Sedan jag fyllde år sist. Imorgon rättare sagt - hela 29 år gammal blir jag då. Tänk att jag är så "gammal" redan. Visst, fortfarande ung men definitivt vuxen. Det var länge sedan jag var nitton år och tonåring. På många sätt känns det som att det var igår jag var så ung men på andra sätt känns det som att det är hundra år sedan. Så många händelser och livsomställningar som hinner ske under en tioårsperiod.
Konstigast av allt är nog ändå året som gått sedan jag fyllde 28.
Då, för ett år sedan fyllde jag 28 år och var en alldeles nykläckt mamma. Frank var bara två månader! Då kändes det inte alls som att han faktiskt var så liten som han var. Tidsuppfattningen blir helt snedvriden när man blir förälder. Det händer så mycket på en så kort tidsperiod och när man är mitt uppe i det känns det som att det gått så lång tid fast det egentligen är så nytt och färskt.
Förra året blev jag firad av maken och Frank, fick gå på ansiktsbehandling på morgonen och kommer ihåg att det kändes riktigt lyxigt. Sedan blev det blommor och fika, fick ett presentkort till lokala underklädesaffären dit jag gick för att köpa amningsbh. På kvällen kom svärföräldrarna och satt barnvakt, tror det var första gången vi hade barnvakt. Då gick vi på restaurang bara maken och jag och kommer ihåg att vi tyckte det var så skönt och konstigt att äta i lugn och ro utan att bli avbruten. Bara två månader, så snabbt är man totalt inne i bebisbubblan och tycker att det är år och dagar sedan man satt och åt lugna måltider. Lustigt..

Idag har maken åkt iväg på konferans och vi har haft en riktig latmaskedag. Lite dåligt samvete över att vi inte kommit ut och fått någon frisk luft så det får bli en promenad ikväll. Nyss kom min mamma hem till oss och hon gör oss sällskap inatt och imorgon på min födelsedag.

Dagarna bara flyger iväg och snart är oktober månad slut och det börjar verkligen närma sig slutet på min föräldraledighet. Mycket blandade känslor gällande det minst sagt..

Helgen som varit har innehållit besök till Uppsala och lekdejt med mammagruppen med småttingar. Räknas även fredagen in så har vi hunnit med att träffa fyra småttingar i samma ålder som Frank. Det är så roligt att träffa andra jämnåriga för det är så galet mycket likheter även om alla såklart är sina egna unika personligheter.
Idag har Frank varit hela dagen hos sin farmor och farfar ute på landet. En lyxdag för alla inblandade, för Frank som fått se traktorer och mata hönor och mest av allt fått farmors och farfars fullständiga uppmärksamhet hela dagen lång. För farmor och farfar som fått egentid med barnbarnet och för oss föräldrar som fått lite sällsynt men värdefull tid för oss själva och för att rå om varandra.

På förmiddagen satt vi båda och jobbade, sedan blev det lite lyx i form av utelunch tillsammans och resten av dagen var det slacka deluxe som gällde, kaffe med fika intogs i soffläge kollandes på en av våra favoritserier på tv:n. Att få en dag och bara vara själva och göra vad som faller en i är galet lyxigt ibland tycker jag iallafall. Även om jag älskar sonen så att det gör ont är det intensivt att vara småbarnsförälder och att bara få sätta sig själv och sin partner i första rum för några timmar gör riktigt gott.

Vid femtiden kom farmor och farfar hem med Frank och vi passade på att bjuda på lite födelsedagsfika i förskott. Jag fyller nämligen hela 29 år på onsdag. Imorgon åker dock maken iväg på konferans så det blir en lite ovanlig födelsedag i år utan mannen.

Nu ska jag snart iväg och promenera med en kompis - välbehövligt med tanke på hur mycket fika jag tryckt i mig idag!

