Den magiska annandagen..

 
God fortsättning!

Vi har firat jul hemma på våran gata och nu efter julafton har ett par riktigt lata dagar följt.
Idag har vi inte gjort många knop. Långfrukost och sedan var det dags för lunch och vila för lilleman, sedan gick vi ut en långpromenad och till parken jag och Frank. Efter det middag och lekstund, sedan nattning och som vanligt går timmarna efter det i rasande fart. Det värsta är att vi börjat med en riktigt dålig men ack så lockande vana, nämligen att vara uppe sent. Aj aj, det betalar vi för varje morgon när vår pigga kille ropar från sitt rum. Men jag ska inte klaga, han sover ganska länge på morgonen - idag fick han komma till vår säng vid halv sju och sedan gick vi upp vid halv niotiden.

Just idag känns som en extra speciell dag och jag tror att det alltid kommer att vara så. Det är nämligen idag för exakt två år sedan som vi tog graviditetstestet och det visade ett tydligt plus. Oj oj, det var så galet och stort - allt på samma gång. Kommer ihåg den totalt svindlande känslan av hur jag visste att precis allt, hela livet skulle förändras utan att veta exakt hur eller vad som väntade. För oss kom det som en oväntad bomb men verkligen som en julgåva efter en väldigt, väldigt tuff tid. Det bästa som hänt oss!
Idag blir han 16 månader, vår lillstora kille. Helt otroligt vad tiden går, det är så sant som alla säger att när man blir förälder går tiden läskigt fort. Tiden bara rinner iväg mellan fingrarna och man försöker fånga alla stora och små stunder som bara kommer och går i den galet intensiva vardag som småbarnslivet innebär.

Hoppas ni haft en mysig julafton!
Nu fortsätter myser här hemma..

 

Ett helt decennium! - firandet av en 10-årig kärlek

Igår var det en stor dag för oss. Det var nämligen hela 10 år sedan jag och min prins, numera maken A fann varandra ute i Stockholms nattliv. Galet men underbart! Vi var bara 18 och 20 år gamla, väldigt små! Det var ödet som gjorde att vi råkade befinna oss på samma nattklubb, jag var ute med en tjejkompis och maken ute på lumparträff. Valet föll på nattklubben på grund av den generösa öppettiden ända fram till klockan fem. Hur vi lyckades hålla oss vakna till klockan fem på morgonen då är idag en stor gåta för mig men jag antar att tiderna och preferenserna förändras.. Hursomhelst är det ganska häftigt då maken min i stort sett aldrig lämnade sina hemtrakter för att gå ut i Stockholms centrala nattliv men just där och då gjorde han det, denna enda kväll och då befann vi oss på samma plats. Vi fann varandra helt och hållet utan att vara sällskap kände varandra eller integrerade på något sätt dvs. det var inte genom gemensamma vänner eller bekanta. Det var alltså så enkelt men ovanligt (?) att just vi två råkade se varandra och fatta tycke. Det är så jag kommer ihåg det och att det var en väldigt stark känsla av KLICK.. Om man upplevt den så vet man vad jag pratar om. Våra kemier klickade direkt och det var en väldigt stark känsla direkt. 
 
Hursomhelst så var det så vår kärlekssaga började. Eftersom vi var väldigt unga när vi träffades har vi hunnit uppleva väldigt mycket tillsammans, allt från att ta studenten till att välja yrke, studieåren, första jobbet, flytt, förlovning, bröllop. Även väldigt tuffa händelser som de flesta par aldrig upplever under sin livstid och faktum är att sjukdom/skada gjort att det inte alls är att ta för givet att vi faktiskt står här idag, vid liv tillsammans. Trots de tråkiga och tuffa tiderna i våra liv har vi lyckats ta oss igenom dem tillsammans och är nu starkare än någonsin. Tillsammans har vi blivit vuxna och det största äventyret som vi nyligen gett oss in på är naturligtvis att bli föräldrar. Alla ord känns egentligen för futtiga eftersom det är en väldigt stark känsla för mig, omöjlig att sätta ord på hur man kan känna efter så många år&upplevelser tillsammans. Känner mig rörd, glad& stolt!  Vänner, älskare &tvillingsjälar - mitt allt, det är det närmaste jag kan komma med ord!
 
