Hur öppet får man skriva på sin blogg?

 

Ikväll är känslan låg då jag försöker balansera mitt liv som består av nya saker och intryck i yrkeslivet på min nya arbetsplats och samtidigt ett privatliv som åkt berg-och dalbana i snart ett år, där man försöker finna fotfäste i något normalt men där normalt inte längre existerar.

 

Det är så svårt att vara två som tänkt sig en sak och så blir det något helt annat, när det skett en så stor förändring och man försöker hitta tillbaka men det går inte att hitta tillbaka för det gamla kommer aldrig aldrig mera tillbaka. Ändå hoppas man innerst inne att det gick och önskar och oroar sig för hur man gör för att skapa det där nya när man fortfarande sörjer det gamla? 

 

Att vara två i det är inte lätt. Jag förstår att par har det tufft när man får barn då det blir en så stor omställning i livet. I de flesta fall är det (förhoppningsvis) en önskad omställning. 

Då kan man tänka sig att det är bra tufft att gå igenom en oönskad omställning som man aldrig i livet valt frivilligt.

 

/Fundersam Mel