Påskafton hemma hos mamma
Idag har vi firat påskafton hemma hos min mamma. Mysigt när familjen samlas för det händer inte så ofta. Vi har varit hemma hos min mamma i hennes nya lägenhet och förutom min lilla familj har även min lillebror med dambo varit här. Påskbuffe har det varit och lite godsaker på det. Just nu är det en liten herre här som har lite sockerkick så det blir nog bege sig hemåt och nattning..
Glad påsk!
Glad påsk!
När alla pusselbitarna faller på plats!
Idag är första dagen av ett nytt liv för mig. Ett liv där jag med tiden förhoppningsvis kan känna att kroppen är min igen och får det den behöver för fungera optimalt och normalt.
Men, vi tar det från början..
För ett år sedan började jag jobba igen efter att ha varit föräldraledig i hela 1 1/2 år. Det var första gången jag jobbade som mamma då det även var min första föräldraledighet och därmed första barnet. Jag hade dessutom ett jobb som innebar 3 timmars pendling varje dag och av olika anledningar fick jag också byta arbetsplats (dock samma anställning). Jag gick tillbaka 70% vilket i och med min resväg innebar fyra dagars 12 timmars dagar hemifrån för att få det att gå ihop med procent och timmar. I samma veva började maken jobba och pendla han med efter en lång studietid och vår lilla pojke skolades in på förskola. Det var nytt för mig på nya arbetsplatsen, nytt med att jobba med barn och hela förskolebiten, Frank sov otroligt dåligt just då.. Många nätter vaknade han x antal gånger och jag skulle gå upp vid klockan 5 och köra igång för en 12 timmars dag långt bort hemifrån.
Det var en stor och jobbig omställning för mig.
Jag började känna mig sliten.
Tiden gick och det började kännas mer och mer ohållbart att pendla så långt. Men vad skulle jag göra? Flera gånger tidigare hade jag försökt få jobb närmare utan att lyckas. Konkurrensen var hård om jobben. Plötsligt som svaret på min desperation dök ett vikariat upp, i min hemstad bara 5-10 minuters promenad hemifrån, bredvid förskolan! Det skulle bli mitt vikariat det bestämde jag! På något konstigt vis tog jag mitt småbarnsslitna jag och putsade upp mig och gick in i rollen att sälja in mig själv.
Lyckan var stor när jag fick jobbet!
Nu hade jag ett helt år med nära till jobbet!
I samma veva fick maken jobb på heltid vilket för hans del innebar pendling. Jag skulle alltså jobba heltid på hemmaplan och ta alla hämtningar&lämningar och han pendla långt.
Under hösten som kom kände jag mig mer och mer trött och energilös. Jag upplevde det tufft att jobba heltid och kombinera familjelivet med det. Kände mig allt oftare irriterad och nedstämd och skamliga känslor om att rymma familjelivet fanns hos mig. Vad hade hänt med mig? Jag som tyckte att sonens första år var helt underbart, visst stundtals kämpigt men inte alls på detta vis. Nu fick jag ju ändå sova i princip hela nätter med undantag för förkylningar och sjukdomsperioder. Jag och maken bråkade allt mera och det handlade ofta om mig och min negativitet. Kände mig så många gånger som en dålig mamma som inte riktigt orkade vara positiv. Jag började undra om det var mig det var fel på, om jag kanske inte var skapt för familjelivet?
När jag försökte prata med mina vänner och bekanta kändes det aldrig riktigt som att någon tyckte att det var lika jobbigt som jag, det här med att jobba och ha barn. Sen fyllde jag 30 och kollegorna skämtade med mig på jobbet om hur kroppen började förfalla efter 30årsdagen. Jag skrattade med men i verkligheten så började det kännas exakt så för mig, att kroppen bara förföll och stängdes liksom av bit för bit. Kände mig ofta lite vimsig i hjärnan och jag var ständigt, ständigt förkyld och sjuk. Till slut började en tanke gro hos mig att det kanske var dags att besöka läkaren.
Utmattningsdepression tänkte jag, kanske håller jag på att gå in i väggen? Järnbrist kanske? Efter påtryckningar av både make och min mamma bokade jag en tid hos min vårdcentral, detta var i slutet på januari.
Jag fick träffa en helt underbar läkare som först inte tyckte det lät så konstigt att jag var trött, småbarnsmamma som jobbade heltid och stressigt på jobbet? Ja det var helt normalt. Jag ville ändå att mina värden skulle kontrolleras. Efter blodprover var tagna blev jag kallad till läkaren igen. Det hade visat sig att jag hade superhöga värden vad gäller sköldkörteln. Efter kompletterade blodprover visade det sig att jag inte alls var en dålig eller lat mamma. Jag hade gått runt och haft en sköldkörtelsjukdom utan att veta om det. Hypotyreos heter sjukdomen och innebär en underfunktion av sköldkörteln, min sköldkörtel producerar inte tillräckligt med hormoner vilket gör att min kropp rent fysiskt gått på lågvarv.
Denna sjukdom är vanligast bland kvinnor i klimakteriet men stora hormonomställningar i kroppen som vid graviditet och förlossning kan trigga igång det. Det är väldigt väldigt vanligt med symptom som liknar utmattningsdepression.
