Jag har varit instängd innanför fyra väggar sedan förra onsdagen då jag blev sjuk hastigt och lustigt. Har haft feber och känt mig väldigt svag och hängig. Har varit hemma ganska många dagar nu och imorgon känner jag mig kry och pigg nog att åka till jobbet som vanligt.

Jag har mestadels sovit de första dygnen och det var väldigt positivt för mig för något har hänt, klick klack så har något förflyttats - kanske är det all oro och alla tankar som fått bo i kroppen så länge nu? För jag känner mig lättare på något sätt nu efter att ha varit sängliggande i några dagar och det är en ny känsla som börjar få plats i min kropp. Det är framförallt en ny känsla som börjar gro och leka mellan mig och A igen. En som fått vara gömd ett tag då det varit så mycket annat att ventilera och bearbeta.

Men nu, när båda börjar befinna sig i samma fas och bådas själar sakta men säkert börjar kännas mer och mer läkta då finns det utrymme att det vaknar till liv och det är helt underbart! Vår utanför mitt fönster men också i hjärtat..