Egentligen var det redan igår som vi kunde välkomna vecka 37, i skrivande stund är det 36+1 dvs. 36 fullgångna veckor och en dag.

 

Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 3 kg.

Barnet räknas nu som fullgånget och är redo för livet utanför livmodern. Bebisen är fullt utvecklad men fortsätter lägga på hullet, ungefär 15 gram per dag. Det är sannolikt att bebisen sjunker nedåt och fixeras med huvudet i bäckenet.

 

 

 Bild: Vårdguiden.se

Att lilla Krabat redan är så stor känns helt galet! Men jag måste erkänna att det framförallt känns att jag har minst 3 kilo centrerat på magen. Känner mig verkligen höggravid nu! Börjar också känna mig väldigt stor och vikten har rusat iväg känns det som, på två veckor har jag gått upp nästan två kilo - det känns lite oroväckande men det kan också bero på att det inte direkt existerat några spärrar gällande mat, semestertider och besök av nära&kära har inneburit massor av fikor och andra godsaker. Jag ska erkänna att mitt besök hos barnmorskan i mitten av juli också gjorde att jag kanske "släppt tyglarna" lite då hon tyckte att min viktuppgång var jättebra och poängterade flera gånger att jag skulle passa på och njuta och unna mig och inte vara så sträng gällande maten.

Vilket jag inte varit och det har som sagt resulterat i att vikten fortsatt uppåt.. Hoppas på att den fortsatta viktuppgången inte blir så stor helt enkelt.

Det som gör mig bättre till mods är att jag fått många kommentarer om att jag är ganska liten trots mitt höggravida tillstånd, både från bekanta och obekanta. Dock har det hänt två gånger att fullständiga främlingar tyckt/antytt att magen och jag är väldigt stora. Senast igår då en dam började småprata med mig på tunnelbaneperrongen då jag var på väg mot min frisör.

 

När är det dags undrade hon. Om fyra veckor är det beräknat sa jag då - jaha, såå långt kvar fortfarande?! tyckte hon då. Och så den underbara kommentaren "men, det är bara en??".

Det komiska är att när jag en kvart senare kommer in hos min frisör är det första hon säger raka motsatsen då hon tycker att jag är väldigt liten för att vara så höggravid. 

Så frågan är liten eller stor? Eller alldeles lagom kanske:)

 

Annars har veckan innehållit en del aktiviteter i form av besök av min pappa&fru i helgen, grillkväll hemma hos svärföräldrarna, bad& mera bad, en liten utflykt till Uppsala och frisörbesök tillsammans med mamma igår.

Tycker att jag allt som allt ändå har mycket ork kvar! Dock är jag ju tyngre nu så saker som att få på sig skorna och böja mig ner för att ta upp något jag tappar börjar bli svåra och jobbiga. Jag är ganska envis så det går men inte utan att jag blir smått irriterad och frustrerad över att vara så osmidig.

 

Slutligen, trots en helt underbar och lätt graviditet har även jag börjat känna känslan att jag nog snart är mogen att föda.. Det börjar helt enkelt kännas som att det snart, snart är dags att äntligen få träffa Krabat och se vem det är. Men inte riktigt än! Vill gärna få lite pyssel undanstökar och ladda batterierna liite till innan Krabat mer än gärna får komma...

 

/Mel