Plötsligt föll så många pusselbitar på plats. Alla symptomen jag haft.. så många av samma anledning! Lättnaden att det inte är jag som är "felet". Jag har inte varit lat och dålig. Snarare har jag varit jäkligt stark som fixat ett nytt jobb på heltid, alla hämtningar&lämningar och logistik, tvåårstrots etc.
Så idag börjar mitt nya liv med medicinering. Äntligen får min kropp det den behöver ha! Det kan tyvärr ta lång tid före man hittar rätt dos av medicinen och att man känner sig bättre och jag kommer att få äta mediciner resten av livet. Men nu känns det som att det är på väg mot rätt håll.. Äntligen!
Men, vi tar det från början..
För ett år sedan började jag jobba igen efter att ha varit föräldraledig i hela 1 1/2 år. Det var första gången jag jobbade som mamma då det även var min första föräldraledighet och därmed första barnet. Jag hade dessutom ett jobb som innebar 3 timmars pendling varje dag och av olika anledningar fick jag också byta arbetsplats (dock samma anställning). Jag gick tillbaka 70% vilket i och med min resväg innebar fyra dagars 12 timmars dagar hemifrån för att få det att gå ihop med procent och timmar. I samma veva började maken jobba och pendla han med efter en lång studietid och vår lilla pojke skolades in på förskola. Det var nytt för mig på nya arbetsplatsen, nytt med att jobba med barn och hela förskolebiten, Frank sov otroligt dåligt just då.. Många nätter vaknade han x antal gånger och jag skulle gå upp vid klockan 5 och köra igång för en 12 timmars dag långt bort hemifrån.
Det var en stor och jobbig omställning för mig.
Jag började känna mig sliten.
Tiden gick och det började kännas mer och mer ohållbart att pendla så långt. Men vad skulle jag göra? Flera gånger tidigare hade jag försökt få jobb närmare utan att lyckas. Konkurrensen var hård om jobben. Plötsligt som svaret på min desperation dök ett vikariat upp, i min hemstad bara 5-10 minuters promenad hemifrån, bredvid förskolan! Det skulle bli mitt vikariat det bestämde jag! På något konstigt vis tog jag mitt småbarnsslitna jag och putsade upp mig och gick in i rollen att sälja in mig själv.
Lyckan var stor när jag fick jobbet!
Nu hade jag ett helt år med nära till jobbet!
I samma veva fick maken jobb på heltid vilket för hans del innebar pendling. Jag skulle alltså jobba heltid på hemmaplan och ta alla hämtningar&lämningar och han pendla långt.
Under hösten som kom kände jag mig mer och mer trött och energilös. Jag upplevde det tufft att jobba heltid och kombinera familjelivet med det. Kände mig allt oftare irriterad och nedstämd och skamliga känslor om att rymma familjelivet fanns hos mig. Vad hade hänt med mig? Jag som tyckte att sonens första år var helt underbart, visst stundtals kämpigt men inte alls på detta vis. Nu fick jag ju ändå sova i princip hela nätter med undantag för förkylningar och sjukdomsperioder. Jag och maken bråkade allt mera och det handlade ofta om mig och min negativitet. Kände mig så många gånger som en dålig mamma som inte riktigt orkade vara positiv. Jag började undra om det var mig det var fel på, om jag kanske inte var skapt för familjelivet?
När jag försökte prata med mina vänner och bekanta kändes det aldrig riktigt som att någon tyckte att det var lika jobbigt som jag, det här med att jobba och ha barn. Sen fyllde jag 30 och kollegorna skämtade med mig på jobbet om hur kroppen började förfalla efter 30årsdagen. Jag skrattade med men i verkligheten så började det kännas exakt så för mig, att kroppen bara förföll och stängdes liksom av bit för bit. Kände mig ofta lite vimsig i hjärnan och jag var ständigt, ständigt förkyld och sjuk. Till slut började en tanke gro hos mig att det kanske var dags att besöka läkaren.
Utmattningsdepression tänkte jag, kanske håller jag på att gå in i väggen? Järnbrist kanske? Efter påtryckningar av både make och min mamma bokade jag en tid hos min vårdcentral, detta var i slutet på januari.
Jag fick träffa en helt underbar läkare som först inte tyckte det lät så konstigt att jag var trött, småbarnsmamma som jobbade heltid och stressigt på jobbet? Ja det var helt normalt. Jag ville ändå att mina värden skulle kontrolleras. Efter blodprover var tagna blev jag kallad till läkaren igen. Det hade visat sig att jag hade superhöga värden vad gäller sköldkörteln. Efter kompletterade blodprover visade det sig att jag inte alls var en dålig eller lat mamma. Jag hade gått runt och haft en sköldkörtelsjukdom utan att veta om det. Hypotyreos heter sjukdomen och innebär en underfunktion av sköldkörteln, min sköldkörtel producerar inte tillräckligt med hormoner vilket gör att min kropp rent fysiskt gått på lågvarv.
Denna sjukdom är vanligast bland kvinnor i klimakteriet men stora hormonomställningar i kroppen som vid graviditet och förlossning kan trigga igång det. Det är väldigt väldigt vanligt med symptom som liknar utmattningsdepression.
