Ikväll är jag gräsänka, ensam hemma sedan en timme ungefär. Maken är ute med kompisar ikväll och jag har haft min mamma och hennes särbo här hemma på en mysig påskmiddag.

Vi har haft en trevlig kväll med middag och lite sött till kaffet efteråt, ett påskägg fick jag också av mamma och vips sa det så hade jag ätit halva innehållet :)

 

Igår åkte vi till andra sidan Stockholm för att träffa ett par som har liknande saker i baggaget som vi, ena parten har varit på samma rehabavdelning som maken. Vi har träffats en gång innan alla fyra och sedan har det varit tal om läänge nu att få till en längre träff och igår på långfredagen var det äntligen dags.

Det var jättetrevligt och vi hade en mysig kväll tillsammans i parets nyinköpta, charmiga hus. Jag var nöjd med träffen och det kändes som att vi har en del gemensamt så jag hoppas att detta kan bli början på en ny vänskap.

 

Eftersom vi var iväg i stort sett hela dagen igår och kom hem sent på natten, och idag har vi varit iväg på cirkelgympass på morgonen, handling,matlagning och mamma som kom på besök så har dagen idag också gått undan - och nu börjar jag känna mig som en riktigt trötter blivande mamma. 

 

Det lutar definitivt mot att krypa ner i sängen, tror inte att det tar många sekunder för mig att somna..

 

Hoppas ni som tittar in har ett fint påskfirande!

 

/Mel

 

I måndags var det dags för RUL dvs. rutinultraljudet. Det var dock inte det första ultraljudet vi gjort, vi "fuskade" faktiskt och gjorde ett tidigt ultraljud privat i vecka 13. Jag vet inte hur vanligt det är att göra så, orsaken till att vi gjorde det var oro och såklart även möjligheten att få graviditeten "bekräftad". 

 

Första ultraljudet vi gjorde var kanske den mest konstiga upplevelse jag varit med om. Jag visste såklart att jag var gravid, men helt säker kan man ju inte vara och det är svårt att greppa att det faktiskt finns en liten varelse därinne inuti mig. Tror att det är ganska vanligt med den overklighetskänslan, åtminstone vid den första graviditeten då man aldrig tidigare upplevt det mirakel som det faktiskt är att vara gravid. 

Jag var fruktansvärt kissnödig innan ultraljud nummer 1 men höll mig på grund av att klinikpersonalen klistrat en lapp på toalettdörren om att inte kissa strax innan. Det roliga var att vid ultraljudet visade barnmorskan min urinblåsa som naturligtvis var väldigt full och hon utbrast "Oj!! du är verkligen kissnödig! vad duktig du är som orkade vänta.." Det tyckte jag är ett lite roligt minne från den gången.

Känslan när barnmorskan satte ultraljudsapparaten mot magen och jag låg på britsen och poff - dök bilden upp där på skärmen på väggen precis framför mig. En ögonblicksbild inifrån livmodern - och en liten krabat! 

Det var så himla konstigt att greppa det, att det faktiskt fanns en liten därinne - på riktigt!

Det kändes som en chock över att jag faktiskt inte inbillat mig graviditeten samtidigt som det var enorm glädje och lycka.

 

Vid RUL i måndags så var det inte riktigt en lika omvälvande upplevelse som vid första UL:et, inte på samma sätt, då jag/vi faktiskt redan visste att det fanns en liten där och visste hur själva proceduren går till. Men det var ändå en underbar, fascinerande upplevelse att se lilla krabat därinne. Precis som vid första ultraljudet var krabat riktigt aktiv därinne och låg först på mage, sedan på rygg och viftade även med lilla armen. Så himla häftigt!

Barnmorskan konstaterade att krabaten hade ett kön, och jag greps av en lust att få veta direkt om det är en pojke eller flicka men som vi bestämt innan konstaterade maken att det fick bli en surprise för oss.

