Gråta med ett leende

eller snarare med en grimas.
Ibland är det en sådan kväll.
Efter många, många dagar då man åkt till jobbet och varit vanlig, inte pratat eller visat det som finns innerst inne och gnager. För att man helst vill glömma att det existerar i ens liv, för att man vill vara som alla andra. Inte vara en "stackare".

Ibland blir det bara för mycket för mig. Oron i maggropen tar över och jag blir ledsen för att jag inte vill acceptera vissa saker i mitt liv. Det gör så ont när det blir så långt ifrån hur man tänkt sig.

Ibland förstår jag inte ens själv hur mycket jag tagit mig igenom det senaste 1 1/2 året. Det känns helt otroligt att jag är samma människa som satt på sjukhuset, svagare än någonsin. Hur kan jag ha orkat så många faser och utmaningar efter det?
Ingen vet.

/Ledsen Mel
Hoppas på att min sol lyser bakom molnen..


Kommentarer
AML

Saat olla surullinen ja tuntea itsesi voimattomaksi. Anna itsellesi lupa myös siihen, aina ei tarvitse olla reipas ja vahva. Huomenna toivottavasti tuntuu paremmalta.

Virtuaalihalauksin, Aml

2012-12-11 @ 18:01:53


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mels blogg

Bloggar om mina mammadagar & små och stora tankar !

RSS 2.0