Idag har vi haft besök av min tjejkompis som varit på besök i Stockholm över helgen. Vi känner varandra sedan gymnasiet, vilket innebär att vi följt varandra i drygt ett decennium.
Därför kändes det extra kul att hon idag för första gången sedan jag blev mamma kunde komma och hälsa på oss och även träffa Frank.
Frank trivdes bra i hennes famn och min vän konstaterade "Jag har blivit kär!" och jag kan bara instämma för kär är jag också i vårt lilla mirakel.
Min vän hade med sig presenter från en annan gemensam vän och Frank fick en fin liten nalle, napphållare och hängselbyxor i linne.

Bortsett från massor med bebismys så har Frank till och från varit ledsen för att han haft magknip. Jättejobbigt att se honom ha så ont, det skär i mammahjärtat!
Från BVC fick vi tipset att börja med kolikmassage vilket vi kört med två gånger idag, det verkar han gilla. Miniform droppar ska vi också se till att inhandla på apoteket nu den kommande veckan.

Ett blocketfynd har jag också hunnit med, en hängvagga till Frank. Har förhoppningar om att den också kan fungera till magknip, han brukar gilla att bli buren och vaggad i famnen.

Nu blir det söndagsmys med familjen!

/Mel

 

Så ska han heta, vår älskade son som under sin tid i magen hade arbetsnamnet Krabat.
Under dagarna på BB-hotell hade vi svårt att sluta säga Krabat om honom, vi hade ju trots allt tilltalat den lilla personen där i magen med namnet i flera månader. Vi höll på och frågade varandra om han såg ut som en Frank? Vi hade nämligen talat om det namnet väldigt länge innan, till och med innan jag blev gravid. Hur vi kom på namnet överhuvudtaget kommer jag inte ihåg men vi har pratat om det som ett coolt pojknamn ett bra tag. Kanske var det när enhetschefen på mitt gamla jobb hade med sig sina två barn på ett hastigt jobbbesök, ca ett halvår innan jag blev gravid som namnet satte sig på hjärnan. En liten kille hade hon på ett par år och Frank hette han.

Frank har namnsdag 4 oktober och namnet var ganska vanligt under 50- och 60-talet i Sverige. Idag är det inte så många med tilltalsnamnet och under 2000-talet har namnet placerat sig någonstans runt plats 200 av de populäraste pojknamnen. Kända Frank är bland annat Frank Zappa och Frank Sinatra.

Hur tänkte vi när vi började prata namn?
Dels ville vi ha ett någotsånär vanligt namn och inte "flumma iväg" totalt och döpa barnet till Star eller liknande..
Vi ville ändå gärna att namnet skulle vara lite annorlunda och inte det mest vanligaste namnet som svenska barn döps till idag. Vi ville också att namnet skulle vara internationellt gångbart och att båda skulle gilla namnet.

På BB-hotell kom vi fram till att vår lilla Krabat var en Frank och vi bestämde att outa namnet direkt. Därför har vi från början varit öppna mot släktingar och vänner och kallat honom Frank, i sociala medier har vi också använt oss av namnet.
Vi skickade iväg pappren till Skatteverket ganska så snart efter att vi kom hem från BB och det känns väldigt skönt, även om man faktiskt har hela 3 månader på sig att bestämma namn.

Reaktioner på namnet är mest att många verkar bli lite förvånade och det tror jag handlar om att namnet inte är så vanligt som tilltalsnamn. Annars har det mest varit positiva reaktioner och vi hoppas naturligtvis att Frank själv kommer att tycka om sitt namn i framtiden.

Idag för två år sedan var maken med om en allvarlig olycka som nästan kostade hans liv.
Efter det följde en lång tid som varit otroligt jobbig för oss med rehabilitering med allt vad det innebär, en känslomässigt påfrestande resa.
Därför känns det helt otroligt att livet idag är som det är - vi har skapat ett liv tillsammans och har lyckats bygga upp ett nytt liv som är helt underbart. Men det har tagit tid och varje byggsten har krävt några tårar. En bit i taget, under lång tid och här står vi idag som en familj på tre. Lyckligare än nånsin!