Så vi gick därifrån utan veta om det är en hon eller han och jag känner mig nöjd med det valet även om jag ska erkänna att jag är riktigt nyfiken och lite avundsjuk på barnmorskan som är den enda som faktiskt vet könet på vår lilla krabat. Har funderat mycket på vem det kan vara därinne, det kan vara en pojke.. kan vara en flicka och vi vet inte alls vad det är:) Det ska bli riktigt spännande att se om det är en liten pojke eller flicka.

 

Sammanfattningsvis kunde jag aldrig ana att det var en så häftig och underbar känsla att se sitt barn för första gången. Visst kunde jag tänka mig det innan att ultraljudet säkert var en speciell sak men nu när jag upplevt det själv så är det så mycket större än vad jag kunde tänka mig innan. Känslan jag känner när jag tittar på bilderna från ultraljudet är verkligen lycka och stor ömhet mot det lilla livet. 

Ni som är gravida och har ultraljudet framför er - ni har verkligen något häftigt att se framemot!

 

 

Nu har det blivit dags för mig att berätta här på bloggen om något som fortfarande är litet, men som samtidigt är det absolut största som hänt för oss.

Hela det nya året 2013 har präglats av det lilla livet som växer inuti mig och ja, vi ska (om allt fortsätter att gå väl) bli föräldrar i år till en liten krabat.

 

Vi trodde att vi skulle vandra Inkaleden sommaren 2013 men ödet hade visst andra äventyr i siktet för oss. Visst hade jag undrat att de där dagarna var sena och till slut blev vi tvungna att faktiskt göra ett test Annandag jul förra året.

Det var en liten chock att se det där "berömda" plusset och faktiskt inte alls som jag föreställt mig att det skulle vara nämligen inte helt planerat och beräknat. Men livet blir visst inte alltid exakt som man tänkt sig, det om något har jag lärt mig de senaste åren i mitt liv.

Det var en helt obeskrivlig känsla att få veta att vi väntade vårt första barn och det var både tårar och skratt. Vi skålade in det nya året 2013 i alkoholfritt bubbel och det känns som det mest spännande året hittills i våra liv!

 

Efter en väldigt tung tid i våra liv känns det som att alla tårar, all sorg kommit tillbaka i form av glädje och lycka! Efter att länge ha haft en gnagande framtidsoro i maggropen har den förbytts till en spirande framtidstro. Det är inte så lätt att förklara men efter en lång tid som präglats av tråkiga och tunga tankar har denna nyhet slagit ner som en enorm glädjebomb i våra liv och i stort sett suddat ut allt det tråkiga. Fokuset har skiftat och just nu är det helt och hållet riktat mot det lilla livet som växer. 

 

 

 

Idag har vi varit iväg på RUL dvs. rutinultraljudet och sett det lilla hjärtat picka och vår lilla Krabat röja runt i magen. Vi har gjort ett tidigt ultraljud för några veckor sedan och det som är lite förvirrande är att vi fått två olika datum för beräknad födsel. Jag vet inte vilket datum man ska förlita sig på och det spelar egentligen ingen roll då det mycket väl kan gå över tiden ändå. Men det hade varit roligt att veta exakt på dagen hur långt gången jag är.

Som det ser ut kommer bebisen i slutet av augusti i år :-)

 

Framöver kommer bloggen att handla mycket om det stora som sker, vår väntan och graviditeten. Krabaten har vi döpt lillen till och det namnet kommer säkerligen att nämnas några gånger här på bloggen under de kommande månaderna.

 

Hoppas ni vill hänga på och följa vår väntan!

 

/ Lycklig Mel

 

  

Ännu en helg som snart övergår till en ny arbetsvecka. Dagarna går så sanslöst fort, men det gör inget egentligen för det betyder bara att våren kryper närmare och närmare.. och det gillar jag för jag längtar verkligen efter våren och allt vad den för med sig i år.

Idag har det känts som att den är på god väg, strålande sol med blå himmel ute. Ganska kallt var det dock så inget snack om att det är vinterjacka med mössa & värmande tillbehör som gäller än så länge men vad gör det så länge solen tittar fram..

