Vi har haft mysiga stunder då vi skrattat, kramats (mycket!), pratat, julpyntat, druckit glögg (naturligtvis alkoholfritt för A) och bara tagit det lugnt i skenet av stearinljus i vårt lilla vardagsrum. Men vi har också haft rentutsagt skitjobbiga stunder då vi gråtit tillsammans, bara lessnat på hela hjärnskadegrejen, stunder jag suttit på jobbet och ringt hem för att höra en gråtande A svara i telefon, stunder då jag själv känt mig liten och ledsen men känt att jag måste vara peppande och stöttande mot A. Det har gått upp och ner hela månaden.

Himmel och helvete skulle man kunna sammanfatta det som. Att få ha himlen i form av lyckan att ha kvar sin älskade livskamrat till helvetet att befinna sig vilse i en oönskad livssituation.

Vi har i veckan avklarat en planeringskonferans på sjukhuset. Fortsatt sjukskrivning i två månader på dagrehabiliteringen. Sen får vi se om det blir arbetsträning i liten skala. Men det är långt dit än..

Snart är det julafton. Har aldrig känt mig mindre sugen på att fira jul. Men kanske julkänslan infinner sig.

Imorgon ska jag jobba sista dagen, sen ska jag ha semester fram till efter nyårshelgen. Ser framemot att få landa efter denna tunga höst.