Idag går vi in i det som är sista graviditetsveckan, vecka 40 rättare sagt (39+0). Om denna graviditet inte bjuder på att jag går över tiden vill säga.

 

Dagen började lite dramatiskt kan man säga med att maken fick strunta att åka till jobbet och istället blev det ett besök på sjukhusets öppenvårdsmottagning för obstetrik. Efter kontakt med förlossningen fick vi en remiss dit.

Anledningen var en blödning som fick oss oroade över att moderkakan lossnat eller att något var fel.

Vi blev proffsigt och bra bemötta och som tur var är allt i sin ordnings med vår lilla Krabat och inget var fel. Det var helt ofarligt och det visade sig att livmodertappen är helt utplånad samt att livmodermunnen är 1-2 cm öppen.

Det kan betyda att förlossningens aktiva del snart sätter igång men det kan också dröja.

 

Efter dagen så är vi ganska laddade för att det gärna får sätta igång nu i helgen! Även om vi fortfarande inte passerat BF. Nu vet vi iallafall exakt vilken ingång som gäller för förlossningen och allt känns mera "nära".

 

De senaste dagarna har jag städat och gjort det fint här hemma, slutfört alla mina små projekt. Igår var vi och storhandlade och köpte lite snacks att ha med till BB, så allt är packat och klart.

Vi tog med oss BB-väskan idag utifall att det hela skulle sätta igång under vårt besök där men icke, väskan fick åka med hem igen.

 

Snart är det dags för förlossning. Det känns nervöst, läskigt, förväntansfullt och spännande. Det är något som jag i stort sett hela livet trott att jag kommer att gå igenom och det har länge varit något jag tänkt på med skräckblandad förtjusning. Då har det känts så långt borta från min egen verklighet men de senaste månaderna har det såklart blivit en verklighet för mig att det kommer att ske. Jag tror att det är en av de mest häftiga och jobbiga upplevelserna i livet som en kvinna kan gå igenom. Det som känns nervöst är den fysiska smärtan som man inte kan föreställa sig innan och funderingarna över hur man själv kommer att hantera situationen. De senaste dagarna har jag i stort sett enbart haft förlossning i tankarna och förbereder mig mentalt så gott det går. Har lånat en del förlossningsböcker på biblioteket och läst om både profylax, avslappning och dykmetoden etc. Lätt att nästan bli stressad inför alla "metoder". Jag går trots allt in med ett öppet sinne och har inga åsikter eller värderingar gällande smärtlindring före jag är där. Helst vill jag använda lustgas i första hand och epidural i sista hand. Akupunktur och bad testar jag gärna. Har diskuterat en hel del med maken om förlossningen och vilken typ av stöd jag önskar av honom och hur han tänker. Det känns som att vi är samspelta och tänker likadant. Nu inväntar vi bara när det är dags att åka till BB..

 

Igår var det dags att åter igen välkomna en ny graviditetsvecka.

I skrivande stund är jag i vecka 39 (38+1) och därmed väldigt höggravid. 

Nu kan bebisen komma när som helst men det kan också dröja i hela fyra veckor om jag går över tiden.

 

Veckan som varit har det sjunkit in mer och mer att jag faktiskt kommer att föda snart och det är blandade känslor och tankar inför förlossningen.

Har börjat trappa ner med dagsaktiviteter och håller mig mest hemmavid. Mitt fokus är allt mer på den kommande förlossningen.

Har lånat ett par förlossningsböcker på biblioteket som jag i stort sett snabbläst. Känner att jag inte riktigt är "förberedd" än inför förlossningen, även om jag intellektuellt inser att det kan bli inatt bara sådär. Det känns väldigt nervöst och konstigt att förstå.

 

Känns märkligt då jag vet att jag har mitt livs utmaning framför mig men jag vet inte NÄR det är dags - det kan vara allt ifrån idag till om fyra veckor.

 

Det har gjort att jag haft svårt att sova men som tur är har jag de senaste tre nätterna fått ordentligt med sömn vilket kan vara bra om det det skulle sätta igång nu..