Eftersom vi numera är föräldrar till en liten kille på fem månader (på dagen idag!) så blev det inga weekend/hotellövernattningar för oss. Vi startade dagen med att äta lyxfrulle, en 10-årstårta á la prinsess & mousserande i glasen blev det..
I present av mig fick maken en ny doft, fotobok med bilder på våra år ihop samt en tavelram&med en text med en av de första bilderna på oss.
 
Jag blev överraskad av ett blombud på morgonen och en jättefin blombukett! Blev också lovad en present lite längre fram, men den ville maken gärna ha hjälp med eftersom han inte ville chansa vad gäller det.. Uppskattas av mig - det handlar nämligen om något i smyckesväg och jag är ganska petig&vet vad jag gillar och inte gillar.
Sedan var det dags för oss att lämna över sonen hos barnvakterna dvs. Farmor& farfar och bege oss ut för en heldag med massor av partid. 
Vi hade bokat in två timmar med privat spa/relax och det var ljuvligt att sjunka ner i varm bubbelpool och kunna slappna av till 100%. Efter att ha blivit förälder känns en sådan sak extremt lyxig. Efter det bar det iväg mot restaurangen där vi bokat bord. Vi åt på Brasserie Le Rouge i gamla stan. Väldigt god mat och en häftig restaurangmiljö som förde tankarna till Moulin Rouge. Perfekta stället för att ta med sig sin älskade. Vid niosnåret kom vi hem igen och då var längtan efter vår lilla pojke stor. Vi blev glada& lättade när vi hörde att allt gått bra och att vår lilla kille varit nöjd och glad i stort sett hela dagen.
 
Ett mysigt firande av våra tio år tillsammans!
 
/Mel

Läderbröllop på slottet

Vårt bröllopsdagsfirande blev kanon!
Hastigt och lustigt bokade vi in oss på en mini"weekend" men mitt i veckan på Rånäs slott. Eftersom vi kom på det kvällen innan bröllopsdagen var det snabba puckar, men det gick ju bra. 
Vi har bott på slottet en gång tidigare, då firade vi vår sjuårsdag på vintern och fick en jättefin helg på slottet med god mat, fina miljöer och bra service. 
Vi blev inte besvikna denna gång heller, Rånäs slott är fantastiskt fint även sommartid och det blev en underbar slottsvistelse.
Denna gång avnjöt vi också afternoon tea vid vår ankomst, dock kunde vi sitta ute på den fina altanen och njuta av den fina utsikten över vattnet.
Afternoon tea - ett brett urval av sötsaker. Moussetårtan med smak av smultron var gudomlig! Men banankakan, slottets snickers, rabarberpajen etc. var inte dålig heller..
Förra gången fick vi ett rum i ett av de gamla brukshusen men denna gång hade vi turen att få bo inne på slottet. Snäppet finare rum tycker jag nog att vi fick denna gång trots att det inte var något weekendpaket vi bokat.
 
 
 
Innan middagen passade vi på att ta ett dopp i fina Skedviken.
På kvällen åt vi av Rånäs grillbuffé och två trudadurer stod för musiken.
Det som verkligen ger Rånäs slott bra betyg är den goda maten, dock blev det kanske lite väl många buffeér denna gång med både afternoon tea, grillbuffé som middag och och bufféfrukosten. Samtliga med mängder av godsaker, omöjligt att inte överäta sig på! Kände oss ganska så mätta på godsaker efter vår visit på slottet, speciellt jag som redan har en liten Krabat som tar plats i magen..
Jag pustar ut i salongen..
 
Maken överraskade med en ros och ett handskrivet kort. Ibland är det enkla det alldeles bästa!
Bilden är tagen hemma innan vi begav oss till Rånäs.
 
       
Vackra slottet
 3 år som gifta ♥
 
Allt som allt var det en underbar dag, kväll och morgon och vi är nöjda med vår tredje bröllopsdag. Nästa år är vi tre stycken, en utanför magen. Spännande! 
 
