ett rekordbilligt pris. Rika blev vi inte på den affären.
Anledningen till att vi sålt bilen är att det i nuläget ser ut som att A inte får behålla sitt körtkort då han fått synbortfall som följd av sin olycka. Jag saknar tyvärr körkort. Planen är att ta körkort men vi ska spara lite pengar till som kan läggas på körskolelektioner.
Nu ska jag förbereda mig så smått för en ny arbetsdag och sedan krypa till sängs.
Julens sista amaryllis pryder vårt soffbord, snart ska julen städas undan men en liten stund till njuter vi av adventsstjärnorna som lyser upp i vintermörkret
Mitt 2011
Nyårsafton för ett år sedan firades som gäst på nyårsfest (hittills den första och enda nyårsfesten jag fått gå på).
Januari 2011 var riktigt kall som jag minns den och det var mycket snö och riktigt vintrigt. I slutet av januari firades min och A:s årsdag, vi slog på stort och firade med en slottsweekend. Det kändes riktigt härligt och lyxigt.
Februari och mars kommer jag ihåg som ganska stressiga månader med mycket att göra på både mitt och A:s jobb. Förutom det renoverade vi vårt badrum och vi bodde i två veckor hemma hos mina svärföräldrar, kommer ihåg att vi båda kände oss ganska slitna vid dethär laget och längtade efter lite lugn och ro i våra liv.
Badrummet blev till slut kanonfint och våren började närma sig...
Jag gick en kort kurs i afrikansk dans en kväll i veckan och det var superroligt.
Badrum i juletider
April, maj - jag skrev högskoleprovet för första gången. Vi var lediga tillsammans under påsken och då började våren anlända på allvar. Vi gjorde många korta och långa promenader, hade med oss kaffe i termos och njöt av vårens första solstrålar. I maj kommer jag speciellt ihåg en fredag då jag kom hem från jobbet och A hade förberett middag som vi skulle äta utomhus, årets första picknick.
Juni - jag hade jobbat mitt första år efter examen. Ett tufft år med pendling, två olika arbetsplatser, mycket nytt att lära sig etc. Men också ett bra och spännande år. A gjorde ett kap på nätet och ringde på en bilannons och köpte sin drömbil, en cadillac från 50-talet som vi hade som sommarbil.
Juli - efterlängtad semester! Vi åkte iväg på en liten resa för att hälsa på min pappa, annars tillbringade vi semestern genom att göra små utflykter, rodde iland på öde öar och hade picknick. Vi var farligt nära att tappa A:s vigselring under en badtur, vi fick som tur är låna ett snorkelset av en barnfamilj på stranden och fick tillbaka ringen. Firade vår ettåriga bröllopsdag och bodde på hotell. Jag kom igång ordentligt med motion och prickade in alla friskisosvettis utomhuspass under semestern.
Augusti - en intensiv jobbmånad. Men också med tid för roligheter som kräftskriva och vernissage på helgerna.
September - Den mörkaste månaden men också den finaste på ett sätt. Min fina A var med om en olycka som förändrade våra liv på en sekund. Han låg riktigt dålig, i konstgjord koma 16 dygn på neurointensiven. Allt var ovisst. En tid som aldrig går att beskriva exakt i ord, men jag kommer aldrig att glömma den tiden och den har nog präglat mig väldigt mycket. Lyckligtvis vaknade A till slut och den långa rehabiliteringen började.
Oktober - Våra liv var kaos och A bodde på sjukhus. Jag började jobba igen efter att ha varit sjukskriven sedan olyckan.
November - allt präglades av olyckan och rehabilitering. I slutet av månaden skrivdes A ut från sjukhuset efter en resa med tre olika sjukhus och fem olika avdelningar. Jag flyttade hem efter att ha bott hemma hos min mamma i tre månader. Vi blev sambos igen.
December - Vi försöker landa i en ny vardag tillsammans och sakta men säkert övar vi på att prata/leva annat än bara olyckan och rehabilitering. En lugn månad, vi tar oss tid att göra ingenting och försöker ha det så mysigt vi kan hemma i vårt lilla bo. Vi julpyntar därför och inväntar julen trots den tunga hösten. A fyller år och vi har födelsedagsfika hemma. När året slår om till 2012 är vi samma A och M men ändå inte, utan har nytt perspektiv på det mesta här i livet. Väldigt lyckliga över att vi får fortsätta leva tillsammans.
A:s tårta på födelsedagen.
