Sunday bloody sunday
Idag är det söndag. Jag har haft besök av en god vän till mig som jag inte träffar så ofta. Hon är en jättegullig person, snäll och omtänksam. En av mina bästa vänner.
Tyvärr så är inte alla vänner lika bra att omge sig med när man själv befinner sig på botten:-(
Jag är 100% säker på att hon inte menar något illa men hon verkade inte alls förstå sig på hur allvarlig situationen är och hur dåligt jag mår. Hon babblade på om huset hon och hennes sambo precis köpt och undrade om jag inte skulle läsa inredningstidningar för att pigga upp mig? I vanliga fall älskar jag att inreda men just nu känns allt jag älskat göra så långt borta. Hon berättade om sin andra kompis som också gifte sig förra sommaren som nu är gravid och ska ha barn i mars nästa år, hur spännande det är. Hon undrade om jag inte är sugen på att flytta också? Ja, det är klart jag är och hon vet ju om att vi innan olyckan fick ett lånelöfte och kikade runt på hemnet efter hus. Förstår hon inte att allt är förändrat? Vårt lånelöfte gäller inte längre, det är baserat på våra bägges inkomster innan olyckan inte på pengar från försäkringskassan. Min man kommer kanske inte ens att kunna gå tillbaka till sitt gamla yrke och troligtvis inte att alls ha lika goda inkomster. Förstår hon inte att jag på en sekund har fått helt andra förutsättningar? Förstår hon inte att jag och vi också haft drömmar och planer om framtiden med hus och barn. Att alla mina och våra drömmar åkt ner i sopkorgen?!
Jag vet att hon menar väl men jag kände mig bara ångestfylld efter hennes besök. Satte på Marie Fredrikssons cd-skiva och grät frustrerade tårar.
Kommentarer
Trackback