Plötsligt föll så många pusselbitar på plats. Alla symptomen jag haft.. så många av samma anledning! Lättnaden att det inte är jag som är "felet". Jag har inte varit lat och dålig. Snarare har jag varit jäkligt stark som fixat ett nytt jobb på heltid, alla hämtningar&lämningar och logistik, tvåårstrots etc.
Så idag börjar mitt nya liv med medicinering. Äntligen får min kropp det den behöver ha! Det kan tyvärr ta lång tid före man hittar rätt dos av medicinen och att man känner sig bättre och jag kommer att få äta mediciner resten av livet. Men nu känns det som att det är på väg mot rätt håll.. Äntligen!
Sista jullovsdagen
Hej hopp bloggen,
nu var det alldeles för länge sedan igen!
Förhoppningsvis blir det fler inlägg framöver under det nya året.
Hösten som har varit har betytt nya jobb för oss båda här hemma och dessutom på heltid samt lilleman har gått sin första termin på heltid på förskolan. Pust, det har verkligen gått i ett kan jag säga så att bloggen gapat tom är inte så konstigt..
Nu förstår jag exakt vad folk menat med det där "pusslandet" som inträder när jobbet tar vid efter föräldraledighet och den är den riktiga småbarnslivet som ska levas med alla små och stora saker som ska sys ihop. Inte helt lätt.
Vi har varit långlediga hela familjen ända fram till igår då maken gick tillbaka till jobb. Eftersom vi båda jobbar inom skolvärlden kan det bli riktigt långa lov vilket är helt underbart speciellt nu när vi har barn.
Idag gjorde jag och lilleman en nostalgitur till Öppna förskolan och deras 0-6 års öppet. Personalen kallade oss för hemvändare och det kändes väldigt konstigt att vara tillbaka där. Som vi lekt och fikat där! Både under min långa föräldraledighet och förra våren. Blev påmind om en något misslyckad pulkautflykt - det var förskolepedagogen som påminde mig och oj kom på att det var i februari förra året men känns såå långt borta, ett annat liv!
När vi skulle gå hem protesterade lille herren bestämt och sa "nej!" flera gånger samt sprang ifrån sin stackars mamma. Det var typiskt 2,5 års ålder enligt förskolepedagogen där och hon berättade att det är en riktig topp av föräldrar som separerar när barnet är 2,5 år gammalt just för att det är en så påfrestande utvecklingsfas och period där förhållandet tar stryk och alla konflikter bidrar till irritation.
Det var väldigt intressant att höra då jag själv tycker att det ÄR en otroligt spännande och roligt men också påfrestande fas i föräldraskapet.
Nu har jag nattat Frank medans maken fixade hyrfilm och nu blir det soffan och fredagsmys. Ha en trevlig kväll alla!
nu var det alldeles för länge sedan igen!
Förhoppningsvis blir det fler inlägg framöver under det nya året.
Hösten som har varit har betytt nya jobb för oss båda här hemma och dessutom på heltid samt lilleman har gått sin första termin på heltid på förskolan. Pust, det har verkligen gått i ett kan jag säga så att bloggen gapat tom är inte så konstigt..
Nu förstår jag exakt vad folk menat med det där "pusslandet" som inträder när jobbet tar vid efter föräldraledighet och den är den riktiga småbarnslivet som ska levas med alla små och stora saker som ska sys ihop. Inte helt lätt.
Vi har varit långlediga hela familjen ända fram till igår då maken gick tillbaka till jobb. Eftersom vi båda jobbar inom skolvärlden kan det bli riktigt långa lov vilket är helt underbart speciellt nu när vi har barn.
Idag gjorde jag och lilleman en nostalgitur till Öppna förskolan och deras 0-6 års öppet. Personalen kallade oss för hemvändare och det kändes väldigt konstigt att vara tillbaka där. Som vi lekt och fikat där! Både under min långa föräldraledighet och förra våren. Blev påmind om en något misslyckad pulkautflykt - det var förskolepedagogen som påminde mig och oj kom på att det var i februari förra året men känns såå långt borta, ett annat liv!
När vi skulle gå hem protesterade lille herren bestämt och sa "nej!" flera gånger samt sprang ifrån sin stackars mamma. Det var typiskt 2,5 års ålder enligt förskolepedagogen där och hon berättade att det är en riktig topp av föräldrar som separerar när barnet är 2,5 år gammalt just för att det är en så påfrestande utvecklingsfas och period där förhållandet tar stryk och alla konflikter bidrar till irritation.
Det var väldigt intressant att höra då jag själv tycker att det ÄR en otroligt spännande och roligt men också påfrestande fas i föräldraskapet.
Nu har jag nattat Frank medans maken fixade hyrfilm och nu blir det soffan och fredagsmys. Ha en trevlig kväll alla!
Vårt julhem julen 2015 - men nu är granen utkastad. Lite tomt känns det men mest skönt..
Två år som mamma
Idag är det exakt två år sedan vi var på BB och jag födde barn. Konstigt och häftigt! På ett sätt känns hela graviditeten avlägsen som en dröm långt borta och samtidigt känns minnet från förlossningen så starkt som igår. Galet vad mycket som händer med både barn och förälder på två år.
