Har nämligen gått ut "officiellt" med att jag kommer att byta arbetsplats till hösten. Jag och min verksamhetschef kom fram till att jag skulle skicka ett massmail till all personal och berätta att jag ska söka mig vidare och även litegrann om min nya arbetsplats. Sagt och gjort! Ett massmail blev utskickat och jag skrattade lite åt mig själv i efterhand när jag satt på bussen på väg hemåt, nämligen åt det jag skrev i ämnesraden - "nya utmaningar".

Det som är lustigt är att jag i princip haft nya utmaningar jämt och ständigt de senaste åren, som det känns! Inte minst sedan september då min make var med om sin olycka och allt som följt i livet efter det. Det kan man verkligen kalla för utmaningar.

Och ändå så lyckas jag ordna till det på så vis att det blir fler nya utmaningar, inte en lugn stund när det gäller anpassningar till nytt i mitt liv... :-)

Funderade ganska mycket på det där att jag kanske är en person som medvetet eller omedvetet ständigt söker mig till någon typ av förändringar. Det kanske också är åldern, att det sker så himla mycket under tidsperioden då man "blir vuxen", 18-30 år?

Jag konstaterade idag att jag blivit ganska trygg och bekväm på min nuvarande arbetsplats, och ändå har jag bara jobbat där 2 år (varav det första året inte var en heltidstjänst). Man känner till rutiner, kollegor och var man hittar sin kaffekopp under fikarasten. Det är tryggt och bekvämt, dagarna lunkar på..

Ganska skönt, i värsta fall lite småtråkigt.

Nästan så att jag hunnit få lite ågren - hur ska det gå i höst,  med allt nytt igen?!

Kommer jag att klara av allt det nya, fixa mina nya arbetsuppgifter?

Det tar ju några månader innan man börjar känna sig lite trygg och hemmastadd i allt det nya på ett nytt jobb.

Vad har jag gett mig in på?

Och ändå känslan av att ta sig an något nytt och spännande, ryckas ur sina trygga och bekväma spår.

Den pirrande glädjen över att ge sig ut i det okända.. Klart jag grejar detta!

Grejar allt efter denna höst som varit!

Ha en fin kväll denna måndag i juni!

/M