Mysig helg
Vad fort dagarna går!
Snart ligger ännu en helg bakom mig och vi går med stormsteg mot hösten.
Vi har haft det väldigt lugnt och spenderat lördagen med lite shopping - nya byxor och massor med strumpor blev det. Vet inte vad som är grejen med strumpor men jag lyckas alltid slarva bort den ena strumpan av ett strumppar och kan bli helt tokig en stressig vardagsmorgon då det inte finns ett endaste helt strumppar.. Men no moore strumpstress för mig!
Idag gjorde vi något väldigt trevligt, vi hade nämligen en fika"date" med ett annat par som också gått igenom väldigt mycket tillsammans under det senaste året. Tjejen känner min make genom att även hon spenderat mycket tid på senaste rehabavdelningen och dessutom har de varit i samma sk. orienteringsgrupp. Orienteringsgrupp är en grupp där patienter fått chans att samtala kring olika teman i grupp med hjälp av en professionell samtalsledare. Då lär man känna varandra ganska snabbt på djupet då det såklart är väldigt personliga tankar och känslor man delar med varandra.
Därför var det jättekul att få träffa L som jag hört så mycket om. Hennes sambo har jag faktiskt träffat vid ett tidigare tillfälle, vid en anhörigträff på sjukhuset.
Det kändes väldigt befriande och annorlunda (på ett positivt sätt) att kunna träffa ett annat par som har gått igenom något liknande och som man kan sitta och prata helt öppet med om hjärntrötthet, försäkringskassan och huruvida man kommer kunna arbeta heltid igen eller inte. Plötsligt helt normala samtalsämnen med ett annat par, kändes bra!
En annan sak som verkligen gjorde mig glad, det var när jag fick höra att A pratat mycket om mig under sin tid i orienteringsgruppen och att de andra i gruppen tyckt att de önskade att alla närstående kunde vara lika förstående och snälla som jag verkar vara (baserat på det min man sagt om mig). Det var lätt en av de bästa komplimangerna jag fått, blev så glad i hjärtat!
/Mel
Snart ligger ännu en helg bakom mig och vi går med stormsteg mot hösten.
Vi har haft det väldigt lugnt och spenderat lördagen med lite shopping - nya byxor och massor med strumpor blev det. Vet inte vad som är grejen med strumpor men jag lyckas alltid slarva bort den ena strumpan av ett strumppar och kan bli helt tokig en stressig vardagsmorgon då det inte finns ett endaste helt strumppar.. Men no moore strumpstress för mig!
Idag gjorde vi något väldigt trevligt, vi hade nämligen en fika"date" med ett annat par som också gått igenom väldigt mycket tillsammans under det senaste året. Tjejen känner min make genom att även hon spenderat mycket tid på senaste rehabavdelningen och dessutom har de varit i samma sk. orienteringsgrupp. Orienteringsgrupp är en grupp där patienter fått chans att samtala kring olika teman i grupp med hjälp av en professionell samtalsledare. Då lär man känna varandra ganska snabbt på djupet då det såklart är väldigt personliga tankar och känslor man delar med varandra.
Därför var det jättekul att få träffa L som jag hört så mycket om. Hennes sambo har jag faktiskt träffat vid ett tidigare tillfälle, vid en anhörigträff på sjukhuset.
Det kändes väldigt befriande och annorlunda (på ett positivt sätt) att kunna träffa ett annat par som har gått igenom något liknande och som man kan sitta och prata helt öppet med om hjärntrötthet, försäkringskassan och huruvida man kommer kunna arbeta heltid igen eller inte. Plötsligt helt normala samtalsämnen med ett annat par, kändes bra!
En annan sak som verkligen gjorde mig glad, det var när jag fick höra att A pratat mycket om mig under sin tid i orienteringsgruppen och att de andra i gruppen tyckt att de önskade att alla närstående kunde vara lika förstående och snälla som jag verkar vara (baserat på det min man sagt om mig). Det var lätt en av de bästa komplimangerna jag fått, blev så glad i hjärtat!
/Mel
Kommentarer
Trackback
