Idag har varit första dagen på väldigt länge som jag till stora delar varit själv med lilleman.
Vi har haft det väldigt lyxigt i sommar då hela familjen varit hemma och lediga. Underbart och vi har haft en fantastisk sommar på många sätt - ett once in a lifetime tillfälle att uppleva vår sons första sommar tillsammans som familj.

Maken har haft lite fix med sitt idag och förmiddagen spenderades hemma men efter lunch kände nog både jag och Frank att det var ett måste att komma utanför dörren! Som tur var hade öppna förskolan öppet för 0-2 år vilket passade oss perfekt och då begav vi oss dit.
Det var ingen rusning där direkt då personalen var iväg på möte men två små killar i ungefär samma ålder fanns att leka med tillsammans med sina pappor som jag kunde snacka med. Riktigt roligt att komma iväg och så roligt att se hur Frank beter sig med andra barn. Han tyckte verkligen att det var roligt och det så gulligt ut när han tillsammans med Harry, 14 månader höll på och lekte med leksaksköket och drog fram kastruller och slevar. Det jag lade märke till mycket idag är att han tog flera steg vid flera tillfällen idag, han gick mycket längre sträckor och flera gånger innan han satte sig på rumpan igen och kröp fram. Detta med att lära sig gå till 100% är verkligen på g.. väldigt spännande tycker både mamma och pappa.
En annan sak som märks tydligt är att en ettåring har mycket större behov av stimulans och lek än en yngre bebis. Det kommer nästan bli ett måste för oss att ta oss ut varje dag nu i höst. Annars lär vi bli tokiga innanför hemmets fyra väggar.
Vi promenerade till öppna förskolan och det börjar verkligen kännas som höst i luften. Småkyligt, grått och regnigt. Inget t-shirtväder längre...

Imorgon är det fredag igen! och sista helgen i augusti..

/Mel

Idag är det en stor dag för oss. Det har gått ett helt år sedan vår lilla son kom till världen. Så många minnen och känslor!

 

Klockan 15.12 26 augusti 2013 var dagen då han först såg dagens ljus på Danderyds sjukhus. Kommer nog aldrig att glömma det när jag såg honom för första gången, det ögonblicket har etsat sig fast i minnet för alltid.

Han liksom hängde över armen på barnmorskan och hade ryggen och rumpan vända mot oss och vi såg inte om det var en flicka och pojke. Jag kommer ihåg den ofattbara, stora känslan av att jag utfört det som innan kändes som helt ogenomförbart - att föda barn. Men här var han nu och jag hade gjort arbetet med att föda fram honom till världen. Det ruset satt i ganska länge vill jag lova.

 

Värkarna började redan lördagkväll och natten mellan söndagen och måndagen var vi sömnlösa, i dubbelsängen klockandes värkar och jag andades profylax hela natten lång. På morgonen tog vi en dusch och jag satt i duschen och maken duschade på magen med varmt vatten. Det var så skönt för jag fick en paus i värkarbetet som varit ganska jobbigt hela natten.

 

Jag kan inte förstå att tiden gått så fort detta år - på ett sätt känns det som att det är hundra år sedan vi var på BB och på ett annat sätt känns det som igår. 

Det går inte att beskriva i ord den exakta upplevelsen av att bli förälder och uppleva det första året med sitt barn. Det är bara för stort. Det är alltifrån den enorma omställningen att bli tre till blöjor, mjölkkräkor, dom där små handdukarna från Ikea som fått torka både spya och dregel och kiss, BVC, amningskupor och nappar.. Mammaträning två gånger i veckan och mammagruppen. Öppna förskolan, family pack av hushållspapper och hormoner och maratonamning och sanera golvet efter varje måltid. Det är den lilla, varma kroppen som kommer emot dig flera gånger om natten och letar,letar och hittar tryggheten och maten och allt är varmt, stilla och tryggt. Det är tröttheten och ibland gråten som kommer för att tiden plötsligt är så knapp och alla känslor så stora och ibland så motstridiga. Gråten för att hemmet är kaos och gråten för att man älskar den lilla, lilla varelsen på ett sätt man inte visste fanns innan hen kom. Känslan av att plötsligt vara en annan, en mor med det nya mammahjärtat som bultar och slår som en vilde. Att plötsligt bli betraktad som en annan av andra när man går med vagnen, skötväskan och lillen. Säkerheten och tryggheten som växer fram för varje ny mammaerfarenhet. Aldrig har världen varit så liten men livet så stort.

 

Och kärleken! Den som ingen berättade innan. Hur det är att älska ditt barn. Kärleken som dimper ner som en tegelsten i huvudet och sprider sig i varje cell och varje ådra i kroppen. Så mäktig och så stor.