 

Så just nu är det ganska speciell stämning här hemma. Känns som att det mesta kretsar kring den kommande förlossningen, både tankar och diskussioner. Vi tar det väldigt lugnt just nu och fokuserar mest på att vara hemma och inte fara runt så mycket.

 

Snaart är det dags! 

Som jag tidigare skrivit har jag fått dille på moln.

Som motiv i barnkammaren/babyrummet.

 

Gillar verkligen Gunilla Axéns klassiska moln mönster och har inspirerats av det när vi inrett i babyrummet.

Jag har pysslat en hel del och en hel del i molntemat.

 

Idag har jag sytt små kuddar i molnform och gjort små pappersfigurer som jag satt upp på ena garderobsväggen ovanför en boklist. Känns roligt när man kan förverkliga en egen kreativ idé, även om det inte blir helt 100% perfekt eller felfritt.

 

Här kommer en titt på molndetaljer i Krabats rum..

 

 

/Mel

Tänkte visa ett av våra projekt denna sommar, som jag skrivit om tidigare dock utan att ha visat bilder på resultatet.

För några veckor sedan betsade vi våra gamla soffbord i en mörkare färg, bättre lämpad till vårt nuvarande vardagsrum med mörka golv.
Soffborden har länge varit slitna och jag har varit rejält sugen på att hiva ut dem men eftersom de ändå är i massiv ek gjorde vi ett litet experiment med dem istället.

Det blev riktigt bra! Som nya och passar mycket bättre in i vardagsrummet. Det som behövs är sandpapper, betsolja och lite tålamod.

Tänkte visa ett av mina eller rättare sagt våra pyssel till Krabat. 

 

Eftersom jag fått dille på moln var jag väldigt sugen på att tillverka ett eget moln för bebis att titta på.

På etsy.com hittade jag hundratals fina babymobiler och jag fastnade speciellt för de med molnmotiv.

 

är packad och klar! Det som saknas är något ätbart i form av snacks, kanske lite frukt eller godis.

 

Det vi packat ner är följande:

Journal MVC

Legitimation

Förlossningsbrev

Hygienartiklar, parfymfria: shampoo,balsam,duschgel, tandkräm,våtservetter,läppcerat, tandborste,hårborste,hårsnoddar

Tofflor till mig

Mjukiskläder till mig

Ombyte till oss båda

Kläder och mössa till bebis

Bebisfilt

Amningslinne 2 st.

Bh-topp från apoteket (egentligen avsedd för bröst efter bröstoperation men har läst tips på nätet att funkar bra de första dagarna då mjölken rinner till, avvaktar med att handla amningsbh)

Vattenflaska

Laddare till mobil och kamera

Kamera

Vetevärmare - bälte

Övningshäfte från profylaxkursen

Några tiokronors slantar för fika-automat på BB

Cd-skivor jag hittade hemma med typ avslappningsmusik

 

 

Kändes som ett helt projekt att få till väskan! Men nu är den packad och klar, står inne i Krabats rum och väntar på rätt tillfälle.

 

 

/Mel

Idag är det exakt två veckor kvar till vårt BF-datum. 

Det är lätt att stirra sig blind på själva datumet, men sanningen är den att bebisen kan välja att komma nu eller också kan det dröja hela fyra veckor tills vi får möta vårt barn. 

Här i Stockholms läns landsting är det två veckor man avvaktar tills igångsättning. Min barnmorska berättade att det på andra håll i landet är hela tre veckor som längst. Är glad att det inte blir så lång tid om det skulle dröja.

 

I en en av mina gravidappar står det som tips att det kan vara bra att passa på och fixa saker i hemmet, gå igenom lådor och skåp och dylikt.

Och om jag gjort detta! Den senaste 1 1/2 veckan har jag varit extremt effektiv, på gränsen till manisk och fixat med diverse projekt. Gått igenom i stort varenda låda och skåp i hela lägenheten. 

Äntligen, äntligen tagit tag i surdegen med garderoben. En hel dag tog det. Må det dröja en evighet tills det blir sådan oordningen igen:)

 

Har även hållt på med diverse pysselprojekt som lagt in papper i byråer, gjort egna babymobiler och barnvagnshänge, receptbok, egna pom poms etc. Även handlat ungefär en miljard grejer - allt som jag möjligtvis kan tänka mig behöva i form av amningslinnen till toalettgrejer. Lagat en hel del mat och fryst in en del för att göra  vår hemkomst från BB så smidig som möjligt. Gjort fint i Krabats rum, lämnat in fotografens gravidfoton på framkallning. Handlat en babynest och bärsele.