Idag är vår lilla en trygg ocg glad liten kille och jag är så stolt över den grund vi gett honom. Att bli föräldrar har förändrat oss och våra liv. Det är så många olika faser i föräldraskapet och med barn. Just nu är vi inne i fasen att jobba heltid båda två och försöka sy ihop jobb, förskola med familjeliv. En utmaning kan man säga.
Grattis Frank och grattis till oss!
Fredag med Frank
Älskar mina föräldralediga fredagar då det varken är förskola eller jobb, ingen stress och inget lånsökande med bussen för att ta sig till jobbet.
Visserligen kunde jag glömma sovmorgon då jag fick gå upp klockan sex med en morgonpigg Frank men fick ändå sova en hel timme mera än en vanlig arbetsdag. Maj månad är det ganska mycket av allt när man jobbar på en skola som jag gör och dagarna bara susar iväg, kan knappt förstå att ännu en vecka är förbi och långtråkigt är det verkligen inte som vanligt. Jobbar gör jag verkligen 110% på jobbet och ger allt och visst börjar jag längta efter sommar och semester. Hittills har vi ätit frukost, läst bok - både Franks böcker och jag läste ut min senaste bibblanroman. Frank är otroligt mysig och gosig en morgon hemma och kommer och myser och kramas hela tiden. Nu ska vi klä på och oss se vad vi hittar på idag! Ha en bra dag!
Visserligen kunde jag glömma sovmorgon då jag fick gå upp klockan sex med en morgonpigg Frank men fick ändå sova en hel timme mera än en vanlig arbetsdag. Maj månad är det ganska mycket av allt när man jobbar på en skola som jag gör och dagarna bara susar iväg, kan knappt förstå att ännu en vecka är förbi och långtråkigt är det verkligen inte som vanligt. Jobbar gör jag verkligen 110% på jobbet och ger allt och visst börjar jag längta efter sommar och semester. Hittills har vi ätit frukost, läst bok - både Franks böcker och jag läste ut min senaste bibblanroman. Frank är otroligt mysig och gosig en morgon hemma och kommer och myser och kramas hela tiden. Nu ska vi klä på och oss se vad vi hittar på idag! Ha en bra dag!
Påskhelgen
Påskhelgen var riktigt härlig trots att vädret var lite si och sådär, både regnigt och blåsigt men även vissa stunder med solglimt. Vi kom ihåg att vi förra påsken satt på uteplatsen i solen. Känns så länge sedan men samtidigt som att det var alldeles nyss.
Påskafton hade vi nästan hela familjen här, min mamma&pappa och lillebror med sambo och det var riktigt trevligt. Inte ofta jag får samla min ursprungsfamilj så och framförallt glädjer det mig å Franks vägnar.
Franks påskägg var uppskattat men inte riktigt lika populärt med frukterna och kameran som med morfars böcker som han hade med sig som påskpresent.
Inatt har vi sovit ganska dåligt, Frank vaknade mitt i natten och hade svårt att komma till ro. Det slutade med att han fick komma mellan oss i dubbelsängen vilket ledde till att han låg och sparkade oss i ansiktet hela natten.. Inte den bästa natten men som tur är de flesta nätterna numera inga problem så ska inte klaga så mycket. Maken såg lite trött och sliten ut imorse när han åkte till jobbet, stackarn.. Vi har frullat sen klockan sju och nu ska vi nog ta och göra i oss i ordning så vi kommer ut i solen. Innan Frank rivit ut alla datorbordspennor runt hela lägenheten, det han håller på med i skrivande stund..
Påskafton hade vi nästan hela familjen här, min mamma&pappa och lillebror med sambo och det var riktigt trevligt. Inte ofta jag får samla min ursprungsfamilj så och framförallt glädjer det mig å Franks vägnar.
Franks påskägg var uppskattat men inte riktigt lika populärt med frukterna och kameran som med morfars böcker som han hade med sig som påskpresent.
Inatt har vi sovit ganska dåligt, Frank vaknade mitt i natten och hade svårt att komma till ro. Det slutade med att han fick komma mellan oss i dubbelsängen vilket ledde till att han låg och sparkade oss i ansiktet hela natten.. Inte den bästa natten men som tur är de flesta nätterna numera inga problem så ska inte klaga så mycket. Maken såg lite trött och sliten ut imorse när han åkte till jobbet, stackarn.. Vi har frullat sen klockan sju och nu ska vi nog ta och göra i oss i ordning så vi kommer ut i solen. Innan Frank rivit ut alla datorbordspennor runt hela lägenheten, det han håller på med i skrivande stund..
Finheter till Frank
Kunde inte låta bli att handla finheter till Frank att lägga i hans påskägg. Hittade ett gigantiskt påskägg till halva priset igår och klart han ska ha ett stoort ägg. I ägget ska han få en jättesöt pyjamas med molnmönster från Åhlens och så leksaker i form av kamera i trä och så frukter av trä. Just kameran är hur gullig som helst och eftersom jag själv fotar en hel del här hemma så passar det bra med en kamera till Frank. Leksaksköket med mat har länge varit högintressant på Öppna förskolan och hemma leker Frank ofta med sina små leksakstallrikar och bestick, det brukar lekätas så tror att det blir toppen med frukterna. Plus i kanten för att de är i trä, älskar träleksaker till barn.
