Igår kväll var det inte roligt. I synnerhet inte för Frank som hade galet ont av nya tänder som var på G. Inte för hans föräldrar heller som kände sig maktlösa och stundtals desperata. Vid läggningsdags utbröt kaoset och det var gallskrik i vad som kändes som flera timmar men i verkligheten kanske handlade om 1-2 timmar. Tillräckligt för att få hela familjen känna sig totalt slutkörd. Nappen som vanligtvis brukar vara ett måste vid nattning dög inte alls och det kliade/gjorde ont inne i munnen för fingrarna ville leta sig dit in.. Vi testade allt - ha i famnen, sjunga, tala lugnande, nappen, snutten, gå runt och vagga i famnen, alvedon, salva mot tandsprickning. Inget hjälpte. Gallskrik. Till slut blev "Raffe" eller tuggleksaken Sophie the Giraffe räddningen, oj vad Frank tuggade - inte helt nöjd men det underlättade något. Till slut somnade han mellan oss två i dubbelsängen. Ibland är det bäst att göra det enkelt för sig själv har vi märkt. Sådana kvällar känns det som att det gäller att välja sina strider och vi prioriterar helt klart sömn för hela familjen framför att ligga sömnlös i spjälsängen. Fick helt klart en tankeställare och minnesbild till hur det kunde vara när Frank var liten och hade kolikbesvär på kvällarna. Gallskrik är mentalt otroligt påfrestande. När inget hjälper och man testat allt. Då blir man nästan tokig av desperation. Det vet alla föräldrar som varit med om det någon gång. Vi hade en liknande kväll för en dryg vecka sedan och det ser ut som att vår lilla kille snart har fått nästan alla mjölktänder. Det är kindtänderna som varit riktigt bökiga och vi ser fram emot att ha alla tänder på plats! Hela familjen! Håller tummarna för en lugn natt.