 

Helgen före den som nyss varit var vår lilla familj iväg tillsammans med min mamma för lite vintershopping. Nu när vår "bebis" inte längre är så mycket bebis utan faktiskt går (springer!) och rör sig obehindrat krävs ju en helt annan vintergarderob än förra vintern. Och en helt annan planering också inför eventuella köp. Tänk att han låg still i sin fleeceoverall i liggdelen en stor del av förra vintern..Känns som att så mycket har hänt sedan dess. Jag känner mig ganska lost inför det här med vilken typ av utomhuskläder som krävs till ett litet barn men jag förstår ju klart att det a) blir blött när det regnar och b) troligtvis kommer att komma snö någon gång och c) min son kommer vela springa runt och ligga i diverse pölar och snöhögar.
Vi landade iallafall i att köpa en vinteroverall från Didriksons, Theron heter modellen och det riktigt smarta är att det går att förlänga både ärm- och benlängd med ca en storlek på grund av sömmar som går att sprätta upp. Smart! Det blev också ett par varmfodrade stövlar från Viking, underställ i ull och halskrage i ull. Vinterskor väntar vi med eftersom vi ändå har stövlar och två par höstskor, fötterna tenderar att växa snabbt på små fötter. Vantar och mössor har vi flera par av, har haft turen att ha både mormor och farmor som köpt dessa. Nu väntar vi bara på vintern men ska jag vara ärlig får den gärna dröja ett tag till - vill hinna njuta av alla fina höstfärger!

Igår kväll var det inte roligt. I synnerhet inte för Frank som hade galet ont av nya tänder som var på G. Inte för hans föräldrar heller som kände sig maktlösa och stundtals desperata. Vid läggningsdags utbröt kaoset och det var gallskrik i vad som kändes som flera timmar men i verkligheten kanske handlade om 1-2 timmar. Tillräckligt för att få hela familjen känna sig totalt slutkörd. Nappen som vanligtvis brukar vara ett måste vid nattning dög inte alls och det kliade/gjorde ont inne i munnen för fingrarna ville leta sig dit in.. Vi testade allt - ha i famnen, sjunga, tala lugnande, nappen, snutten, gå runt och vagga i famnen, alvedon, salva mot tandsprickning. Inget hjälpte. Gallskrik. Till slut blev "Raffe" eller tuggleksaken Sophie the Giraffe räddningen, oj vad Frank tuggade - inte helt nöjd men det underlättade något. Till slut somnade han mellan oss två i dubbelsängen. Ibland är det bäst att göra det enkelt för sig själv har vi märkt. Sådana kvällar känns det som att det gäller att välja sina strider och vi prioriterar helt klart sömn för hela familjen framför att ligga sömnlös i spjälsängen. Fick helt klart en tankeställare och minnesbild till hur det kunde vara när Frank var liten och hade kolikbesvär på kvällarna. Gallskrik är mentalt otroligt påfrestande. När inget hjälper och man testat allt. Då blir man nästan tokig av desperation. Det vet alla föräldrar som varit med om det någon gång. Vi hade en liknande kväll för en dryg vecka sedan och det ser ut som att vår lilla kille snart har fått nästan alla mjölktänder. Det är kindtänderna som varit riktigt bökiga och vi ser fram emot att ha alla tänder på plats! Hela familjen! Håller tummarna för en lugn natt. 

Idag har vi
- Ätit lunch och varit till öppna förskolan med två andra mammor och deras ettåringar
- Fick ett pysselryck efter middagen och snabbsydde en förvaringspåse av tyg. Blev helt ok med tanke på att det var första gången. Skapade definitivt ett sug efter mera pysslande! Under tiden lekte Frank med sin pappa, strax innan nattning fick påsen bli nappförvaring fäst i spjälsängen
- Jag och maken bröt våra latmaskekvällar och körde ett träningspass på golvet i vardagsrummet

En hemsk händelse idag var att Frank råkade snubbla till och slå läppen i asfalt när vi var på väg till Öppna förskolan. Han blev naturligtvis väldigt ledsen och grät hjärtskärande och det värsta var att det började blöda. Då kände jag mig som en hemsk förälder som inte hade koll på honom just där och då, det gör så ont att se sin skatt blöda. Som tur var det inget farligt men ändå.
På öppna förskolan var det mesta kul tyckte Frank, både bilar, leksaksköket och alla fina saker som hängde i taket. Många "titta!" just nu.

Imorgon väntar en rolig dag - Frank ska ha fredagsmys med farmor och själv ska jag gå på mässan Underbara barn i Älvsjö, Stockholm. Roligt!