/Mel

Läderbröllop! 3 år som fru&man

Idag, den 24 juli firar vi 3 år som ett äkta par. Idag klockan 15.00 är det exakt tre år sedan vi stod under eken och  sa ja till varandra, solisten sjöng "Rose of my heart", "Heaven" och "Ännu doftar kärlek".
Vi gick in till Ronja Rövardotters "Rid över skog"/Erkki Melartins "Prinsessan Törnrosa.
Vi hade skrivit personliga texter om varandra som vigselförrättaren gjort ett tal om och det jag kommer ihåg mest är när vigselförrättaren sa "Mel, visste du att A tycker att du är höjdpunkten i hans vardag?". Då var tårarna nära.
Det var en helt underbar, fantastisk och stor dag!
 
24 juli 2010
 
 
Men det som är ännu större är att vi är här idag, vid liv båda två, hela och starka efter en tid som varit den absolut svåraste i våra liv. Lyckligare och starkare än någonsin med ett nytt liv i min mage, ett liv som vi skapat tillsammans. Det går inte att beskriva hur lycklig&stolt jag känner mig över att vi är här idag och alla pusselbitar sakta, sakta fallit på plats.
 
Grattis till oss!
 
 

Älskade, fina Krabat - vårt julmirakel!

Nu har det blivit dags för mig att berätta här på bloggen om något som fortfarande är litet, men som samtidigt är det absolut största som hänt för oss.
Hela det nya året 2013 har präglats av det lilla livet som växer inuti mig och ja, vi ska (om allt fortsätter att gå väl) bli föräldrar i år till en liten krabat.
 
Vi trodde att vi skulle vandra Inkaleden sommaren 2013 men ödet hade visst andra äventyr i siktet för oss. Visst hade jag undrat att de där dagarna var sena och till slut blev vi tvungna att faktiskt göra ett test Annandag jul förra året.
Det var en liten chock att se det där "berömda" plusset och faktiskt inte alls som jag föreställt mig att det skulle vara nämligen inte helt planerat och beräknat. Men livet blir visst inte alltid exakt som man tänkt sig, det om något har jag lärt mig de senaste åren i mitt liv.
Det var en helt obeskrivlig känsla att få veta att vi väntade vårt första barn och det var både tårar och skratt. Vi skålade in det nya året 2013 i alkoholfritt bubbel och det känns som det mest spännande året hittills i våra liv!
 
Efter en väldigt tung tid i våra liv känns det som att alla tårar, all sorg kommit tillbaka i form av glädje och lycka! Efter att länge ha haft en gnagande framtidsoro i maggropen har den förbytts till en spirande framtidstro. Det är inte så lätt att förklara men efter en lång tid som präglats av tråkiga och tunga tankar har denna nyhet slagit ner som en enorm glädjebomb i våra liv och i stort sett suddat ut allt det tråkiga. Fokuset har skiftat och just nu är det helt och hållet riktat mot det lilla livet som växer. 
 
 
Den finaste julklappen två människor kan få - vårt eget lilla julmirakel!
 
Idag har vi varit iväg på RUL dvs. rutinultraljudet och sett det lilla hjärtat picka och vår lilla Krabat röja runt i magen. Vi har gjort ett tidigt ultraljud för några veckor sedan och det som är lite förvirrande är att vi fått två olika datum för beräknad födsel. Jag vet inte vilket datum man ska förlita sig på och det spelar egentligen ingen roll då det mycket väl kan gå över tiden ändå. Men det hade varit roligt att veta exakt på dagen hur långt gången jag är.
Som det ser ut kommer bebisen i slutet av augusti i år :-)
 
Framöver kommer bloggen att handla mycket om det stora som sker, vår väntan och graviditeten. Krabaten har vi döpt lillen till och det namnet kommer säkerligen att nämnas några gånger här på bloggen under de kommande månaderna.
 
Hoppas ni vill hänga på och följa vår väntan!
 
/ Lycklig Mel
 
  

The answer is still yes,yes,yes...!

Idag är det exakt sex år sedan min fina A, med andra ord maken blev min fästman.
Jag kom hem efter att ha varit och besökt min mamma och hemma i vår lägenhet var det mörkt, med ljuslyktor som lyste upp hela vägen från hallen till vardagsrummet där min dåvarande sambo väntade med rosor och en fråga som jag fortfarande svarar "ja" till varje dag. Numera har han avancerat till att vara min make och det är jag mycket lycklig över. Jag kommer ihåg datumet men när svärmor ringde imorse och gratulerade var min första reaktion "vad har jag missat nu?" - kopplade inte alls att det var förlovsningsdagen hon syftade till.. Eftersom hon klippte ut vår förlovningsannons då för sex år sedan och sparade så hade hon stenkoll på dagen idag.
Vi firade förlovningsdagen innan vi gifte oss men numera då vi gift oss känns förlovningsdagen inte riktigt "lika viktig" så firandet spar vi till bröllopsdagen i sommar.
 
