Att vara konfirmand
Tänk att det redan är 11 år sedan jag blev konfirmerad.
Det var en sommardag, i ett annat land och i något som på många sätt känns som ett helt annat liv.
Jag var femton år gammal och hade fyndat min royalblåa klänning i en halvflummig affär som hette "Indisk bazaar" och det var inte direkt något inneställe att shoppa på när man var femtonårig. Men jag var ganska egensinnig och följde inte strömmen när det gällde sådana saker.
Jag var hursomhelst mycket nöjd med min fina klänning och visst var jag riktigt vacker i den, kan jag konstatera nu i efterhand när jag kikar på bilder från tillfället.
Men allt var inte lika vackert i livet som den royalblåa färgen på min konfirmationsklänning. Det var också då mina föräldrar bestämt sig för att separera på prov och min pappa införskaffat en egen liten lägenhet, borta från vårt radhus där jag och min lillebror bodde kvar med mamma.
Det var tufft att vara tjej och femton år. Det var ännu tuffare att dessutom ha en familj som höll på att gå sönder.
Om jag fick resa tillbaka och hälsa på den där tjejen, mig själv som femton skulle jag vela säga " allt blir bra. Jag lovar att det i slutändan blir bra. Du kommer att vara ledsen så många gånger men du kommer också att bli vuxen. Och stark."
Idag var det min tur att vara vuxen och gå på någon annans konfirmation, nämligen makens kusin som blev konfirmerad.
Konfirmanderna såg unga och nervösa ut. Lite flamsigt var det också i kyrkan men allt som allt en fin och somrig ceremoni.
Efter ceremonin var det dags för efterföljande fika och jag fick även nöjet att ta bilder på den söta konfirmanden.
En lyckad och fin dag!
Flirt med 50-talet - klänning och skärp från Indiska.
Fina konfirmanden
Somrig och god tårta
/Mel
Kommentarer
Trackback