Nu kör vi igång en ny vecka på hemmaplan, jag&lilleman.
Som vanligt blev jag väckt av skönsjungande lite gubbe, uppställd i spjälsängen och sedan blev det grötfrukost och macka för både lilleman och mamma. I vanlig ordning var det himla bråttom för Frank att få gröten i sig och det är riktigt bråttom med att få mackan i handen - hans absoluta favorit. När mackan väl är i händerna på honom är det lugnt ett tag och även jag får i mig lite frulle..
När Frank ätit klart fick han hoppa ner på golvet, själv satt jag kvar och läste tidningen och drack kaffe en stund. Det slog mig att jag faktiskt nuförtiden KAN sitta kvar en bra stund och läsa tidningen då Frank underhåller sig själv. Antingen går han in på sitt rum och leker eller också sitter han i vardagsrummet och läser i sina pekböcker/röjer under matbordet.
Två påklädningar och en hårtvätt (min) senare blev det dags för vila för Frank. Rutinen sedan ca två veckor tillbaka är att jag lägger ner honom i spjälsängen med napp och alla snuttarna, runt 10tiden och går efter en kort stund ut ur rummet. Då ligger han antingen kvar vaken eller också sitter ner och pratar. Efter en stund tystnar det och då har han somnat. En ganska angenäm rutin tycker jag som är van vid en något längre nattning. Idag hade han somnat halvsittandes, lilla gubben:)

Nu ska vi alldeles strax bege oss ut för att möta upp lilla Roffe, tio månader med mamma. Utelunch och bebishäng står på schemat!

Ha en fin måndag!

Oj oj, här händer det grejer mest helatiden..

De senaste veckorna har innehållit allt ifrån en liten kille som lärt sig gå (vår lille kille!!) till en riktigt jobbig tandsprickning(dessa två samma vecka dessutom), fika med nya bekantskaper, småbarnsrytmik, bebisteater osv osv.

 

Vet inte hur många gånger jag skrivit det här men tiden går så fort. Det är helt galet vad dagarna bara kommer och går. Håller med till 100% med alla de tiotal föräldrar jag tidigare hört berätta om hur fort tiden går så fort man blir förälder. 

 

Denna helg startade med prinsesstårtfika på hemmaplan, barnvakt mormor = biodejt med maken. Detta var fredagen, ingen dålig start på helgen alltså. Lördagen bjöd på spontan middagsbjudning hemma hos oss, våra nya familjevänner med två barn - en ettåring och en lite äldre tjej. Mamman har jag lärt känna på mammaträningen i vintras och resten av familjen har jag också haft den stora förmånen att få träffa och jag måste säga att det är så roligt och uppfriskande att få nya vänner i vuxen ålder! Middagen hemma hos oss var både kaos (med tre barn varav 2 småttingar som far runt överallt mest helatiden) och väldigt lugnt på slutet då samtliga barn somnade och föräldrarna kunde sitta uppe en stund och bara prata oss vuxna emellan. Trots kaoset är det på något konstigt sätt härligt charmigt det här nya livet med barn och allmän kaos, även om det är hög ljudnivå och tio saker som händer samtidigt känner vi att vi verkligen gått all in för det här nya livet, med buller och bång och det är så roligt att känna så. Att man inte längtar tillbaka till strikta vuxenmiddagar med skinande rena, städade hem. Nu är det bara charmigt och kladdigt, skrik,skratt och gråt allt på samma gång. Och vi gillar det!

 

Söndagen har bjudit på strålande fint höstväder och vi har varit väldigt mycket utomhus, blev en familjeutflykt med fika utomhus och även lite fiske (mest maken, vi andra tittade på och njöt av höstvädret).

Nu väntar en ny vecka..

 

Ha en fin söndagskväll därute ni som tittar in..

 

Dagarna susar iväg otroligt fort och den senaste veckan har det varit program i stort sätt varje dag. Väldigt roligt och intensivt!

Förra helgen var det dags för bröllop - makens syster gifte sig och det var barnfritt bröllop. Min mamma ställde upp som barnvakt och hon kom hem till oss redan på fredagen för att vi skulle kunna testa nattning redan kvällen innan, lite som en säkerhetsåtgärd inför dagen d. Kanske inte nödvändigt men tycker ändå att det känns mycket tryggare för oss som föräldrar och även vår lilla kille.