Ja en hel del alltså har jag pysslat med!

 

Det jag känner nu är att jag vill ta det lugnt (om det inte blir dags inatt då!). Bara landa i att jag/vi snart kommer att träffa vårt barn.

 

Jag har haft en underbar graviditet, varit pigg och framförallt lycklig. Tränat på Friskis och svettis fram till åttonde månaden. Pendlat till jobbet. 

 

Läst gravidböcker och tidningar, varit till fotografen och förevigat magen, gottat mig i barnrum och leksaker - gjort det mesta av denna fina tid helt enkelt.

 

Nu är det spännande att se när det blir dags!

 

Idag var det dags för det som faktiskt kan vara sista besöket på mödravårdscentralen under denna graviditet. Nästa besökstid är inbokad på självaste BF-dagen och om vi varit på BB innan det eller inte är det ingen som vet..

Skulle vi inte dyka upp nästa gång sa barnmorskan att hon förstår att vi har annat, roligare att pyssla med:)

 

De senaste dagarna har det verkligen sjunkit in hos mig att vår Krabat kan komma när som helst nu!

Jag känner däremot inte det som många höggravida kvinnor känner - att de är uttråkade och bara längtar till att bebisen kommer.

Självklart längtar jag till att vår lilla kommer men jag känner mig fortfarande energisk och har satt igång massor med små projekt som jag så gärna vill hinna göra klart:) Vore skönt att komma till det där uttråkade stadiet då man bara läängtar till att bebis vill komma till världen.

 

Som det är nu är jag verkligen inte sysslolös! Har svårt för att bara ta det lugnt och slappna av. Denna ovisshet över när förlossningen sker gör mig nervös och jag går runt på helspänn och känner efter minsta tecken i kroppen.. Barnmorskan försäkrade mig om att jag kommer att VETA när det är dags och att det bara är att lita på kroppen men det är svårt att stänga av knoppen..

 

Hursomhelst såg att jättefint ut och vi skrev en liten sammanfattning på min graviditet. Jag hade bara positivt att säga då jag haft en väldigt fin och härlig graviditet. 

Bebisen ligger med huvudet neråt, dock lite ruckbart så ej fixerad. Hoppas hoppas att Krabat inte hittar på tok och vänder sig!

 

Alla värden såg fina ut och vikten har hittills landat på plus åtta kilo sedan inskrivningen och det är jag mycket, mycket nöjd med. Trodde att jag skulle landa på minst 20 kilo plus.

 

Så nu lever vi i spännande tider och tar en dag, eller timme i taget!

 

Ännu en hel vecka har gått och idag går jag/vi verkligen in på slutspurten och välkomnar graviditetsvecka 38 (37+0) !

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, känns helt galet att det är såå nära nu! Kan knappt förstå det att vår lilla Krabat är så gott som färdigbakad därinne. 

I snart hela nio månader har det varit jag och Krabat, två hjärtan i samma kropp och snart är det dags för Krabat att lämna livmodern och komma ut till den riktiga världen.

Vecka 38:

Barnet är ca 50 cm från topp till tå och väger ca 3,2 kilo.

Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta barn föds mellan vecka 37+0 och 41+6. Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, för andra avstannar viktuppgången på slutet. Nu kan det vara svårt att hitta passande kläder och det kan vara skönt att klä sig bekvämt. 

En del kvinnor kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter mot bäckenbottenmuskulaturen.

Den sista tiden brukar många föräldrar ägna sig åt att "boa" dvs. städa, ordna hemma genom att gå igenom lådor och garderober etc. Nu är det höd tid att packa BB-väskan och även skriva förlossningsbrev att ta med till BB.

 

Egna tankar:

Att Krabat är rätt så stor nu känns verkligen! Dels är magen stor som ett klot och alla rörelser känns mycket tydligt, ibland tycker jag nästan att det gör ont när en liten fot eller armbåge slår i mot väggen därinne.