Annars har vi haft en väldigt lugn dag som startade med lång frukost, en långpromenad har vi också hunnit med - jag passade på att smita in på Åhlens och köpa torrshampoo och ansiktsrengöring. En semla var har vi också lyckats klämma i oss och nyss har vi ätit middag som bestod av persiljetorsk med sötpotatispuré. 
Kvällen fortsätter i samma lugna stil och är det ingen bra film på tv:n så är risken stor att det blir mello som i melodifestivalen, även om jag aldrig varit något stort "mellofan".
 
 
 
Vår förlovningsannons men några år på nacken.. men citatet är fortfarande ett av mina favoritcitat - så sant! 
 
Hoppas ni får en trevlig lördagskväll,
 
/Mel

Nytt och ett alldeles underbart år framför oss..

Så känns det just nu. Är helt övertygad om att detta år kommer att vara ett år som går i glädjens tecken.
Nu har vi lagt det gamla året bakom oss och ärligt talat har det varit ett mycket tufft år för oss med många tårar och energi som stulits från själen. Vi har självklart också haft fina och glada stunder men jag vill också vara helt ärlig med vilket jäkla jobb det är att göra när man ska komma tillbaka efter en allvarlig sjukdom/skada.
 
Vårt år började med att min make började på dagrehabiliteringsavdelning där han spenderade någon månad. Efter det blev han äntligen utskriven och tre månaders arbetsträning följde. Efter det började han så smått arbeta 25% och sedan 50% vilket han är uppe i nu. Varje fas har haft sin tid och sina egna orosmoment och funderingar.
Två jobbiga händelser i år har varit rättegång där maken varit "offret" och inte den åtalade samt då transportstyrelsen efter ett års påfrestande byråkrati äntligen tog makens körkort. Bägge händelserna innebar dock en stor lättnad för oss, en känsla av att nu kunna gå vidare utan att vara fast i långsam byråkrati.
Visst, det återstår nedsättningar som vi kommer att få leva med resten av livet men vi har gjort ett sånt jättejobb med att bearbeta och slicka våra sår så jag vet i mitt hjärta att framtiden är ljus och att den är vår <3 .
 
 
Lite bilder från vår julafton. Min julklapp av maken var presentkort på valfri behandling på ett nyöppnat skönhets/hälsocentra här i stan. Har redan bokat in ansiktsbehandling till senare i veckan!
 
Vi firade som sagt hemma hos min lillebror & hans sambo. Det var ett jättemysigt firande och extra mysigt för mig som inte firat med "min" familj på flera år. Till efterrätt fick vi saffranspannacotta, mycket god och julig efterrätt.
 
Bubblande jul
 
Juligt hemma hos lillebror & hans käresta
 
 
 Sist men inte minst, en "halvhemlig" bild på mig i min nya klänning inhandlad särskilt inför julafton.
Det var den som gömde sig innanför paketet från Zalando som jag skrev om här på bloggen för någon vecka sedan. Kände mig supersnygg i min klänning och fick många komplimanger för den!
 
 
En väldigt speciell stund för mig var på julafton då vi tillsammans med min mamma och make besökte midnatssmässan på julafton i mammas närmaste kyrka. Jag och maken tände två ljus. Det som kändes så speciellt var att det var exakt samma kyrka där jag och min mamma i september 2011 besökte en vanlig gudstjänst för att få tröst i den tunga situationen vi befann oss i. Det var alltså en tidpunkt då maken låg och sov i koma och ingen kunde säga vad som skulle hända. Då tände jag och mamma varsitt ljus för att sända all värme och kraft till maken där på sjukhuset.. Det kändes så häftigt och underbart att mera än ett år senare vara på samma plats och få tända ljuset ihop med maken <3
 
Hoppas ni alla haft en underbar julhelg och att ni alla får ett gott nytt år 2013!
 