Vi begav oss ut på en promenad på fredagskvällen och under tiden tog min mamma nattning med lilleman och det gick galant vilket var skönt att höra för oss. På lördagen var det dags för bröllop och att göra sig i ordning med kläder, smink etc. var lite annat nu med en ettåring som är överallt till skillnad från tiden innan barn;) Lilleman var extra gnällig och jag tror att han uppfattade att något var i görningen innan vi kom iväg.

Mitt klänningsbekymmer löste sig till slut - 75 kronors klänningen som jag "fyndat" på rean på H&M för något år sedan blev efter en tur hos sömmerskan riktigt fin. Dock blev jag tvungen att köpa en ny passande bh till så hela kalaset blev i slutändan något dyrare än 75 kronor..

 

Bröllopet var vackert och romantiskt, ganska likt vårt eget vad gäller borgerlig vigsel&middag och liveband så det var i mina ögon lyckat. Maken höll ett av kvällens bästa tal, flera från familjen som blev rörda till tårar. Vi stannade kvar ända fram till klockan ett på natten vilket nog var rekord för oss småbarnsföräldrar. Det kändes något ovant att sitta på en lång middag så sent som klockan sju/åtta, vanligtvis ser ju vardagen något annorlunda ut än så.

En rolig detalj var att brudparet vigdes under samma tält som vi gjorde så vi fick en chans att återuppleva gamla bröllopsminnen. Hemma hade allt gått strålande bra men efteråt var det en extra mammig liten kille. Kan bara konstatera att gå på fest är numera ett något större projekt och om folk utan barn skulle förstå hur mycket ansträngning som ligger bakom att kunna gå på fest skulle de förmodligen känna sig väldigt hedrade och uppskattade över att deras fest prioriteras så mycket :-)

 

 

 

Det här med årsdagar är speciellt.

Det som för andra är en alldeles vanlig dag är alltid för någon enstaka eller flera andra just den dagen, den man kommer att komma ihåg för alltid. En dag som är fullkomlig lycka och glädje eller den största sorgen eller både och. En dag som delar upp livet i ett före och ett efter. En dag som många, många år och kanske resten av livet väcker tankar och påminner en om att det var just idag för x antal år sedan det hände..

 

Just en sådan dag var det för oss igår.

Tre år har gått - vilket egentligen är en galet kort tidsperiod och ändå har vårt liv förändrats i grunden en gång till efter det.

Ibland har man kommit så långt att man inser att ingen annan någonsin kommer att kunna förstå vad man själv upplevt, gått igenom eller storheten i det man vet. Ibland räcker det till att man själv vet.

 

Hursomhelt var det för tre år sedan den värsta och svåraste dagen i våra liv. Samtidigt en av de bästa paradoxalt nog. Att vi tre år senare är tre och en liten familj, att vi går på ettårskalas med vår lille son - det är ett mirakel som får oss att nypa oss själva hårt i armen. Det går inte att förstå intellektuellt allt som hänt i våra liv på denna korta tidsperiod, det känns snarare som tio år och inte tre år. Att vinna livet. I dubbel bemärkelse! Orden räcker inte till...

 

 

Tacksamhet.

 

Ta hand om era nära och kära, vad framtiden bär med sig i sitt sköte vet man aldrig före man är där.

 

Idag har varit första dagen på väldigt länge som jag till stora delar varit själv med lilleman.
Vi har haft det väldigt lyxigt i sommar då hela familjen varit hemma och lediga. Underbart och vi har haft en fantastisk sommar på många sätt - ett once in a lifetime tillfälle att uppleva vår sons första sommar tillsammans som familj.