En inte så lång långfredag
Ingen dag tenderar att kännas så värst lång här hemma hos oss, långfredag eller inte och idag är inget undantag. Vi fick en välbehövlig sovmorgon fram till klockan 9, Frank vaknade visserligen som vanligt mycket tidigare men gick med på att sova mellan mamma och pappa. Det blev en väldigt soft förmiddag, lite fint påskris hann vi pynta både till vardagsrum och barnrummet annars hände inte så mycket. Efter Franks vila kom våra vänner med sina två kids på besök och då blev det hulabaloo. Vi fikade både bullar och glass, våra vänner hade med sig sin underbara mjölkskummarapparat som gjorde kaffet utsökt och minstingarna fick gotta sig med vispgrädde, bär och banan. Det slank nog visst ner lite glass också.. men så noga som vi varit med uteslutande av sötsaker så lär inte Frank dö av det. Jätteroligt att se hur Frank beter sig med andra barn. Nu tyckte han att det var både lite jobbigt - det blev lite bråk om alla hans bilar och han ville gärna ha dom för sig själv. Samtidigt skrattade han och stormtrivdes med liv och rörelse. Efter vårt besök såg det ut som ett bombnedslag här hemma, tre kids röjer ganska bra! Det blev hämtmat till middag och sedan tog vi en långpromenad hela familjen till stormarknaden där vi handlade allt som behövs inför morgondagen och påskmiddag med familjen. Då kommer Franks mormor, morfar och morbror. Kan inte bli bättre!
Happy day!
Idag fick jag ett riktigt, riktigt efterlängtat besked. Har inte riktigt hunnit landa i det ännu och förstå att det verkligen är så nu - än är det inte riktigt klart men snart så men så mycket kan jag skriva här och nu är att jag är inne i det som kallas flow och det känns så himla efterlängtat och skönt.. Mycket kan hända på bara en vecka! Häftigt vad det kan vända.
Idag fortsatte min påsklediga vecka och vi gick upp vid halv åtta och tog sedan en promenad till Öppna förskolan där vi lekte, fikade gott hembakt bröd och åt lunch. Promenad hem då Frank somnade i vagnen, väl hemma var det färdigt med sovandet tyckte han och min kaffekopp med roman gick upp i rök:) Vi hann med en sväng till förskolan också för att hämta upp stövlar som kan vara bra att ha nu i påskhelgen. Alla dessa kläder, skor, vantar och mössor och halskragar och pryttlar som far runt på föris och mellan föris och hemmet.. En hel cirkus att hålla koll på! Ikväll blev det en sväng på stan för min del, köpte på mig lite finheter till sonen som ska gömmas i årets påskägg. Fick med mig två muffins från Espressohouse som blev firarfika för mig och maken ikväll. Älskar att bo i "stan" och kunna göra såna grejer, nära till allt..
Ha en fin kväll denna skärtorsdag!
Idag fortsatte min påsklediga vecka och vi gick upp vid halv åtta och tog sedan en promenad till Öppna förskolan där vi lekte, fikade gott hembakt bröd och åt lunch. Promenad hem då Frank somnade i vagnen, väl hemma var det färdigt med sovandet tyckte han och min kaffekopp med roman gick upp i rök:) Vi hann med en sväng till förskolan också för att hämta upp stövlar som kan vara bra att ha nu i påskhelgen. Alla dessa kläder, skor, vantar och mössor och halskragar och pryttlar som far runt på föris och mellan föris och hemmet.. En hel cirkus att hålla koll på! Ikväll blev det en sväng på stan för min del, köpte på mig lite finheter till sonen som ska gömmas i årets påskägg. Fick med mig två muffins från Espressohouse som blev firarfika för mig och maken ikväll. Älskar att bo i "stan" och kunna göra såna grejer, nära till allt..
Ha en fin kväll denna skärtorsdag!
1 april
Tiden bara rusar iväg och tänk att det redan är 1 april! Känns som att det var igår det var januari och dags för mig att gå tillbaka till arbetslivet med allt det innebär. Veckorna sedan dess har rullat iväg så otroligt fort och nu känns det som att vi verkligen åker karusellen som småbarnslivet är med vardag och jobb för oss båda två. Det händer så mycket varje vecka, både med Frank och på jobbet så bland känns det som att man knappt hinner med..
Denna vecka är en riktig lyxvecka för mig, jag har jobbat måndag och resten av veckan passar jag på och tar lite påskledigt tillsammans med Frank.
Idag gick vi upp halv sju och klockan åtta var frukosten uppäten och bordet (och köket!) sanerat. Halv tio var vi utanför dörren och det blev en långpromenad och spring&lek i närheten av en skolgård med stora gräsytor där jag kunde släppa sonen lös. Är det något jag kan sakna ibland är det utrymme att släppa sonen fri ute utan att riskera att han blir överkörd av en bil, annars älskar jag livet i "stan".
