10 dagar i september

Idag har det gått tio dagar sedan du föll ner och gjorde illa dig. I tio dagar har du fått sova, helt ovetandes om allt som hänt. Helt ovetandes om ditt sår i huvudet efter operationen, ovetandes om att du numera har en halvlustig frisyr där ena halvan av huvudet är rakad och den andra inte, ovetandes om vilket helvete dina nära och kära gått igenom. Jag hoppas att du känner vår kärlek till dig någonstans i din sömn, att den omger dig och ger dig kraft att läka.
På vägen till sjukhuset, när bilen stannar vid ett trafikljus upptäckte jag att man från just den punkten ser en hotellbyggnad torna upp sig mot skyn. Det är hotellet vi bodde på när vi förlovade oss för ett par år sedan. Jag kommer ihåg oss, lyckliga och fnissiga. Tänk om vi hade vetat hur jag nästan fyra år senare åker förbi på väg till dig till sjukhuset, allt annat än lycklig.
Har tittat på bilder på dig och oss flera gånger under dessa dagar. Min mamma undrade om jag kunde se bröllopsalbumet hon gjort som minne av vårt bröllop. Självklart ville jag se även om det känns så långt borta nu. Det var en lycklig dag och jag älskar att se bilderna på dig - lycklig och så levande. Har tittat på bilderna från vår semester, från alla våra utflykter och jag är så glad att jag är så envis och alltid har lyckats få min vilja igenom och fota dig mycket. Även om du blir trött ibland för att jag ska ta så mycket bilder på dig. Livet känns så grymt att allt kan vara så normalt och fint som på bilderna innan denna händelse och sedan förändras till så onormalt. Jag har ställt frågan "varför" flera gånger men jag förstår intellektuellt att det finns inga svar på den frågan. Det är bara slumpen eller kanske ödet och det kan hända vemsomhelst och denna gång hände det dig. Fast du är ung och fast vi ska ha hela livet framför oss. Jag hoppas att vi fortfarande har hela livet framför oss även om vi kanske måste anpassa oss mera efter de förutsättningar vi får.
Det är soligt ute idag, en riktigt fin höstdag. Hade allt varit som vanligt vet jag att du hade insisterat på att vi skulle gå ut på en promenad. Det blir ingen promenad idag älskling.
Din bror fyller år idag. Jag har gjort ett födelsedagskort till honom som jag ska lägga i postfacket hemma hos honom. Såhär skrev jag på hans kort:



Grattis på din 23-årsdag!
Jag valde detta kort för jag tycker att dess budskap är helt rätt just nu - gemenskap och närhet. När något händer som på en sekund förändrar hela livet blir det jätteviktigt med familjen - att man håller ihop och stöttar varandra i det som är svårt och obegripligt.
Jag kommer ihåg första gången jag träffade dig i era föräldrars vardagsrum vinter 2004.
Jag kommer ihåg roliga händelser som din studentdag då vi satt och klurade på en rolig text till ditt grattiskort och hur vi försökte fånga såpbubblor på bild i ditt studentporträtt. Kommer ihåg ditt fina tal på vår bröllopsfest och hur jag var orolig för att du skulle missbedöma tiden för vår ingångsmarsch. Men det blev ju så bra till slut:-)
Jag vet att din bror älskar dig och vill att du ska få en fin födelsedag.

Livets lycka kan ingen smida, bara ögonblickets lycka.
Karl Heinrich Waggeri

Kram våra bådas namn


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mels blogg

Bloggar om mina mammadagar & små och stora tankar !

RSS 2.0