Maken har haft lite fix med sitt idag och förmiddagen spenderades hemma men efter lunch kände nog både jag och Frank att det var ett måste att komma utanför dörren! Som tur var hade öppna förskolan öppet för 0-2 år vilket passade oss perfekt och då begav vi oss dit.
Det var ingen rusning där direkt då personalen var iväg på möte men två små killar i ungefär samma ålder fanns att leka med tillsammans med sina pappor som jag kunde snacka med. Riktigt roligt att komma iväg och så roligt att se hur Frank beter sig med andra barn. Han tyckte verkligen att det var roligt och det så gulligt ut när han tillsammans med Harry, 14 månader höll på och lekte med leksaksköket och drog fram kastruller och slevar. Det jag lade märke till mycket idag är att han tog flera steg vid flera tillfällen idag, han gick mycket längre sträckor och flera gånger innan han satte sig på rumpan igen och kröp fram. Detta med att lära sig gå till 100% är verkligen på g.. väldigt spännande tycker både mamma och pappa.
En annan sak som märks tydligt är att en ettåring har mycket större behov av stimulans och lek än en yngre bebis. Det kommer nästan bli ett måste för oss att ta oss ut varje dag nu i höst. Annars lär vi bli tokiga innanför hemmets fyra väggar.
Vi promenerade till öppna förskolan och det börjar verkligen kännas som höst i luften. Småkyligt, grått och regnigt. Inget t-shirtväder längre...

Imorgon är det fredag igen! och sista helgen i augusti..

/Mel

Idag är det en stor dag för oss. Det har gått ett helt år sedan vår lilla son kom till världen. Så många minnen och känslor!

 

Klockan 15.12 26 augusti 2013 var dagen då han först såg dagens ljus på Danderyds sjukhus. Kommer nog aldrig att glömma det när jag såg honom för första gången, det ögonblicket har etsat sig fast i minnet för alltid.

Han liksom hängde över armen på barnmorskan och hade ryggen och rumpan vända mot oss och vi såg inte om det var en flicka och pojke. Jag kommer ihåg den ofattbara, stora känslan av att jag utfört det som innan kändes som helt ogenomförbart - att föda barn. Men här var han nu och jag hade gjort arbetet med att föda fram honom till världen. Det ruset satt i ganska länge vill jag lova.

 

Värkarna började redan lördagkväll och natten mellan söndagen och måndagen var vi sömnlösa, i dubbelsängen klockandes värkar och jag andades profylax hela natten lång. På morgonen tog vi en dusch och jag satt i duschen och maken duschade på magen med varmt vatten. Det var så skönt för jag fick en paus i värkarbetet som varit ganska jobbigt hela natten.

 

Jag kan inte förstå att tiden gått så fort detta år - på ett sätt känns det som att det är hundra år sedan vi var på BB och på ett annat sätt känns det som igår. 

Det går inte att beskriva i ord den exakta upplevelsen av att bli förälder och uppleva det första året med sitt barn. Det är bara för stort. Det är alltifrån den enorma omställningen att bli tre till blöjor, mjölkkräkor, dom där små handdukarna från Ikea som fått torka både spya och dregel och kiss, BVC, amningskupor och nappar.. Mammaträning två gånger i veckan och mammagruppen. Öppna förskolan, family pack av hushållspapper och hormoner och maratonamning och sanera golvet efter varje måltid. Det är den lilla, varma kroppen som kommer emot dig flera gånger om natten och letar,letar och hittar tryggheten och maten och allt är varmt, stilla och tryggt. Det är tröttheten och ibland gråten som kommer för att tiden plötsligt är så knapp och alla känslor så stora och ibland så motstridiga. Gråten för att hemmet är kaos och gråten för att man älskar den lilla, lilla varelsen på ett sätt man inte visste fanns innan hen kom. Känslan av att plötsligt vara en annan, en mor med det nya mammahjärtat som bultar och slår som en vilde. Att plötsligt bli betraktad som en annan av andra när man går med vagnen, skötväskan och lillen. Säkerheten och tryggheten som växer fram för varje ny mammaerfarenhet. Aldrig har världen varit så liten men livet så stort.

 

Och kärleken! Den som ingen berättade innan. Hur det är att älska ditt barn. Kärleken som dimper ner som en tegelsten i huvudet och sprider sig i varje cell och varje ådra i kroppen. Så mäktig och så stor.

 

Att vara mamma är det största som hänt mig och detta år är det bästa året i mitt liv. Grattis vår älskade Frank på ettårsdagen! (och ja, jag har blivit tårögd både en och två gånger idag!)

