Ett färskt exempel från helgen: fick frågan om jag "hållt på/håller på med körkortet nu?"

Det är absolut inget fel med den frågan. Bara att den indikerar en stor oförståelse för hur livet ser ut för någon som tar sig igenom en svår (kanske den svåraste!) period i livet. För all tid, energi och ork går redan åt till att ta sig igenom, bearbeta och kanske framförallt (när tiden är mogen) att läka. Det är ett arbete skulle jag vela påstå.

Tyvärr så fann jag mig inte tillräckligt snabbt med ett bra svar men om jag fick frågan nu igen skulle jag svara: "Snälla människa. Fattar du överhuvudtaget vilken karusell jag åkt senaste månaderna? En allvarlig olycka och all efterföljande intensivrehabilitering har inte direkt varit någon picknick.."

Jag förstår att det inte är lätt att förstå när vi ser så friska och "vanliga" ut. Och vi är friska och vanliga! Men det tar inte bort faktumet att det varit den svåraste tiden i våra liv sedan september. Det blir bättre och bättre med tiden men det är en lång process. Det verkar vara svårt för många att förstå att A är sjukskriven på heltid. De förväntar sig snarare att han ska vara tillbaka på jobbet igen och allt är som vanligt bara för att det inte syns utanpå.

Kan bli helt tokig ibland på den oförståelse som det känns som att vi så ofta möter, gaah!

Tyvärr är jag också medveten om att jag förmodligen själv var likadan innan olyckan. Men nu vet jag bättre.

/M