/Mel
 

Kvalitetstid med mig själv

Sedan ett par dagar är vi tillbaka från vårt bröllopsdagsfirande. Vi åkte iväg på en minitripp till mysiga Trosa där vi övernattade på hotellet Bomans. Det var en lyckad minitripp och vi hade det härligt tillsammans. 
 
Det är lite av en klyscha att säga att det är bra för förhållandet att åka iväg på tu man hand, men det är faktiskt en klyscha som stämmer in ganska bra tycker jag personligen. Jag tror att det är väldigt nyttigt att komma iväg hemifrån tillsammans ibland och åka iväg någonstans, det behöver inte vara långt från hemmet utan det är själva känslan av att göra något utanför vardagen som gör gott. Kanske lite extra viktigt att ta sig tid till i ett långvarigt förhållande.
 
Idag har jag haft en väldigt lugn dag här hemma. Maken har varit iväg största delen av dagen, först på en löptur med en kollega och sedan iväg på fisketur med en vän. Fick ett mms under kvällen med en bild på maken, lyckligt leende som höll upp en storfångst - så det såg ut som att de fått åtminstone ett napp. 
 
Själv har jag fördrivit tiden med att gå iväg till närbutiken och handla lite godbitar, sedan packade jag med mig en filt och begav mig ut till mitt smultronställe alldeles i närheten av där vi bor. Där satte jag mig, alldeles intill vattnet och hade kvalitetstid med mig själv. 
Enkelt men härligt.
 
I närbutiken köpte jag senaste numret av damtidningen "Femina" och med tidningen följde en pocketbok som jag påbörjade under eftermiddagen och som jag alldeles nyss läst ut. 
Boken heter "I grunden utan skuld" och författare är Viveca Sten. Det är första gången jag läst något av författaren  och boken får godkänt av mig. Handlingen utspelar sig på Sandhamn där en ung kvinna i 20-årsåldern är försvunnen och visar sig vara mördad - ja, det är en "typisk" deckare där mord och relationer blandas ihop i en spännande berättelse. 
 
Maken brukar retas med mig för att jag har en förmåga att läsa klart en bok på en dag, han själv är lite långsammare i sin läshastighet men jag brukar hävda att det faktiskt inte alls är så roligt att läsa fort då det roliga tar slut så mycket snabbare! 
 
Jag har ända sedan tonåren varit en bokslukare, de senaste åren har det gått i perioder men läsintresset har jag alltid haft med mig och det är något jag älskar att göra. Sedan tror jag att jag på grund av mitt bokslukande tränat upp läshastigheten så det går undan när jag väl sätter igång.
 
Obligatoriska fredagsblommor fick följa med hem. Faktiskt så var det länge sedan jag köpte hem blommor, även om det varit semestertider. 
Jag lovar!
 
Mitt fina smultronställe
 
Kaffe i termos, jordgubbar med vaniljkesella och en damtidning toppat med sommar och sol. 
Det slank visst med en daim också...
 

Hoppas ni haft en solig och fin dag!
 
/Mel

I nöd och lust - att fira 2 år som man & fru

Idag är det vår bröllopsdag. 
Idag för två år sedan sa vi ja till varandra under eken. Det var en helt fantastisk och sagolik dag. 
En dag man aldrig glömmer.
 
Men den som bara vill läsa om rosa moln och sockersöt äktenskapsromantik kan sluta läsa nu.
 
För efter vårt ja har det varit vi två men livet har gett oss en rejäl dos överraskningar. 
Att vara med om en olycka och ett personligt trauma är rent ut sagt skitjobbigt för ett äktenskap.
Det är en stor livskris att plötsligt få sitt liv omkullkastat och uppdelat i ett före och ett efter. 
Det man visste kunde hända i sina värsta mardrömmar (och absolut inte en själv) blev vår verklighet.
 
Att hanka sig fram i det där som är efter är inte lätt. Det är ett stort arbete. Att bearbeta själva händelsen och omställningen, en sorg som ska sörjas - för att det har hänt, för det som man förlorat och för det som inte kommer tillbaka. Blandat med en glädje över att man faktiskt har kvar varandra i livet. 
 
Det är som ett stort pussel som gått sönder, vissa pusselbitar har tagits ifrån oss för alltid och istället har vi fått nya pusselbitar. Så får man ta en pusselbit i taget och sakta, sakta börja pussla på ett nyttslags pussel. Och det tar tid, det gör ont så många gånger, man förundras över livet och döden, livet ser så annorlunda ut - man själv är en ny människa men ändå inte.
 