 

Mot varmare breddgrader..I princip hela gårdagen och dagen idag har gått till förberedelser inför vår avresa till Grekland som äger rum imorgon på kvällen. Eftersom det är vår första resa med barn är det en hel del att tänka på - lite annorlunda än under tvåsamhetens tider. Pass för lilleman fixade vi redan tidigt i sommar, innan vi slog till och bokade resa. Resevagn köpte vi för en dryg vecka sedan och igår inhandlades smått och gott som simblöjor, läkemedel till reseapoteket, badskor till lilleman, extra nappar, napphållare etc.
Vi hittade en toppenbra sida på nätet med färdiga packningslistor inför att solsemester med barn (halleluja!) - surfa in på www.resamedbarn.eu.
Det vi har med oss förutom kläder är följande:
I skötväskan som även är vårt handbagage finns blöjor,ett ombyte,våtservetter (räknas ej som vätska), barnmat för resan som i vårt fall är en middagsburk som ska ätas på Arlanda samt klämmisar för flyget (barnmat är ok på flyget), riskakor, näsdroppar, alvedon, pekbok för nattning/komma till ro, filt , snuttekompis,nappar (extra många!), napphållare (slippa leta napp under stolssätena!), bajspåsar, alcoservetter, öronploppar, pipmugg, kamera, mobiler och plånböcker. Tror vi är rätt safe på planet med denna utrustning! Mat för resan är egentligen bara in case of emergency eftersom vi åker nattetid så förhoppningsvis sover lilleman under flygtiden.

Förutom detta har vi i vanliga väskan packat med saker som kan vara bra att ha:
Reseapotek i form av febertermometer, alvedon, vätskeersättning för barn&vuxna, alcoservetter, alcogel.
Solkräm
Uv-dräkt, uv-hatt, solhatt, badskor och badblöjor
Vanliga blöjor och våtservetter
Havregryn till lillemans frukost (välling kan vara bra att ta med sig annars men det är inget vår lilla kille äter)
Nappar
Myggnät till vagnen
Parasoll till vagnen
Riskakor

Är det något jag glömt??! En hel del är det iallafall och det har verkligen krävts en del planering. Nu håller vi tummarna att allt går bra med flyget och resan ner till Grekland. Spännande!

Efter en på många sätt fantastisk sommar som varit späckad med massor av familjetid sänker sig nu augustimörkret sakta men säkert över oss. Än är det sommar men hösten börjar kännas runt knuten..Jag har inte varit så aktiv här på bloggen och det beror på att det varit intensivt med massor av skojigheter.
För vår lilla familj väntar dock fortfarande ett par veckors ledighet och i slutet av denna vecka ska vi göra något spännande, nämligen åka iväg på vår första utlandsresa sedan vi blev barnfamilj.

Idag börjar 2 mammor i min mammagrupp med sina jobb och lämnar över föräldraledigheten till sina partners. Det känns vemodigt även om det inte är jag själv som börjat jobba! Det var ju nyss vi blev indelade i vår lilla "Gustav"-mammagrupp på BVC och hade vår första träff då vi tillsammans med pedagogen på Öppna förskolan skulle lista våra tankar kring detta med att bli mamma. Vi satt i soffgruppen på öppna förskolan och det ammades mer eller mindre konstant och vi skulle skriva på post it-lappar vad vi upplevde som positivt med att bli mamma respektive negativt. Sedan skulle vi sätta fast post it-lapparna på en tavla och diskutera kring vad vi skrivit. På det positiva skrev jag att det kändes mycket mera naturligt att bli mamma än jag någonsin kunnat föreställa mig. På det negativa kommer jag inte ihåg vad jag skrev men jag tror att det kan ha varit något om tidsbristen jämfört med innan.. Tänk att det redan är ett år sedan och våra små faktiskt inte är så små längre. Känns vemodigt även om det samtidigt är skönt att ha kommit en bra bit i sitt föräldraskap.En liten del av mig skulle ändå vela vara kvar för alltid i den där första bebisbubblan och bara ha spontana fikaträffar med mammorna i mammagruppen och babbla om det "nya" mammalivet, amma och dricka kaffe, mysa med bebis..
Nåväl jag kommer ändå fortsätta mina mammadagar även i höst men det blir med en betydligt vildare och aktivare liten kille än förra hösten.

