För det mesta lyckas jag hålla min saknad och längtan i schack men det händer som ikväll att min saknad får sippra ut och det känns jobbigt för det är så ovisst när jag kommer att få uppleva det jag saknar igen. Jag saknar hela dig men jag saknar dig massor rent fysiskt. Det är nästan så att jag inte vågar tillåta mig att tänka på hur mycket fysisk kontakt vi har i vardagen för annars kommer min saknad att anta för stora proportioner som jag inte kan hantera. Jag saknar att få krama dig och känna dina armar hålla runt min kropp. Jag saknar att få känna din doft bakom örat och längs halsen. Jag saknar att få gå och lägga mig bredvid dig varje kväll och vakna upp bredvid dig varje morgon.