Det är mycket aktivitet både på morgonen, dagen och på kvällen och rörelserna är stora och kraftiga. 

Denna vecka har jag haft en hel del sammandragningar då livmoderna övar sig inför förlossningen genom att dra ihop sig. Magen blir stenhård då men som tur är har det än så länge inte varit några onda sammandragningar.

Har också upplevt det där med att huvudet stöter mot bäckenbotten vilket känns som ett ilande tryck. Har också haft känningar som att en ilande "smärta" ner mot benet samtidigt.

Drömmer extremt livligt och konstiga drömmar! 

 

Boandet har vi hållt på med rätt så länge eftersom vi flyttat i april och det därmed blivit en hel del hemmafix i och med det. Dock har jag märkt att jag själv verkligen gått in för detta med boandet ordentligt nu i veckan.

Har påbörjat och slutfört massor av små projekt. Det värsta är bara att nya projekt tycks dyka upp hela tiden! Jag är något av en kontrollfreak (okej ganska mycket!) men nu tror jag att det är dags att inse för mig att jag inte kan kontrollera saker och ting nu och att jag INTE kommer att hinna göra ALLT innan det är dags. Jag har farit runt ganska mycket i veckan och känner att jag varit lite väl aktiv. Nu är det dags att ta det lugnt och vila.

Det märktes inte minst inatt då jag hade enormt svårt att få sömn då alla tankar bara for runt i mitt huvud. 

Projekt BB-väska har vi tagit tag i veckan, dock behöver ett par saker inhandlas innan det är helt färdig!

 

 

 

Åter kväll och jag har haft min första "ensamma" dag här hemma. 

Fortfarande är det min semester även om det börjar kännas som att det skulle kunna vara en helt vanlig föräldraledig dag. Bortsett från den lilla detaljen då att jag inte haft någon liten Krabat med mig, iallafall inte utanför magen.

 

Det känns lite upp och ner för mig hela tiden, ena sekunden undrar jag VAD jag ska sysselsätta mig med om det dröjer 4-6 veckor fram till bebis nedkomst för att i nästa sekund känna mig stressad över ALLT jag vill hinna med innan. Blir inte riktigt klok på mig själv, måste vara lite konstiga gravidtankar:)

 

Hursomhelst kändes det tråkigt imorse då älsklingen åkte iväg tidigt, tidigt och kvar blev jag ensam i sängen. Sedan gick dagen ändå i rasande fart och jag hade trott att jag skulle hinna med så mycket mer än vad som faktiskt blev gjort idag. 

Gick upp och åt en ganska sen frukost vid halv niotiden, sedan unnade jag mig själv en stund vid datorn. Efter påklädning tog jag mig för att fundera ut en middagsmeny för hela veckan och skriva en utförlig och noggrann handlingslista. Utrustade mig med ryggsäck och begav mig ut. En sväng in på biblioteket där jag lämnade profylaxdvd:n jag lånat tidigare. In på affären och handlade enligt min lista. 

Sedan följde det tyngsta momentet på hela dagen då jag skulle bära hem alla varor, dels på ryggen och dels i två proppfulla plastpåsar i händerna. Vi har bara en promenad på fem minuter max till matbutiken men ändå, det var väldigt jobbigt att för mig att bära hem allt. Kanske inte så konstigt då jag ändå är i nionde månaden..

 

När jag kom hem packade jag ur alla varor och kände mig helt slut, åt lunch och satte mig ner på soffan för att vila en stund och läste även i min roman. Sen var klockan redan tre (!) och jag kokade en kopp kaffe till mig själv. 

Vid klockan fyra var det dags att laga middag och vid fem kom maken hem.

 

Ikväll har vi varit en sväng till biblioteket där man kunde lämna sina gamla böcker i en skänks-hylla, blev av med en påse från förrådet - skönt!

Gick även en långpromenad på ungefär en timme. 

Och hela dagen har gått, bara sådär! Tänk att göra allt detta med en liten bebis hemma, börja förstå att de föräldralediga dagarna säkerligen kommer att flyta iväg ännu snabbare än denna dag...