 

Oj, nu har det hänt mycket sedan sist! Hela familjen njuter av sommarlov och dagarna går i ett. Dessvärre har sommarvädret inte varit så somrigt hittills, regn och kalla vindar mestadels men vi har förhoppningar om att bättre vädertider kommer..

 

Sedan lördag har vi haft en liten "minisemester" och bott på övervåningen hemma hos mina svärföräldrar. Vår lilla kille har fått premiärsova nere hos farmor&farfar fram till idag. Anledningen var att vi hade konsert inbokad sedan länge och planen var att skapa de bästa&tryggaste förutsättningarna för vår lilla kille att somna tryggt med farmor och farfar. De första två nattningarna var hemska! Frank gallskrek och var ledsen och arg och då värkte mammahjärtat otroligt mycket och hade lätt kunnat sälja våra konsertbiljetter på blocket för att istället stanna hemma, sådan ångest hade jag över att lämna över nattningen till någon annan än någon av oss. 

Tredje kvällen gick vi upp på övervåningen efter gemensam middag med farmor&farfar och den nattningen gick galant! Vilket gjorde att jag och maken vågade oss på att åka vara iväg från vår lillkille mellan lunchtid igår fram till klockan ett på natten då svärmor hämtade oss vid bussen, sedan sov vi på övervåningen hemma hos dem och Frank nere på deras rum. Inte riktigt en första sova borta "på riktigt" men nästan. Tycker han är lite liten ännu för att sova borta hela natten och jag är ganska mycket hönsmamma, fånigt kanske men sån är jag.

Bara att sova i samma hus men inte i samma rum som Frank tyckte jag var jobbigt..

 

Konserten då?? Jo, det var inga andra än Rolling stones på Tele 2arena. Stort att se ett av historiens största rockband! Otroligt häftig känsla och vi njöt av kvällen och kunde faktiskt släppa mamma/papparollen för en kväll och bara vara vi två en kväll på stan:-) Välbehövligt tror jag! Sällskap på konserten fick vi av min pappa och hans fru som även varit hemma hos oss idag. Inte ofta vår kille träffar morfar så det var ett uppskattat besök!

 

/Mel

 

 

En försenad julklapp fick flytta in igår. 

En vas av märket Klong. Vasen heter "Äng" och det fina är att vasens design är exakt som namnet - likt en blomsteräng. Vasen består av själva glasskålen/vasen och sedan en avtagbar del av mässing som gör det möjligt att göra riktigt fina och effektfulla arrangemang av blommor. 

Önskar nästan att jag själv kommit på den fina designen så snyggt&smart är det!

 

Förra måndagen åkte jag och lilleman in till Stockholm för att ha lunchdate med min kompis. Förutom själva lunchandet hann vi även med lite butiksbesök och då passade jag på att slå till på lite förvaring till barnrummet här hemma. Jag har länge kikat beundrande på bilder av Rices fina "hus" - förvaringskistor tillverkade av bast, gjorda för att efterlikna hus. Kistorna finns i alla möjliga färger och modeller och är kanonfina. Efter att ha kikat runt på flera modeller och suktat så hade jag bestämt mig för en modell som bäst skulle passa in hos vår lilla kille. I måndags slog jag till och fick med mig den fina husvagnen som numera är till brädden fylld med diverse leksaker. Frank älskar sin husvagn och en av favoritsysselsättningarna är att ställa sig på knä och lyfta upp locket för att upptäcka allt fint som finns därinne... De glada färgerna verkar tilltala honom och husvagnen kommer säkert vara en kär ägodel i barnrummet i många år framöver.

Dagen idag har inte bjudit på några specialiteter. Vi har mestadels tagit det lugnt här hemma, meckat ihop vårt parasoll till uteplatsen, varit på långpromenad och jag gjorde några fynd på stan. Sedan det vanliga kvällsracet med middag, undanplockning och nattning. Snart blir det kvällsfika och en chokladbit eller två (eller en hel förpackning om vi nu ska vara noggranna..) Trevlig fredag på er!

