Det här med årsdagar är speciellt.

Det som för andra är en alldeles vanlig dag är alltid för någon enstaka eller flera andra just den dagen, den man kommer att komma ihåg för alltid. En dag som är fullkomlig lycka och glädje eller den största sorgen eller både och. En dag som delar upp livet i ett före och ett efter. En dag som många, många år och kanske resten av livet väcker tankar och påminner en om att det var just idag för x antal år sedan det hände..

 

Just en sådan dag var det för oss igår.

Tre år har gått - vilket egentligen är en galet kort tidsperiod och ändå har vårt liv förändrats i grunden en gång till efter det.

Ibland har man kommit så långt att man inser att ingen annan någonsin kommer att kunna förstå vad man själv upplevt, gått igenom eller storheten i det man vet. Ibland räcker det till att man själv vet.

 

Hursomhelt var det för tre år sedan den värsta och svåraste dagen i våra liv. Samtidigt en av de bästa paradoxalt nog. Att vi tre år senare är tre och en liten familj, att vi går på ettårskalas med vår lille son - det är ett mirakel som får oss att nypa oss själva hårt i armen. Det går inte att förstå intellektuellt allt som hänt i våra liv på denna korta tidsperiod, det känns snarare som tio år och inte tre år. Att vinna livet. I dubbel bemärkelse! Orden räcker inte till...

 

 

Tacksamhet.

 

Ta hand om era nära och kära, vad framtiden bär med sig i sitt sköte vet man aldrig före man är där.