I nöd och lust - att fira 2 år som man & fru

Idag är det vår bröllopsdag. 
Idag för två år sedan sa vi ja till varandra under eken. Det var en helt fantastisk och sagolik dag. 
En dag man aldrig glömmer.
 
Men den som bara vill läsa om rosa moln och sockersöt äktenskapsromantik kan sluta läsa nu.
 
För efter vårt ja har det varit vi två men livet har gett oss en rejäl dos överraskningar. 
Att vara med om en olycka och ett personligt trauma är rent ut sagt skitjobbigt för ett äktenskap.
Det är en stor livskris att plötsligt få sitt liv omkullkastat och uppdelat i ett före och ett efter. 
Det man visste kunde hända i sina värsta mardrömmar (och absolut inte en själv) blev vår verklighet.
 
Att hanka sig fram i det där som är efter är inte lätt. Det är ett stort arbete. Att bearbeta själva händelsen och omställningen, en sorg som ska sörjas - för att det har hänt, för det som man förlorat och för det som inte kommer tillbaka. Blandat med en glädje över att man faktiskt har kvar varandra i livet. 
 
Det är som ett stort pussel som gått sönder, vissa pusselbitar har tagits ifrån oss för alltid och istället har vi fått nya pusselbitar. Så får man ta en pusselbit i taget och sakta, sakta börja pussla på ett nyttslags pussel. Och det tar tid, det gör ont så många gånger, man förundras över livet och döden, livet ser så annorlunda ut - man själv är en ny människa men ändå inte.
 
Under de senaste månaderna har vi gått igenom väldigt mycket tillsammans. Mycket mera än många par någonsin kommer att gå igenom under en hel livstid.
Det är inte kul att se sin älskade som svagast och se sin make komma till insikt om förluster. Eller att vara ett ungt par och sitta på en planeringskonferans på sjukhusets rehabavdelning och titta på röntgenbilder på hjärnan. 
 
Men någonstans är jag ändå så otroligt stolt över oss som par. För vi har verkligen kämpat i år och nöden har varit vår. 
Kärleken är en otrolig kraft i våra liv, utan kärleken hade jag inte orkat ta mig igenom alla tuffa stunder och tunga dagar. Kärleken har också gett mig mera glädje än någonsin, glädje över att ha någon man kan dela allt med. Både glädje och sorg. 
 
 
 Jag har funnit en ny dimension i kärleken och det är att det handlar om att ge. Ge av sig själv för att lyfta upp den andra. För att ge krafter till att komma tillbaka.
 
Jag skulle göra allt för dig min fina make och på många sätt har jag också redan gjort det.
Älskar dig A. I nöd och lust.
 
 
/Mel
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mels blogg

Bloggar om mina mammadagar & små och stora tankar !

RSS 2.0