Dagarna susar iväg otroligt fort och den senaste veckan har det varit program i stort sätt varje dag. Väldigt roligt och intensivt!

Förra helgen var det dags för bröllop - makens syster gifte sig och det var barnfritt bröllop. Min mamma ställde upp som barnvakt och hon kom hem till oss redan på fredagen för att vi skulle kunna testa nattning redan kvällen innan, lite som en säkerhetsåtgärd inför dagen d. Kanske inte nödvändigt men tycker ändå att det känns mycket tryggare för oss som föräldrar och även vår lilla kille.

Vi begav oss ut på en promenad på fredagskvällen och under tiden tog min mamma nattning med lilleman och det gick galant vilket var skönt att höra för oss. På lördagen var det dags för bröllop och att göra sig i ordning med kläder, smink etc. var lite annat nu med en ettåring som är överallt till skillnad från tiden innan barn;) Lilleman var extra gnällig och jag tror att han uppfattade att något var i görningen innan vi kom iväg.

Mitt klänningsbekymmer löste sig till slut - 75 kronors klänningen som jag "fyndat" på rean på H&M för något år sedan blev efter en tur hos sömmerskan riktigt fin. Dock blev jag tvungen att köpa en ny passande bh till så hela kalaset blev i slutändan något dyrare än 75 kronor..

 

Bröllopet var vackert och romantiskt, ganska likt vårt eget vad gäller borgerlig vigsel&middag och liveband så det var i mina ögon lyckat. Maken höll ett av kvällens bästa tal, flera från familjen som blev rörda till tårar. Vi stannade kvar ända fram till klockan ett på natten vilket nog var rekord för oss småbarnsföräldrar. Det kändes något ovant att sitta på en lång middag så sent som klockan sju/åtta, vanligtvis ser ju vardagen något annorlunda ut än så.

En rolig detalj var att brudparet vigdes under samma tält som vi gjorde så vi fick en chans att återuppleva gamla bröllopsminnen. Hemma hade allt gått strålande bra men efteråt var det en extra mammig liten kille. Kan bara konstatera att gå på fest är numera ett något större projekt och om folk utan barn skulle förstå hur mycket ansträngning som ligger bakom att kunna gå på fest skulle de förmodligen känna sig väldigt hedrade och uppskattade över att deras fest prioriteras så mycket :-)