Ny vecka igen! Förra veckan gick mestadels i vabbandets tecken och det kändes stundtals som att det enda jag gjorde var att torka snor och matrester från golvet, servera mat/mellis, natta etc. Läste i en damtidning en krönika om hur man sekunden man får barn förvandlas till en vandrande serviceinrättning och ja, ibland kan det kännas lite så även om hjärtat svämmar över av kärlek. Efter en påfrestande vecka både för mig och lilleman blev det egotid för mig i lördags då jag fick sätta mig i frisörstolen, lyx!

Idag fick vi välbehövlig hjälp av farmor som varit hemma med Frank hela dagen, fortfarande lite krasslig som han varit. Imorgon blir det dock vanlig vardagskarusell med jobb och förskola. På tal om vardagskarusell så känns det som ett helt eget pussel.. Det här med att jobba och pendla, komma hem sent, kvällar som går åt till att äta, plocka undan, förbereda följande dag, nattning och sen är det dags att lägga sin inför tidig väckning dagen därpå. Plus att försöka ge all tid&uppmärksamhet till sonen när vi äntligen är tillsammans efter arbetsdagen. Samtidigt som man vill så mycket - träna, ta det lugnt, umgås med maken. Vet inte hur man gör det här!
Men snart kommer våren och allt lägger sig - det ljusnar redan dag för dag.. Underbart - längtar!