Stockholm är vackert idag. Det övergår mitt förstånd hur det kan vara så vackert när du inte är här. Eller är det för dig solen lyser?

Skallfraktur, blödning, hjärninfarkt är så stora ord. För stora för dig. För grymma för dig.

På ett ögonblick har jag gått från fru till närmast anhörig. Hur många dygn till ska jag ta mig igenom? Jag längtar tills du slår upp dina ögon även om jag vet att du inte kommer att vara som vanligt. Med då ser jag åtminstone att du finns till och lever. Jag vet att du lever nu men det känns så märkligt att se dig nedsövd med konstgjord andning.

Kom tillbaka så kan vi vandra under gula höstlov i septembersolen, jag ska hålla din hand genom alla gropar vi stöter på vägen.