 

Att vara mamma är det största som hänt mig och detta år är det bästa året i mitt liv. Grattis vår älskade Frank på ettårsdagen! (och ja, jag har blivit tårögd både en och två gånger idag!)

 

Mot varmare breddgrader..I princip hela gårdagen och dagen idag har gått till förberedelser inför vår avresa till Grekland som äger rum imorgon på kvällen. Eftersom det är vår första resa med barn är det en hel del att tänka på - lite annorlunda än under tvåsamhetens tider. Pass för lilleman fixade vi redan tidigt i sommar, innan vi slog till och bokade resa. Resevagn köpte vi för en dryg vecka sedan och igår inhandlades smått och gott som simblöjor, läkemedel till reseapoteket, badskor till lilleman, extra nappar, napphållare etc.
Vi hittade en toppenbra sida på nätet med färdiga packningslistor inför att solsemester med barn (halleluja!) - surfa in på www.resamedbarn.eu.
Det vi har med oss förutom kläder är följande:
I skötväskan som även är vårt handbagage finns blöjor,ett ombyte,våtservetter (räknas ej som vätska), barnmat för resan som i vårt fall är en middagsburk som ska ätas på Arlanda samt klämmisar för flyget (barnmat är ok på flyget), riskakor, näsdroppar, alvedon, pekbok för nattning/komma till ro, filt , snuttekompis,nappar (extra många!), napphållare (slippa leta napp under stolssätena!), bajspåsar, alcoservetter, öronploppar, pipmugg, kamera, mobiler och plånböcker. Tror vi är rätt safe på planet med denna utrustning! Mat för resan är egentligen bara in case of emergency eftersom vi åker nattetid så förhoppningsvis sover lilleman under flygtiden.

Förutom detta har vi i vanliga väskan packat med saker som kan vara bra att ha:
Reseapotek i form av febertermometer, alvedon, vätskeersättning för barn&vuxna, alcoservetter, alcogel.
Solkräm
Uv-dräkt, uv-hatt, solhatt, badskor och badblöjor
Vanliga blöjor och våtservetter
Havregryn till lillemans frukost (välling kan vara bra att ta med sig annars men det är inget vår lilla kille äter)
Nappar
Myggnät till vagnen
Parasoll till vagnen
Riskakor

Är det något jag glömt??! En hel del är det iallafall och det har verkligen krävts en del planering. Nu håller vi tummarna att allt går bra med flyget och resan ner till Grekland. Spännande!

Efter en på många sätt fantastisk sommar som varit späckad med massor av familjetid sänker sig nu augustimörkret sakta men säkert över oss. Än är det sommar men hösten börjar kännas runt knuten..Jag har inte varit så aktiv här på bloggen och det beror på att det varit intensivt med massor av skojigheter.
För vår lilla familj väntar dock fortfarande ett par veckors ledighet och i slutet av denna vecka ska vi göra något spännande, nämligen åka iväg på vår första utlandsresa sedan vi blev barnfamilj.

Idag börjar 2 mammor i min mammagrupp med sina jobb och lämnar över föräldraledigheten till sina partners. Det känns vemodigt även om det inte är jag själv som börjat jobba! Det var ju nyss vi blev indelade i vår lilla "Gustav"-mammagrupp på BVC och hade vår första träff då vi tillsammans med pedagogen på Öppna förskolan skulle lista våra tankar kring detta med att bli mamma. Vi satt i soffgruppen på öppna förskolan och det ammades mer eller mindre konstant och vi skulle skriva på post it-lappar vad vi upplevde som positivt med att bli mamma respektive negativt. Sedan skulle vi sätta fast post it-lapparna på en tavla och diskutera kring vad vi skrivit. På det positiva skrev jag att det kändes mycket mera naturligt att bli mamma än jag någonsin kunnat föreställa mig. På det negativa kommer jag inte ihåg vad jag skrev men jag tror att det kan ha varit något om tidsbristen jämfört med innan.. Tänk att det redan är ett år sedan och våra små faktiskt inte är så små längre. Känns vemodigt även om det samtidigt är skönt att ha kommit en bra bit i sitt föräldraskap.En liten del av mig skulle ändå vela vara kvar för alltid i den där första bebisbubblan och bara ha spontana fikaträffar med mammorna i mammagruppen och babbla om det "nya" mammalivet, amma och dricka kaffe, mysa med bebis..
Nåväl jag kommer ändå fortsätta mina mammadagar även i höst men det blir med en betydligt vildare och aktivare liten kille än förra hösten.