Under de senaste månaderna har vi gått igenom väldigt mycket tillsammans. Mycket mera än många par någonsin kommer att gå igenom under en hel livstid.
Det är inte kul att se sin älskade som svagast och se sin make komma till insikt om förluster. Eller att vara ett ungt par och sitta på en planeringskonferans på sjukhusets rehabavdelning och titta på röntgenbilder på hjärnan. 
 
Men någonstans är jag ändå så otroligt stolt över oss som par. För vi har verkligen kämpat i år och nöden har varit vår. 
Kärleken är en otrolig kraft i våra liv, utan kärleken hade jag inte orkat ta mig igenom alla tuffa stunder och tunga dagar. Kärleken har också gett mig mera glädje än någonsin, glädje över att ha någon man kan dela allt med. Både glädje och sorg. 
 
 
 Jag har funnit en ny dimension i kärleken och det är att det handlar om att ge. Ge av sig själv för att lyfta upp den andra. För att ge krafter till att komma tillbaka.
 
Jag skulle göra allt för dig min fina make och på många sätt har jag också redan gjort det.
Älskar dig A. I nöd och lust.
 
 
/Mel
 

Min hjälte!

I måndags var det min makes första semesterdag.
Min make som knappt jobbat något alls i år, men som ändå fått arbeta mera än någonsin.

Efter åtta år tillsammans trodde jag verkligen att jag kände honom utan och innan.
Men det fanns så mycket mera att upptäcka!

Det fanns en människa som vaknade upp till en helt ny verklighet. En verklighet där han plötsligt hade förvandlats till en patient med sjukhuset som ett nytt hem. En människa som inte visste hur han hade hamnat där. Som fick höra från alla runtomkring att det var en allvarlig olycka som gjort att han nu befann sig i en vårdkarusell.

En människa som inte kände igen sig själv i sin egna kropp. Som fick upptäcka fler och fler saker som inte fungerade automatiskt som det gjort innan. Som fick ta den känslomässiga smällen av att inse att det var han som ramlade ner från taket och att det var han som låg där på den kalla betongen där ett kapitel avslutades och ett nytt påbörjades. Att han skulle få jobba sig tillbaka med svett och många många tårar.

Och han har varit den mannen. Som gått från avdelning efter avdelning på sjukhuset, utstått tester för att kartlägga hans nedsättningar, suttit på planeringsmöte efter planeringsmöte för att upprätta rehabplan, åkt bussen dag efter dag för att gå in på en dagrehabiliteringsavdelning med en skylt där det står "hjärnskaderehab", suttit i sin älskade cadillac och vetat att han troligtvis aldrig mera kommer att köra den, gått in i flera stolpar och blivit så frustrerad över att han inte sett dem! , gått tillbaka till ett jobb där det värsta hände, gått tillbaka till en arbetsplats där han inte längre klarar av att prestera som innan, jobbat halvtid med all administration en sjukskrivning och arbetsplatsolycka medför, jobbat för att acceptera att det hänt en så olycklig och onödig sak till just honom.

...och trots allt har han varit så otroligt positiv och omtänksam, verkligen kämpat för att hitta ljuspunkterna i något som många gånger känts som ett mörker.

Kay Pollack sa något bra,
att man kan se det som att varje människa man stöter på i livet är ett sändebud för att vi ska lära oss något. Varje människa för med sig en lärdom.
Han sa också att de bästa lektionerna får man av sin livspartner.

Det är så sant. För jag har verkligen fått så bra lektioner av min make. Mycket bättre än alla universitetskurser man kan läsa i lösningsfokuserad metodik.. Bättre än alla självhjälpsböcker och citatböcker.

Min make.

Min hjälte!

/Mel

Wedding anniversary coming up soon....

Snart är det dags för vår andra bröllopsdag.

Vi funderar på hur vi ska fira i år och är så smått på jakt efter ett mysigt, romantiskt ställe att åka till (inom Sverige, inte alltför långt från Stockholm).
De senaste åren har vi firat årsdagar med att ta in på hotell/pensionat, något vi tyckt varit ett väldigt mysigt sätt att fira på. Det är roligt att komma bort från hemmet där man annars tillbringar så mycket tid tillsammans.

