Idag har det varit full rulle. Vi gick upp vid klockan åtta, lite sent för vi fick bråttom med alla bestyr som behövdes göras inför vårt första besök i nya badhuset här i stan. Jag ville hinna handla ett par badskor till Frank, kanske inte helt nödvändigt men jag är så nojig när det kommer till sådana här saker och i mina mardrömsscenarior ser jag Frank springa och halka inne på badhuset. Nej tack, då stressat jag hellre järnet för att hinna med att köpa badskor innan vi ska träffa vårt badsällskap. Det blev alltså lite stress och bök med både badskor och lunch som skulle inhandlas innan, allt tar lite längre tid också då vi tar oss fram gående. 10.45 hade vi bestämt träff med en annan mamma från min mammagrupp och hennes syster med bebis. Vi var tre mammor, två ettåringar och en sexmånaders. Det kan inte bli annat än lite lätt kaos och allt gick ganska bra ändå måste jag säga men på slutet när vi badat klart och både ungar och mammor skulle bli påklädda då var det lite skrik, gnäll och kaos. Stackars unga tjejen som råkade befinna sig i samma del av omklädningsrummet, våra ungar for runt hejvilt och en kissade mitt på golvet varav en av oss brister ut till tjejen "Neej, akta kisset på golvet!". Ja, det var lite komik över det hela men det är inte heller det lättaste att göra sådana här saker med småbarn som precis lärt sig gå (springa!) och är i fasen upptäckavärldenvarjevakenstund..
Efter bad blev det lunch på restaurang med fin utsikt över hela staden, våra små lyckades hålla sig vakna hela lunchen trots minimalt med sömn under förmiddagen. Sedan blev det vagnen för Frank och då fick mammorna lite kaffe på maten. Efter lunch tog vi och promenerade hemåt igen, helt underbart höstväder och solen som tittade fram.
Väl hemma var jag inte länge, klockan fem var det dags att bege sig ut och träffa en kompis och köra träningspass. Sedan skulle maken ut och springa och då tog jag världens längta nattningspass, sådär som det tenderar bli här hemma när lillen är övertrött och kommit in i andra andningen. Pust, då gäller det att ha tålamod! Nu sover han sött i sin säng. Snart sover nog mamman också..

trevlig kväll på er!

Sedan jag fyllde år sist. Imorgon rättare sagt - hela 29 år gammal blir jag då. Tänk att jag är så "gammal" redan. Visst, fortfarande ung men definitivt vuxen. Det var länge sedan jag var nitton år och tonåring. På många sätt känns det som att det var igår jag var så ung men på andra sätt känns det som att det är hundra år sedan. Så många händelser och livsomställningar som hinner ske under en tioårsperiod.
Konstigast av allt är nog ändå året som gått sedan jag fyllde 28.
Då, för ett år sedan fyllde jag 28 år och var en alldeles nykläckt mamma. Frank var bara två månader! Då kändes det inte alls som att han faktiskt var så liten som han var. Tidsuppfattningen blir helt snedvriden när man blir förälder. Det händer så mycket på en så kort tidsperiod och när man är mitt uppe i det känns det som att det gått så lång tid fast det egentligen är så nytt och färskt.
Förra året blev jag firad av maken och Frank, fick gå på ansiktsbehandling på morgonen och kommer ihåg att det kändes riktigt lyxigt. Sedan blev det blommor och fika, fick ett presentkort till lokala underklädesaffären dit jag gick för att köpa amningsbh. På kvällen kom svärföräldrarna och satt barnvakt, tror det var första gången vi hade barnvakt. Då gick vi på restaurang bara maken och jag och kommer ihåg att vi tyckte det var så skönt och konstigt att äta i lugn och ro utan att bli avbruten. Bara två månader, så snabbt är man totalt inne i bebisbubblan och tycker att det är år och dagar sedan man satt och åt lugna måltider. Lustigt..

Idag har maken åkt iväg på konferans och vi har haft en riktig latmaskedag. Lite dåligt samvete över att vi inte kommit ut och fått någon frisk luft så det får bli en promenad ikväll. Nyss kom min mamma hem till oss och hon gör oss sällskap inatt och imorgon på min födelsedag.

Dagarna bara flyger iväg och snart är oktober månad slut och det börjar verkligen närma sig slutet på min föräldraledighet. Mycket blandade känslor gällande det minst sagt..

Helgen som varit har innehållit besök till Uppsala och lekdejt med mammagruppen med småttingar. Räknas även fredagen in så har vi hunnit med att träffa fyra småttingar i samma ålder som Frank. Det är så roligt att träffa andra jämnåriga för det är så galet mycket likheter även om alla såklart är sina egna unika personligheter.
Idag har Frank varit hela dagen hos sin farmor och farfar ute på landet. En lyxdag för alla inblandade, för Frank som fått se traktorer och mata hönor och mest av allt fått farmors och farfars fullständiga uppmärksamhet hela dagen lång. För farmor och farfar som fått egentid med barnbarnet och för oss föräldrar som fått lite sällsynt men värdefull tid för oss själva och för att rå om varandra.