 

Idag har vi varit iväg och handlat mat för veckan som kommer, alltid ett litet "projekt" såhär på söndagen för oss som inte har en bil till vardags. Även varit iväg en snabbis och kikat på tapeter, dock konstaterade vi att vi absolut behöver bestämma oss för vad vi är ute efter innan det är någon idé att kika vidare. Det fanns nämligen en uppsjö med olika färger & mönster, inte helt att veta var man ska börja om man inte bestämt vilken stil man är ute efter. Makens syster har lämnat flyttlådor till låns till oss, en liten fika hann vi också med. Maken har även varit iväg och träffat sina gamla polare från rehaben, en liten månatlig "återträff" som han missat flera gånger i rad nu. Kul att han kom iväg denna gång!

 

Själv passade jag på att ta en promenad ute i det fina vädret. Jag stod länge länge helt still intill viken här nere vid vårt bostadsområde och bara slöt ögonen och lät solen värma ansiktet och sinnet. Helt underbart! 

Så nu har jag förhoppningsvis tankar massor av d-vitamin inför den kommande arbetsveckan.

 

Det är lite oro just nu som tynger mig.. Det är inte enkelt när man är så rädd om den man älskar mest i världen, som tyvärr befinner sig en sist där man lätt blir utnyttjad. Det gör mig både arg och orolig, just nu är det inte alls bra för mig att oroa mig så jag försöker tänka positiva tankar och att allt kommer att lösa sig. 

Tänker jag tillbaka på allt som hänt så har det ju löst sig helt fantastiskt bra, från botten till att allt är så bra som det är nu. Det är helt fantastiskt! Jag måste bara påminna mig själv om att ha tillit till att saker och ting faller på plats i i sinom tid.

 

Hoppas ni får en härlig start på arbetsveckan!

 

/Mel

 

Dags för lördagsmys!

 

Äntligen veckans absolut bästa dag - lördag. Älskar känslan när man vaknar en lördagsmorgon och vet att ingen väckarklocka ringer och en hel ledig helg väntar. Helgfrukost är en av mina favoriter, älskar när man kan sitta och äta frukost i lugn och ro, läsa tidningen och kanske tända ett ljus. Vi brukar lyxa till det med lite godare bröd och kokta ägg till frukostmackan och idag var inget undantag.

 

Dagen har annars inte bjudit på några storslagna händelser, det har mest varit en lugn och skön lördag. Vi har hunnit med en långpromenad i solen, lite städning här hemma och sedan en mysig middag på det. 

Ikväll blir det förmodligen melodifestivalen som står för underhållningen här hemma, jag har inte riktigt koll på alla artister som är med i finalen men det gör inget.

 

Denna helg har jag varit och hälsat på hos min kära mamma. Maken hade syskonmiddag i lördags och då tog jag mitt pick och pack och rymde till mamma för en natt.
Vi gick på bio lördags och såg filmen "Du gör mig galen" - den kvinnliga huvudrollen belönades med en Oscarstaty i år och filmen var riktigt bra och även rolig trots det allvarliga temat. För er som inte vet så kretsar handlingen kring en ung man som nyligen blivit frisläppt från sluten avdelning där han vårdats efter att ha försökt döda sin frus älskare. Mannen flyttar hem till sin mor & far och han lider av psykisk sjukdom. Jag vill inte avslöja mera om handlingen, det enda jag kan skriva är - se den!

Idag begav jag och mamma oss till ett shoppingcentrum som ligger nära hennes bostad och där gick jag loss.. Denna helg har jag varit en riktigt big spender då jag redan i lördags innan jag begav mig till mamma köpte en kofta. Det är inte så ofta direkt jag köper nya kläder så jag unnar mig själv det. Förmodligen är det alla nya, fina vårkläder i affärerna som gjorde mig så köpsugen.

Jag är så glad för makens skull som hade en riktigt lyckad syskonmiddag, det är inte alls ofta som syskonen samlas och nu blev det en riktigt lyckad kväll med många skratt, lite tårar,prat om både det som varit och det som komma skall.. Roligt!