Föräldragruppspremiär och en slutkörd mama
Jajamän, du läste rätt! Idag var det nämligen premiär för föräldragruppen på öppna förskolan på BVC.
Jag gick upp i god tid eftersom jag numera lärt mig att allt tar extra lång tid och speciellt när man ska iväg så är det diverse bestyr innan vi lyckas ta oss utanför dörren..
Det var ganska körigt denna förmiddag och Frank var lite grinig, kände nog att ge upp och strunta i att ta oss till dit både en och två gånger.. Till slut kom vi iväg iallafall, i god tid - vi promenerar dessutom överallt, billös livsstil som vi lever. Till BVC är det en bra bit från oss så en hel timme hade jag räknat med, det tog 45 minuter att gå och jag var först på plats. Perfekt för jag hann klä av oss, gå på toaletten innan det var dags.
När vi skulle köra igång gruppen började de riktiga bestyren för min del.
Frank var nämligen inte det minsta nöjd. De andra mammornas bebisar var lugna och nöjda, åt och somnade gott i sina mammors famnar. Min Frank åt visserligen säkert tre gånger men sedan var det full rulle. De andra mammorna kunde sitta i soffan lugnt och dricka kaffe och delta i diskussionen. Själv fick jag vanka av och an med en missnöjd Frank som inte ville sitta still, vagga och vyssja, ligge på en madrass på golvet och leka etc etc.
Till slut gallskrek han och jag fick gå iväg och kolla blöjan. Men inte det heller hjälpte och till slut var tiden för gruppen över och jag kände mig alldeles svettig och slutkörd. Några av de andra mammorna satt kvar och pratade men vid det laget var både jag och Frank så trötta att vi avlägsnade oss till det lugna amningsrummet, där kom Frank äntligen till lite ro och kunde äta. Sedan återstod den långa promenaden hem och då somnade lilleman direkt såklart.
Tyvärr kände jag inte att jag kunde fokusera på att delta i diskussionerna när jag samtidigt hade en kinkig bebis som gallskrek titt som tätt. Jag konstaterade också att vi har en otroligt envis son! Han vill absolut inte sitta still i famnen, det ska vankas runt så att han kan upptäcka världen. Men det ska ske från mammas famn, ligga själv i ett babygym finns inte.
När jag kom hem väntade mannen med färdig middag och då sov Frank ute i vagnen. Så lite lugn och ro blev det även denna dag.
Men ganska trött känner jag mig efter dagens äventyr..
Godnatt från mig!
Jag gick upp i god tid eftersom jag numera lärt mig att allt tar extra lång tid och speciellt när man ska iväg så är det diverse bestyr innan vi lyckas ta oss utanför dörren..
Det var ganska körigt denna förmiddag och Frank var lite grinig, kände nog att ge upp och strunta i att ta oss till dit både en och två gånger.. Till slut kom vi iväg iallafall, i god tid - vi promenerar dessutom överallt, billös livsstil som vi lever. Till BVC är det en bra bit från oss så en hel timme hade jag räknat med, det tog 45 minuter att gå och jag var först på plats. Perfekt för jag hann klä av oss, gå på toaletten innan det var dags.
När vi skulle köra igång gruppen började de riktiga bestyren för min del.
Frank var nämligen inte det minsta nöjd. De andra mammornas bebisar var lugna och nöjda, åt och somnade gott i sina mammors famnar. Min Frank åt visserligen säkert tre gånger men sedan var det full rulle. De andra mammorna kunde sitta i soffan lugnt och dricka kaffe och delta i diskussionen. Själv fick jag vanka av och an med en missnöjd Frank som inte ville sitta still, vagga och vyssja, ligge på en madrass på golvet och leka etc etc.
Till slut gallskrek han och jag fick gå iväg och kolla blöjan. Men inte det heller hjälpte och till slut var tiden för gruppen över och jag kände mig alldeles svettig och slutkörd. Några av de andra mammorna satt kvar och pratade men vid det laget var både jag och Frank så trötta att vi avlägsnade oss till det lugna amningsrummet, där kom Frank äntligen till lite ro och kunde äta. Sedan återstod den långa promenaden hem och då somnade lilleman direkt såklart.
Tyvärr kände jag inte att jag kunde fokusera på att delta i diskussionerna när jag samtidigt hade en kinkig bebis som gallskrek titt som tätt. Jag konstaterade också att vi har en otroligt envis son! Han vill absolut inte sitta still i famnen, det ska vankas runt så att han kan upptäcka världen. Men det ska ske från mammas famn, ligga själv i ett babygym finns inte.
När jag kom hem väntade mannen med färdig middag och då sov Frank ute i vagnen. Så lite lugn och ro blev det även denna dag.
Men ganska trött känner jag mig efter dagens äventyr..
Godnatt från mig!

Den lilla busen!

Kommentarer
Trackback