Så är sista måndagen i februari 2012 snart bakom oss. Tiden går så fort!

Jag har en krasslig A precis intill mig, sovandes i soffan. Han började känna sig febrig och dålig igår och själv har jag känt mig lite halvkrasslig, "på väg att bli sjuk" idag på jobbet. Känner mig lite piggare nu ikväll så jag tänkte åka iväg till jobbet imorgon så får vi se hur det går.

Igår fick jag höra  tråkiga saker gällande en familj i bekantskapskretsen. Egentligen angår det inte alls mig men det väcker alltid många tankar och känslor när man hör om/bevittnar otrohet i sin närhet.

Jag har själv som barn sett hur mycket kan gå i kras så det berör mig lite extra. På sistone har det varit en del liknande historier jag fått höra. Det är så att jag frågar mig om det finns några lyckliga par överhuvudtaget eller om det är få förunnat att vara kära och lyckliga, tillfreds med enbart varandra efter några år tillsammans? Jag är själv inte en perfekt människa och vill inte döma någon men just detta är jag nog extra känslig för i min nuvarande livssituation. Vi har själva gått igenom (och går igenom) en helsikes karusell och då blir jag provocerad av att människor som har så mycket i vardagen ändå inte är tillfreds i sina liv.. Men jag kanske ska vara lycklig istället för att jag känner mig kär och tillfreds varje dag jag kommer hem till min älskling och det kan inte ens en jäkla hjärnskada ändra på.

Nu är det dags för hårtvättning och sedan läggdags! Godnatt bloggen..