Efter en hel förmiddag ute blev det lunch hemma, en snabb våttorkning av vårt snuskiga köksgolv och sedan vila för lilleman. Efter vila och mellis är planen att bege oss ut för att köpa en liten påskpresent som vi tar med oss ikväll till väninnan&hennes barn! Funderar på blomsterlökar/frön i ett påskägg istället för det klassiska godiset. Blir perfekt att pyssla med tillsammans med barnen och de har en stor och fin trädgård..
Denna vecka är en riktig lyxvecka för mig, jag har jobbat måndag och resten av veckan passar jag på och tar lite påskledigt tillsammans med Frank.
Idag gick vi upp halv sju och klockan åtta var frukosten uppäten och bordet (och köket!) sanerat. Halv tio var vi utanför dörren och det blev en långpromenad och spring&lek i närheten av en skolgård med stora gräsytor där jag kunde släppa sonen lös. Är det något jag kan sakna ibland är det utrymme att släppa sonen fri ute utan att riskera att han blir överkörd av en bil, annars älskar jag livet i "stan".
Efter en hel förmiddag ute blev det lunch hemma, en snabb våttorkning av vårt snuskiga köksgolv och sedan vila för lilleman. Efter vila och mellis är planen att bege oss ut för att köpa en liten påskpresent som vi tar med oss ikväll till väninnan&hennes barn! Funderar på blomsterlökar/frön i ett påskägg istället för det klassiska godiset. Blir perfekt att pyssla med tillsammans med barnen och de har en stor och fin trädgård..
Vi går mot ljusare tider
Ny vecka igen! Förra veckan gick mestadels i vabbandets tecken och det kändes stundtals som att det enda jag gjorde var att torka snor och matrester från golvet, servera mat/mellis, natta etc. Läste i en damtidning en krönika om hur man sekunden man får barn förvandlas till en vandrande serviceinrättning och ja, ibland kan det kännas lite så även om hjärtat svämmar över av kärlek. Efter en påfrestande vecka både för mig och lilleman blev det egotid för mig i lördags då jag fick sätta mig i frisörstolen, lyx!
Idag fick vi välbehövlig hjälp av farmor som varit hemma med Frank hela dagen, fortfarande lite krasslig som han varit. Imorgon blir det dock vanlig vardagskarusell med jobb och förskola. På tal om vardagskarusell så känns det som ett helt eget pussel.. Det här med att jobba och pendla, komma hem sent, kvällar som går åt till att äta, plocka undan, förbereda följande dag, nattning och sen är det dags att lägga sin inför tidig väckning dagen därpå. Plus att försöka ge all tid&uppmärksamhet till sonen när vi äntligen är tillsammans efter arbetsdagen. Samtidigt som man vill så mycket - träna, ta det lugnt, umgås med maken. Vet inte hur man gör det här!
Men snart kommer våren och allt lägger sig - det ljusnar redan dag för dag.. Underbart - längtar!
Idag fick vi välbehövlig hjälp av farmor som varit hemma med Frank hela dagen, fortfarande lite krasslig som han varit. Imorgon blir det dock vanlig vardagskarusell med jobb och förskola. På tal om vardagskarusell så känns det som ett helt eget pussel.. Det här med att jobba och pendla, komma hem sent, kvällar som går åt till att äta, plocka undan, förbereda följande dag, nattning och sen är det dags att lägga sin inför tidig väckning dagen därpå. Plus att försöka ge all tid&uppmärksamhet till sonen när vi äntligen är tillsammans efter arbetsdagen. Samtidigt som man vill så mycket - träna, ta det lugnt, umgås med maken. Vet inte hur man gör det här!
Men snart kommer våren och allt lägger sig - det ljusnar redan dag för dag.. Underbart - längtar!
Hej vabruari
Hej februari - hej vabruari! Månaden som för småbarnsföräldrar stavas VAB som i vård av sjukt barn.
För att fatta mig kort har januari svischat förbi och varit galet intensiv och tuff. Jag har börja jobba igen, maken har tagit examen och fått nytt jobb ( inte ett utan två!), Frank har skolats in på förskola, vi har varit sjuka etc. Det har varit tusen olika saker och tusen olika känslor och en total omställning till verkligheten som barnfamilj efter en lång föräldraledighet för mig och pluggperiod för maken.
Vi kickade igång februari med feber, lilleman som är sjuk och visst följer vi alltså mallen vad gäller den höga vab statistiken denna månad. Idag har vi sysselsatt oss med att spana på plogfordon genom vardagsrumsfönstret ( så spännande tycken F!), ätit, plockat undan, sovit (länge och mycket för F), tagit tempen, torkat snor ungefär tusen gånger, lagat egen saft med råsaftcentrifugen (nu ska vi bli krya och proppa oss fulla med vitaminer). Vi har också hejat på pappa här på hemmaplan då han gjort sin alldeles första jobbdag efter examen! Hurra för det!
Eftersom Frank inte är helt pigg än lutar det mot en ny vab dag imorgon med och sedan är det bara torsdag kvar att jobba denna vecka. Häpp, en lite konstig vecka med andra ord..
