Ett citat man både kan hålla med om och opponera sig mot.

Håller med om då en endaste kort stund kan fylla en med glädje och storhet i många dagar efteråt. Samtidigt kan man komma på sig själv, speciellt nu när semestern ligger bakom en och dagarna rullar iväg fort, fort - att är detta livet, en vardag med jobb och jobb, tidsbrist och dagarna går såå fort.

Har känt både och denna vecka.
Dels har jag tänkt mycket på lördagen och Midnattsloppet och då maken sprang och hur fantastiskt och stort det var. En stark upplevelse. Lyckorus och förundran över livet och vilka konstiga vägar det leder en på.

Samtidigt har jag haft mycket nytt att sätta mig in på nya jobbet. Mycket energi som går åt till allt det nya. Ovant att vara tillbaka i vardagsrutinerna och framförallt att ha så lite fritid igen. Man vill så mycket men hinner knappt hälften..
Ett dilemma många känner igen sig i skulle jag tro.

Trött och seg har jag varit denna vecka. Kommit in i en dålig period med min träning som i princip inte existerat. Tröttheten kom som ett brev på posten.

I-landsproblem - ja.

Imorgon är det fredag! Det är skönt!