Tyvärr ja! :( Denna mamma har under dagens gång känt sig mer och mer frusen och förkyld, halsontet har bara blivit värre och värre under dagen.
Vanligtvis brukar jag och Frank åtminstone komma ut på en promenad per dag men idag har vi inte ens kommit utanför dörren en enda gång.
Just nu är jag ensam hemma och Frank och pappa är iväg och storhandlar mat.

Just nu är det en sådan härlig tid med Frank, han är mer och mer "vaken" och med varje dag och skrattar, "pratar" och ler. Det första han gör på morgonen när vi vaknar efter att ha slumrat till efter morgonmålet är att le mot mig. Det går inte att beskriva lyckan och kärleken! Det är en speciell kärlek, moderskärleken. Jag skulle göra allt för Frank! Trots all kärlek tar tröttheten ibland ut sin rätt, som nu ikväll då jag bara känner att jag behöver en stund för mig själv. Speciellt då jag känner mig halvkry så räcker inte orken till hela vägen. Om jag känner mig ledsen för något annat samtidigt och längtar efter att få vara själv, en stund med helt barnfritt. Då kommer det dåliga samvetet direkt och gör mig ännu mera ledsen. För jag vill ju vara den perfekta mamman som finns där jämt och ständigt. Inte otillräcklig. Jag märker ganska tydligt som ikväll att det är massor med hormoner i omlopp i kroppen fortfarande och känslorna åker upp och ner. Just nu neråt tyvärr..

På tal om något helt annat så firade vi vår första fars dag igår. Frank hade skickat ut mig för att köpa en fin present till pappa och det blev en halsduk.
Konstigt men underbart att vi nu är en egen, liten familj. Nu är maken inte bara min livspartner utan även pappa till vårt barn. Stort!