/Mel
För att fatta mig kort har januari svischat förbi och varit galet intensiv och tuff. Jag har börja jobba igen, maken har tagit examen och fått nytt jobb ( inte ett utan två!), Frank har skolats in på förskola, vi har varit sjuka etc. Det har varit tusen olika saker och tusen olika känslor och en total omställning till verkligheten som barnfamilj efter en lång föräldraledighet för mig och pluggperiod för maken.
Vi kickade igång februari med feber, lilleman som är sjuk och visst följer vi alltså mallen vad gäller den höga vab statistiken denna månad. Idag har vi sysselsatt oss med att spana på plogfordon genom vardagsrumsfönstret ( så spännande tycken F!), ätit, plockat undan, sovit (länge och mycket för F), tagit tempen, torkat snor ungefär tusen gånger, lagat egen saft med råsaftcentrifugen (nu ska vi bli krya och proppa oss fulla med vitaminer). Vi har också hejat på pappa här på hemmaplan då han gjort sin alldeles första jobbdag efter examen! Hurra för det!
Eftersom Frank inte är helt pigg än lutar det mot en ny vab dag imorgon med och sedan är det bara torsdag kvar att jobba denna vecka. Häpp, en lite konstig vecka med andra ord..
/Mel
Back to work
Imorgon är den är här. Dagen då jag går tillbaka till jobbet från min superlånga föräldraledighet. Det är minst sagt många känslor och tankar inför morgondagen och kanske mest av allt inför det här med att kombinera familjelivet med jobb.
Det kändes så otroligt långt borta med jobb när jag gick på semester sommaren 2013 och hur kunde jag ens tänka jobb då när jag inte ens kunde föreställa mig hur vårt barn skulle se ut och vara och hur livet som mamma skulle te sig? Då var allt okänt och nytt, främmande framför mig och oss. Efter ett år förlängde jag min föräldraledighet och då kändes jobbet ännu längre bort. Tänk att tiden ändå går så fort! Och tänk vad jag förändrats under denna tid! Hela livet har förändrats. Därför känns det så otroligt konstigt att gå tillbaka som om allt skulle vara precis som vanligt när hela jag är en helt ny person.
Naturligtvis råkade det vara en otroligt krånglig nattning ikväll som aldrig ville ta slut på grund av att Frank knappt sov något under dagen. Till slut fick han komma upp en sväng igen och duscha med mig. Innan han fick komma upp ur sängen satt jag vid hans säng och lutade huvudet mot hans spjälsäng och då reste han sig upp och tittade mig rakt in i ansiktet, helt intill mitt ansikte och det kändes precis som att han ville säga "hejdå mamma, nu är det slut på våra månader tillsammans". Då var tårarna i ögonen kan jag säga.. Det blir ju lite av en separation, efter alla dessa månader som vi tillbringat så tätt, tätt ihop.
På många sätt blir det roligt att börja arbeta igen men det är komplicerat med många tankar och pusslande för att få det nya livet att gå ihop. Imorgon blir det fortbildningsdag så lite mjukstart, skönt!
Nu blir det sängen! wish me luck:-)
Det kändes så otroligt långt borta med jobb när jag gick på semester sommaren 2013 och hur kunde jag ens tänka jobb då när jag inte ens kunde föreställa mig hur vårt barn skulle se ut och vara och hur livet som mamma skulle te sig? Då var allt okänt och nytt, främmande framför mig och oss. Efter ett år förlängde jag min föräldraledighet och då kändes jobbet ännu längre bort. Tänk att tiden ändå går så fort! Och tänk vad jag förändrats under denna tid! Hela livet har förändrats. Därför känns det så otroligt konstigt att gå tillbaka som om allt skulle vara precis som vanligt när hela jag är en helt ny person.
Naturligtvis råkade det vara en otroligt krånglig nattning ikväll som aldrig ville ta slut på grund av att Frank knappt sov något under dagen. Till slut fick han komma upp en sväng igen och duscha med mig. Innan han fick komma upp ur sängen satt jag vid hans säng och lutade huvudet mot hans spjälsäng och då reste han sig upp och tittade mig rakt in i ansiktet, helt intill mitt ansikte och det kändes precis som att han ville säga "hejdå mamma, nu är det slut på våra månader tillsammans". Då var tårarna i ögonen kan jag säga.. Det blir ju lite av en separation, efter alla dessa månader som vi tillbringat så tätt, tätt ihop.
På många sätt blir det roligt att börja arbeta igen men det är komplicerat med många tankar och pusslande för att få det nya livet att gå ihop. Imorgon blir det fortbildningsdag så lite mjukstart, skönt!
Nu blir det sängen! wish me luck:-)
Den magiska annandagen..
Vi har firat jul hemma på våran gata och nu efter julafton har ett par riktigt lata dagar följt.
Idag har vi inte gjort många knop. Långfrukost och sedan var det dags för lunch och vila för lilleman, sedan gick vi ut en långpromenad och till parken jag och Frank. Efter det middag och lekstund, sedan nattning och som vanligt går timmarna efter det i rasande fart. Det värsta är att vi börjat med en riktigt dålig men ack så lockande vana, nämligen att vara uppe sent. Aj aj, det betalar vi för varje morgon när vår pigga kille ropar från sitt rum. Men jag ska inte klaga, han sover ganska länge på morgonen - idag fick han komma till vår säng vid halv sju och sedan gick vi upp vid halv niotiden.
