Äntligen är våren här på allvar! Maj måste vara en av de bästa månaderna på året, efter en kall och mörk vinter vänder det plötsligt och över en natt är det blad på träden, blommor som tittar fram, gräsmattan som är grön igen, semestern känns inom räckhåll och innan dess finns det massor av ljus och fint väder att njuta av. Allting känns lite lättare helt enkelt.

Vi har varit lediga i anslutning till valborg och haft ett lugnt firande.

Börjar hitta mer och mer till en ny fas där det känns lite lättare att andas, till och med att glädjen får bo i bröstet längre och längre stunder. Fortfarande vet jag att det inte är över på långa vägar, det är jobbiga saker som ligger i framtiden med yrkes-/arbetsfunderingar och rättegång/stämning men just nu känner jag bara för att vila i det som är nu och släppa in lite liv och lust i våra tillvaron.

Ibland faller vi tillbaka i negativa hjulspår båda två, men det känns bra att de bra stunderna finns till mer och mer.

Ikväll ska jag gå på en föreläsning för anhöriga på hjärnskaderehab. Det känns både nervöst, roligt och jobbigt. Känns som att det är välbehövligt att få träffa andra i samma situation men det kommer också att ta mycket energi från mig.

Jag känner mig nervös för hur jag kommer att reagera, om jag blir väldigt ledsen eller trött och om vi måste presentera oss och berätta om våra egna erfarenheter. En sådan situation har jag inte varit i än, där jag på ett "casual" sätt kan sammanfatta allting. Förutom på jobbet då men då är det inte andra som gått igenom samma sak.

Roligt för att jag längtat efter att träffa andra i samma situation som förhoppningsvis kan ha en annan förståelse för vad man gått/går igenom. Jobbigt för att jag blir tvungen att konfronteras med faktumet att jag uppenbarligen tillhör målgruppen anhörig till föredetta patient på hjärnskaderehab.

Det ska hursomhelst bli spännande och se hur det är ikväll.