Nu händer det mycket! Igår firade jag min alldeles första, "riktiga" morsdag. Förra året var jag visserligen gravid och på väg att bli mamma men i är känns det som att jag för första gången kan fira på riktigt. Dagen började med att jag fick sova ut till klockan halv åtta (underbart!), sedan blev jag bjuden på frukost med mousserande vin. Blev firad med paket och en stor kruka med ett olivträd. Roligt för vi gick förbi blomaffären ett par dagar innan morsdag och pratade om olivträden som stod utanför butiken och hur fint det vore på vår uteplats.. I paketet gömde sig en Muminmugg och två gröna Kivi-lyktor av finska märket Iittala.

Dagen fortsatte med att vi blev upphämtade av svärföräldrarna och det bar av mot Rånäs slott dit vi bjudit båda våra mammor( och svärfar) för att fira morsdag med en trerätters lunch. Lillprinsen höll sig vaken och ganska lugn&glad under förrätten, sedan fick maken söva honom i vagnen för en välbehövlig nap och vi fick äta varmrätten och efterrätten i lugn och ro. Vi hade även tid till att gå runt i de vackra omgivningarna och njuta av det fina vädret. En härlig och minnesvärd dag och en häftig känsla att fira morsdag och faktiskt komma på det att - just det, nu är jag mamma..

Idag är det också en speciell dag nämligen hela 9 månader sedan vår son kom till världen på BB. Det känns helt sjukt att det redan gått så lång tid sedan förlossningen och konstigt att det nu är lika lång tid han funnits till i världen som han var inuti mig i livmodern.
Vilken resa. Helt obeskrivlig och fantastisk. Att vara mamma är helt annorlunda än jag någonsin kunnat föreställa mig innan. Det som överraskat mig mest är kärleken, den gränslösa och gigantiska kärleken som jag känner.. En rolig sak som hänt idag är att vi började dagen med ett BVC-besök där vår sköterska ville se hur Frank tar sig fram. När hon såg hur han hasar sig fram på rumpan och tog sig fram så sa hon att det bara är en tidsfråga innan han kryper. Och ikväll hände det! Mitt i leken med pappa inne på sitt rum var Brios myra på hjul så intressant att han tog ett och sedan två, tre krypsteg. Sen var det så intressant så krypandet fortsatte och det var roligt att krypa fram till dammsugarslangen.. Han har sovit oroligt några nätter i rad nu och när han vaknat nattetid har han suttit uppe i sängen&i krypställning i sömn så vi har anat att det är på gång. Och idag hände det. Ska bli spännande att se hur morgondagen ter sig..

/Mel

Än en gång har blogginläggen lyst med sin frånvaro. Tyvärr! Mest på grund av att det är fullt upp precis hela tiden, varje minut varje dag. Vardagen är numera otroligt intensiv och dessutom har vi på sistone varit iväg på diverse aktiviteter. 

 

Igår var vi iväg till Stockholms centrum för lunchdate med min kompis. Eftersom vi har en restid på en timme enkel resa så gick i stort sett hela dagen till denna aktivitet förutom kvällsrutinen med middag &nattning.

 

Idag har vi också varit på resande fot - vi gick upp redan halv sex idag, vilket innebar att Frank fortfarande låg kvar och sov med sin pappa när jag hoppade in i duschen. Hör inte till vanligheterna numera, det vanliga är att vi vaknar av vår sons "skönsång"/babbel inklusive sparkar i ryggen eller petande i ansiktet..

Halv åtta gick bussen mot Uppsala och 1 1/2 senare var jag och lilleman på plats vid centralstation i Uppsala. Vi traskade vidare mot min arbetsplats som sedan jag sist jobbade flyttat till nytt ställe. Väl på plats träffade vi massor av "gamla" kollegor och det var verkligen roligt att träffa alla och få kramar&gratulationer samt möta alla glada ansikten. Det var första gången jag "visade upp" min lilla skatt på jobbet, det har inte blivit av före - mycket på grund av den långa resvägen. Av olika anledningar kommer jag tyvärr inte att vara kvar på min arbetsplats efter min föräldraledighet men det kändes bra att hälsa på alla och få ett avslut på det viset. Frank fick så mycket uppmärksamhet och komplimanger! En söt, glad gosse med mammas fina ögon fick vi höra!