Just idag känns som en extra speciell dag och jag tror att det alltid kommer att vara så. Det är nämligen idag för exakt två år sedan som vi tog graviditetstestet och det visade ett tydligt plus. Oj oj, det var så galet och stort - allt på samma gång. Kommer ihåg den totalt svindlande känslan av hur jag visste att precis allt, hela livet skulle förändras utan att veta exakt hur eller vad som väntade. För oss kom det som en oväntad bomb men verkligen som en julgåva efter en väldigt, väldigt tuff tid. Det bästa som hänt oss!
Idag blir han 16 månader, vår lillstora kille. Helt otroligt vad tiden går, det är så sant som alla säger att när man blir förälder går tiden läskigt fort. Tiden bara rinner iväg mellan fingrarna och man försöker fånga alla stora och små stunder som bara kommer och går i den galet intensiva vardag som småbarnslivet innebär.
Hoppas ni haft en mysig julafton!
Nu fortsätter myser här hemma..
15 månader
Igår var det 15 månader sedan den där dagen på BB. 15 månader! Redan - men samtidigt så långt borta, i en annan tid. Det händer så galet mycket på de 15 månaderna, både med barnet och oss som föräldrar. Från den första skriknatten på BB då vi inte fattade att vi kunde ringa efter barnmorskan till idag då vår lilla bebis faktiskt inte alls är en liten bebis längre utan en liten kille som kan gå, stå springa, äta själv och inte minst säga både mamma och pappa. Då inser man att vi själva utvecklats massor i vårt föräldraskap. Det känns som en belöning när Frank efter alla kvällar med magont och skrik, bära runt bära runt, maratonamning, lära äta riktig mat, första och andra och tredje febern, tandsprickning etc etc. säger mamma och pappa! och man vet att det är vi som gjort allt det där och funnits där så att han utvecklats till den trygga kille han är idag. Känslan är obeskrivlig.
Frank 15 månader är en viljestark liten kille som tydligt visar vad han vill eller inte vill. Han säger mamma, pappa, titta!, kråka och klocka. Djur är väldigt poppis och han härmar hund, katt, gris, kråka, höna, lejon och nu senast häst. Han älskar att sitta och titta i böcker, både ensam och tillsammans. Han älskar fortfarande sin myspöl och lägger sig eller sätter dig där flera gånger dagligen. Han gillar skarpt när mamma och pappa lägger sig där så att man kan gosa tillsammans. Böckerna når han genom att öppna tv-bänkens ena skåp och de ligger mest utspridda hela dagarna. Favoriten är min gamla bok "Ludde och alla djuren". Frank trivs väldigt väl inne på sitt rum och går ofta självmant in där och sätter sig och leker själv med bilar, då brummas det för fulla muggar. Han har nyligen lärt sig klättra upp i soffan och det senaste är att klättra upp på toastolen och på fönsterbrädan i sovrummet. Livsfarligt! Att spana på bilar och människor genom vardagsrumsfönstrena är också poppis. Åka vagn är fortfarande kul men då ska vagnen helst rulla så man kan spana på allt spännande som händer. Snuttisarna är ett måste när det ska sova. En blivande musiker kanske? Musik i alla former och olika rytmer är roligt. Ibland kan man till och med dansa till rytmen av rivjärnet som mamma och pappa använder vid matlagning.
Grattis Frank 15 månader - du är vårt allt och du har berikat vårt liv fullständigt.
Frank 15 månader är en viljestark liten kille som tydligt visar vad han vill eller inte vill. Han säger mamma, pappa, titta!, kråka och klocka. Djur är väldigt poppis och han härmar hund, katt, gris, kråka, höna, lejon och nu senast häst. Han älskar att sitta och titta i böcker, både ensam och tillsammans. Han älskar fortfarande sin myspöl och lägger sig eller sätter dig där flera gånger dagligen. Han gillar skarpt när mamma och pappa lägger sig där så att man kan gosa tillsammans. Böckerna når han genom att öppna tv-bänkens ena skåp och de ligger mest utspridda hela dagarna. Favoriten är min gamla bok "Ludde och alla djuren". Frank trivs väldigt väl inne på sitt rum och går ofta självmant in där och sätter sig och leker själv med bilar, då brummas det för fulla muggar. Han har nyligen lärt sig klättra upp i soffan och det senaste är att klättra upp på toastolen och på fönsterbrädan i sovrummet. Livsfarligt! Att spana på bilar och människor genom vardagsrumsfönstrena är också poppis. Åka vagn är fortfarande kul men då ska vagnen helst rulla så man kan spana på allt spännande som händer. Snuttisarna är ett måste när det ska sova. En blivande musiker kanske? Musik i alla former och olika rytmer är roligt. Ibland kan man till och med dansa till rytmen av rivjärnet som mamma och pappa använder vid matlagning.
Grattis Frank 15 månader - du är vårt allt och du har berikat vårt liv fullständigt.
