Nu är vår lilla kille döpt! I lördags gick dopet av stapeln och allt gick fint, ceremonin i kyrkan var vacker och samtidigt avslappnad vilket kändes väldigt skönt. Prästen var lättsam och tog till och med en liten paus när Frank började skrika, då fick kantorn spela en liten trudelutt och jag vandrade runt altaret med Frank i famnen tills han lugnade sig.
Vi hade i sista minuten fått tag på en duktig solist som sjöng "Handens fem fingrar" och "Utan dina andetag".
Så fort hon sjöng var vår prins som trollbunden av musiken och hade tydligen en intensiv ögonkontakt med solisten. En blivande musiker kanske?..
Själv var jag lite nervös strax innan vi skulle gå ner för altargången, känslan blir ju trots allt väldigt högtidlig med kyrkklockorna som ringer och musiken etc. Det kändes skönt att vi valde det lilla dopet istället för att ha kyrkan fullproppad.
Själva dopfikat gick också fint, lite kaos kanske då vi själva fick koka kaffe och ta fram allt fika på plats men det löste sig.

Idag är det exakt tre månader sedan Frank föddes! Känns som att tiden gått fort samtidigt som det känns som att han alltid funnits här. Att bli mamma är en av de största händelserna i mitt liv. Obeskrivligt och oslagbart! 100% mera kärlek i mitt liv, en kärlek som jag inte visste existerade innan jag kände den.

Bilder från dopet kommer!

nämligen vår prins Franks dopdag.
Trots att vi till slut bestämde oss för ett ganska litet och "enkelt" dop så har det ändå varit väldigt mycket jobb med att få ihop alla bitar. Både igår och idag har det varit fullt upp med diverse för att göra dopdagen möjlig. Som tur är kom min kära, underbara mamma till undsättning och har varit här och hjälpt till igår och idag. Igår såg vi till att storhandla inför dopfikat samt bakade pepparkakscheesecakes. Idag har det varit full rulle: handlat blommor och gjort blomsterarrangemang, hämtat doptårtor på bageriet, hämtat nyckel till festlokal, dukat och fixat fint i lokalen och sist men inte minst spritsat cupcakes som svärmor bakat. Innan vi gick från festlokalen var vi både min mamma, maken och svärföräldrarna som var på plats och vi fick till det sista tack vare att svärmor hade med sig två vita dukar som saknades till dukningen.
Jag som tycker att det är fint med pom poms som dekoration var glad över att festlokalen hade färdiga sådana i taket - superfint! Nu känner vi oss pirriga och förväntansfulla inför morgondagen!

Tyvärr ja! :( Denna mamma har under dagens gång känt sig mer och mer frusen och förkyld, halsontet har bara blivit värre och värre under dagen.
Vanligtvis brukar jag och Frank åtminstone komma ut på en promenad per dag men idag har vi inte ens kommit utanför dörren en enda gång.
Just nu är jag ensam hemma och Frank och pappa är iväg och storhandlar mat.

Just nu är det en sådan härlig tid med Frank, han är mer och mer "vaken" och med varje dag och skrattar, "pratar" och ler. Det första han gör på morgonen när vi vaknar efter att ha slumrat till efter morgonmålet är att le mot mig. Det går inte att beskriva lyckan och kärleken! Det är en speciell kärlek, moderskärleken. Jag skulle göra allt för Frank! Trots all kärlek tar tröttheten ibland ut sin rätt, som nu ikväll då jag bara känner att jag behöver en stund för mig själv. Speciellt då jag känner mig halvkry så räcker inte orken till hela vägen. Om jag känner mig ledsen för något annat samtidigt och längtar efter att få vara själv, en stund med helt barnfritt. Då kommer det dåliga samvetet direkt och gör mig ännu mera ledsen. För jag vill ju vara den perfekta mamman som finns där jämt och ständigt. Inte otillräcklig. Jag märker ganska tydligt som ikväll att det är massor med hormoner i omlopp i kroppen fortfarande och känslorna åker upp och ner. Just nu neråt tyvärr..

På tal om något helt annat så firade vi vår första fars dag igår. Frank hade skickat ut mig för att köpa en fin present till pappa och det blev en halsduk.
Konstigt men underbart att vi nu är en egen, liten familj. Nu är maken inte bara min livspartner utan även pappa till vårt barn. Stort!

Just nu sover lilla Frank så sött och jag kan unna mig lite "egentid" som det så fint heter:-) Tänk att förut var i princip all tid egentid och då visste jag inte ens om det! Skämt åsido så är det så otroligt skönt om det blir en stund som denna under dagen. Jag älskar min son men det är också ganska påfrestande att gå hemma med en liten bebis 24/7. Så jag uppskattar dessa små stunder otroligt mycket, just nu med en kaffekopp i ena handen.

Har alltid varit mycket intresserad av inredning och hur jag har det runtomkring mig här hemma och det är inget undantag nu trots att jag blivit mamma.
Däremot tänker jag nog lite annorlunda nu när det kommer till inredning. För det första vill jag att det ska vara estetiskt tilltalande och trivsamt men 100% praktiskt och fungera med en liten som kladdar, kräks, kissar ja osv.
Jag vill inte gå runt och vara rädd om vår inredning hela tiden utan det ska tåla att levas i. Därför känns det mer och mer tilltalande att köpa begagnat/billigt. Ett exempel är vår soffa, en vit Ektorp från ikea som hängt med i minst fem år. Den är inte någon tjusig designsoffa och nu med barn känns det vita tyget inte så praktiskt längre.. Dessutom råkade jag läsa på ikeas hemsida att klädseln ska kemtvättas. Vi har tvättat klädseln i vanlig tvättmaskin i flera år helt ovetandes..