Innan vi gifte oss firade vi även våra förlovningsdagar men det slutade vi med sedan vi gifte oss.
Förra sommaren var det vår första bröllopsdag och det kändes väldigt speciellt och härligt att fira det första året som man och fru.
Då firade vi med att åka till ett skärgårdshotell, Hotell Havsbaden i Grisslehamn. Det var första gången jag var till Grisslehamn och jag blev inte besviken, det var jättemysigt att strosa runt i det lilla samhället och jag gillar närheten till havet.
Vill man kan man även besöka Albert Engströms gamla ateljé som ligger på en klippa precis intill havet. Vi gick aldrig in i ateljén men det är mycket vackert vid klipporna.

Är det någon som har tips på ett romantiskt smultronställe att åka till? Berätta!

 
/Mel
 
 
 
Bild på min brudbukett sommaren 2010
 
Bild från Grisslehamn
 

"När man är som svagast behöver man varandra som mest"

Citat från tv-serien jag följt några tisdagar i rad - Svt:s dokumentärserie där real life gifta par ger en titt bakom fasaden och berättar om sitt äktenskap några år efter bröllopet. Hur de träffades, bröllopet och det som hänt efteråt. Det stora gemensamma är att i princip alla har haft kriser i sitt äktenskap, allt ifrån förlossningsdepression till cancer/ otrohet/ barnlöshet etc. Mycket intressant och bra med alla nyanser, befriande på något sätt då den stora, omtalade kärleken möter det som är tja, livet helt enkelt. Som som bekant består av både glädje och sorg. Otroligt modigt av alla par att ställa upp i tv och blotta sig själva och sitt äktenskap på detta sätt.
 
Många av paren har berättat att de upplever att just motgångarna stärkt deras relation, att de kommit varandra ännu närmare efter att ha tagit sig igenom de mörka tiderna. Det känns hoppfullt och fint.
 
Varje par har verkligen sin unika historia, där både det ljusa och mörka kan mötas och där kärleken trots allt ändå kan fortsätta vara levande.
 
Serien heter alltså "Så levde de lyckliga" och sänds på Svt 1 tisdagar klockan 20.00. Rekommenderar!
 
 
/M
 
 

8 år sedan första kyssen - kvällstankar om kärlek

Hej bloggen,
 
Idag är det exakt åtta år sedan jag och A träffades för allra första gången en kall vinternatt.
Just denna årsdag känns väldigt speciell och väcker väldigt många tankar och känslor i mig.
Jag tänker mycket på våra år tillsammans och hur vi förändrats båda två och format varandra.
Jag tänker också på hur kärleken prövas i motgångarna, och att detta vi drabbats av är en rejäl prövning för en kärleksrelation. En traumatisk händelse och bestående skada, rehabilitering tär väldigt mycket på ett förhållande samtidigt som det stärker det otroligt mycket. Det blir helt nya roller eftersom båda är förändrade.
 
En erfarenhet som satt djupa spår i mig är tiden när A låg nedsövd och kopplad till respirator och allt var ovisst. Den upplevelsen av att stå och hålla i sin makes livlösa hand kommer jag alltid att bära med mig. Jag kan inte riktigt förklara den upplevelsen, inte ens för mig själv. Att ha döden närvarande är en skakande upplevelse.
 
Tiden efteråt har vi fått kämpa (och kämpar fortfarande) och det har vi gjort tillsammans. En skada/sjukdom är en sorg och det är en slags sorgearbete vi har gjort och gör. Vi har aldrig gråtit så mycket, pratat så mycket tillsammans som vi gjort denna höst och vinter. Det har gett en helt ny närhet i förhållandet att ta sig igenom det svåra.
 
Jag skulle kunna skriva en roman, men sammanfattningsvis måste jag ändå konstatera att jag är otroligt stolt över oss båda två.
 
 
 
 
 
 
Andra saker (bland annat) vi hunnit göra under vår tid tillsammans:
- Byta jobb/ta examen
-Flytta ihop
-Förlova oss
-Göra ett par gemensamma resor
- Gifta oss
 
 
 
 
 
 
Att älska är större.
 

 


Mels blogg

Bloggar om mina mammadagar & små och stora tankar !

RSS 2.0