På förmiddagen satt vi båda och jobbade, sedan blev det lite lyx i form av utelunch tillsammans och resten av dagen var det slacka deluxe som gällde, kaffe med fika intogs i soffläge kollandes på en av våra favoritserier på tv:n. Att få en dag och bara vara själva och göra vad som faller en i är galet lyxigt ibland tycker jag iallafall. Även om jag älskar sonen så att det gör ont är det intensivt att vara småbarnsförälder och att bara få sätta sig själv och sin partner i första rum för några timmar gör riktigt gott.

Vid femtiden kom farmor och farfar hem med Frank och vi passade på att bjuda på lite födelsedagsfika i förskott. Jag fyller nämligen hela 29 år på onsdag. Imorgon åker dock maken iväg på konferans så det blir en lite ovanlig födelsedag i år utan mannen.

Nu ska jag snart iväg och promenera med en kompis - välbehövligt med tanke på hur mycket fika jag tryckt i mig idag!

 

Helgen före den som nyss varit var vår lilla familj iväg tillsammans med min mamma för lite vintershopping. Nu när vår "bebis" inte längre är så mycket bebis utan faktiskt går (springer!) och rör sig obehindrat krävs ju en helt annan vintergarderob än förra vintern. Och en helt annan planering också inför eventuella köp. Tänk att han låg still i sin fleeceoverall i liggdelen en stor del av förra vintern..Känns som att så mycket har hänt sedan dess. Jag känner mig ganska lost inför det här med vilken typ av utomhuskläder som krävs till ett litet barn men jag förstår ju klart att det a) blir blött när det regnar och b) troligtvis kommer att komma snö någon gång och c) min son kommer vela springa runt och ligga i diverse pölar och snöhögar.
Vi landade iallafall i att köpa en vinteroverall från Didriksons, Theron heter modellen och det riktigt smarta är att det går att förlänga både ärm- och benlängd med ca en storlek på grund av sömmar som går att sprätta upp. Smart! Det blev också ett par varmfodrade stövlar från Viking, underställ i ull och halskrage i ull. Vinterskor väntar vi med eftersom vi ändå har stövlar och två par höstskor, fötterna tenderar att växa snabbt på små fötter. Vantar och mössor har vi flera par av, har haft turen att ha både mormor och farmor som köpt dessa. Nu väntar vi bara på vintern men ska jag vara ärlig får den gärna dröja ett tag till - vill hinna njuta av alla fina höstfärger!

Igår kväll var det inte roligt. I synnerhet inte för Frank som hade galet ont av nya tänder som var på G. Inte för hans föräldrar heller som kände sig maktlösa och stundtals desperata. Vid läggningsdags utbröt kaoset och det var gallskrik i vad som kändes som flera timmar men i verkligheten kanske handlade om 1-2 timmar. Tillräckligt för att få hela familjen känna sig totalt slutkörd. Nappen som vanligtvis brukar vara ett måste vid nattning dög inte alls och det kliade/gjorde ont inne i munnen för fingrarna ville leta sig dit in.. Vi testade allt - ha i famnen, sjunga, tala lugnande, nappen, snutten, gå runt och vagga i famnen, alvedon, salva mot tandsprickning. Inget hjälpte. Gallskrik. Till slut blev "Raffe" eller tuggleksaken Sophie the Giraffe räddningen, oj vad Frank tuggade - inte helt nöjd men det underlättade något. Till slut somnade han mellan oss två i dubbelsängen. Ibland är det bäst att göra det enkelt för sig själv har vi märkt. Sådana kvällar känns det som att det gäller att välja sina strider och vi prioriterar helt klart sömn för hela familjen framför att ligga sömnlös i spjälsängen. Fick helt klart en tankeställare och minnesbild till hur det kunde vara när Frank var liten och hade kolikbesvär på kvällarna. Gallskrik är mentalt otroligt påfrestande. När inget hjälper och man testat allt. Då blir man nästan tokig av desperation. Det vet alla föräldrar som varit med om det någon gång. Vi hade en liknande kväll för en dryg vecka sedan och det ser ut som att vår lilla kille snart har fått nästan alla mjölktänder. Det är kindtänderna som varit riktigt bökiga och vi ser fram emot att ha alla tänder på plats! Hela familjen! Håller tummarna för en lugn natt. 

Idag har vi
- Ätit lunch och varit till öppna förskolan med två andra mammor och deras ettåringar
- Fick ett pysselryck efter middagen och snabbsydde en förvaringspåse av tyg. Blev helt ok med tanke på att det var första gången. Skapade definitivt ett sug efter mera pysslande! Under tiden lekte Frank med sin pappa, strax innan nattning fick påsen bli nappförvaring fäst i spjälsängen
- Jag och maken bröt våra latmaskekvällar och körde ett träningspass på golvet i vardagsrummet

En hemsk händelse idag var att Frank råkade snubbla till och slå läppen i asfalt när vi var på väg till Öppna förskolan. Han blev naturligtvis väldigt ledsen och grät hjärtskärande och det värsta var att det började blöda. Då kände jag mig som en hemsk förälder som inte hade koll på honom just där och då, det gör så ont att se sin skatt blöda. Som tur var det inget farligt men ändå.
På öppna förskolan var det mesta kul tyckte Frank, både bilar, leksaksköket och alla fina saker som hängde i taket. Många "titta!" just nu.

Imorgon väntar en rolig dag - Frank ska ha fredagsmys med farmor och själv ska jag gå på mässan Underbara barn i Älvsjö, Stockholm. Roligt!