 

Vi har länge pratat om att köpa en ny, större soffa men nu börjar jag undra om det är värt att göra ett sådant inköp just nu. Det kanske går att trolla med soffan och köpa nytt överdrag bara? Det finns ju en del affärer på nätet som är specialiserade på just ikeamöbler och klädslar. Men så hittade jag en annan, intressant variant. Gamla klassikern ellos säljer ju faktiskt enklare överdrag till soffor och priset är inte illa.. Vi är inte ute efter något extravagant, såklart får det gärna se bra ut men med fördel enkelt slängas in i maskinen och tvättas. För det kommer att ske, många gånger om..
Har inte lagt in en beställning än men presenterat tanken till maken och han var positiv. Fortsättning följer...

 

Jajamän, du läste rätt! Idag var det nämligen premiär för föräldragruppen på öppna förskolan på BVC.
Jag gick upp i god tid eftersom jag numera lärt mig att allt tar extra lång tid och speciellt när man ska iväg så är det diverse bestyr innan vi lyckas ta oss utanför dörren..
Det var ganska körigt denna förmiddag och Frank var lite grinig, kände nog att ge upp och strunta i att ta oss till dit både en och två gånger.. Till slut kom vi iväg iallafall, i god tid - vi promenerar dessutom överallt, billös livsstil som vi lever. Till BVC är det en bra bit från oss så en hel timme hade jag räknat med, det tog 45 minuter att gå och jag var först på plats. Perfekt för jag hann klä av oss, gå på toaletten innan det var dags.

När vi skulle köra igång gruppen började de riktiga bestyren för min del.
Frank var nämligen inte det minsta nöjd. De andra mammornas bebisar var lugna och nöjda, åt och somnade gott i sina mammors famnar. Min Frank åt visserligen säkert tre gånger men sedan var det full rulle. De andra mammorna kunde sitta i soffan lugnt och dricka kaffe och delta i diskussionen. Själv fick jag vanka av och an med en missnöjd Frank som inte ville sitta still, vagga och vyssja, ligge på en madrass på golvet och leka etc etc.
Till slut gallskrek han och jag fick gå iväg och kolla blöjan. Men inte det heller hjälpte och till slut var tiden för gruppen över och jag kände mig alldeles svettig och slutkörd. Några av de andra mammorna satt kvar och pratade men vid det laget var både jag och Frank så trötta att vi avlägsnade oss till det lugna amningsrummet, där kom Frank äntligen till lite ro och kunde äta. Sedan återstod den långa promenaden hem och då somnade lilleman direkt såklart.

Tyvärr kände jag inte att jag kunde fokusera på att delta i diskussionerna när jag samtidigt hade en kinkig bebis som gallskrek titt som tätt. Jag konstaterade också att vi har en otroligt envis son! Han vill absolut inte sitta still i famnen, det ska vankas runt så att han kan upptäcka världen. Men det ska ske från mammas famn, ligga själv i ett babygym finns inte.

När jag kom hem väntade mannen med färdig middag och då sov Frank ute i vagnen. Så lite lugn och ro blev det även denna dag.

Men ganska trött känner jag mig efter dagens äventyr..

Godnatt från mig!

Idag vaknade jag och lilleman till en riktigt ruskig och regnig novembertisdag. Denna mamma hade svårt att komma till ro och få vettig sömn inatt då hon inte kunde låta bli att ligga och lyssna till minsta ljud från vår lilla skatt i vaggan. För i vaggan har han sovit, i stort sett hela natten fram till första morgonmålet vid 4-5tiden.
Som vanligt har det varit full rulle här hemma, jag vet inte vad det är men timmarna med en bebis går otroligt fort och många gånger kan jag känna "att jag inte får något vettigt gjort". Jag har så höga krav på mig själv, jag vill helst hinna göra miljarders grejer på en dag samtidigt som tiden krympt sedan jag blev mamma. Det finns liksom inte tid till att göra alla de sakerna jag vill. Frank sover inte så långa stunder på dagen (förutom i vagnen utomhus på promenad) och får jag en stund över så blir det så lätt att jag "passar på" och småplockar här hemma. Vilket resulterar i att jag känner att det i stort sett aldrig mera blir en endaste stund över till att bara göra ingenting. Så från och med nu ska jag försöka strunta i att gå runt och småstäda och unna mig själv en lugn stund istället när Frank väl sover!

Idag har jag försökt så smått plocka undan Franks första kläder i storlek 56. Nu har vi bytt till storlek 62 och  en del av hans kläder känns redan lite små så det förvånar mig inte om vi snart får byta till 68..
Känns både vemodigt och kul att han växer så fort. Fick nästan en tår i ögat när jag skulle vika ihop hans BB-pyjamas. Så liten han var! Inte alls länge sedan och ändå så långt borta redan. Lilla plutten du växer och blir stor så fort..

Nu ligger Frank och sover kvar i vagnen efter dagens andra långpromenad. Hoppas att det blir en bra natt för imorgon ska vi iväg på nya äventyr, första träffen med föräldragruppen på BVC. Spännande!